Mår skit o har gjort de hela dagen.
Känner mig som en värdelös människa som inte klarar ett skit.
Hade jag kunnat hade jag gått i ide o sovit bort dessa dagar, men de kan man ju inte.

Vill bara rulla ihop i fosterställning, lägga mig o sova o försvinna från verkligheten.
Mår bara kasst helt enkelt o jag har absolut ingen aning om varför.
Varför blir de så?
Kanske har med hormonerna o göra, vi skyller på dom.
Känns som jag behöver gråta ut, men varför?

Fan va jag klagar, men mår helt enkelt inte bra idag o har ingen som helst aning hur jag ska komma på bättre tankar heller.
Sitter här med blanka ögon, många frågor och inga svar.