Ett steg fram, två steg bak?
07:13:08Dagen började jag med att gå en runda runt reningsverken, dvs 4,7km, skönt när man kom hem o hade de gjort!
Sen sket sig allt..
Dom hade ringt från fk till Johan o sagt att han antagligen kommer få avslag på sitt bidrag därifrån, läkaren hade skrivit i sitt intyg att hon ansåg han kunde börja arbeta år 2010 o då sa fk att dom tyckte de va för kort o betala ut fram tillls dess.
Hur fan kan dom tänka så?
Okej förslaget e inte helt 100 men de e ändå typ 99 på att de e så de blir.
Detta betyder att de skiter sig med både praktik o ev lönebidrag, orkar inte med detta, hade sett fram emot en lösning att man såg ljuset i slutet av tunneln liksom.
Men självklart kommer fk o förstör alltisammans, jag vet inte hur vi ska göra!
Soc totalvägrar han fortfarande, o nej jag kan varken tvinga dit honom eller gå själv eftersom vi står som sambo o man ej får söka då, dessutom så har ju jag föräldrapenningen men man klarar sig inte tre pers på ca 6000kr de e bara o inse.
Käre gode gud hjälp mig.
En vecka avklarad med GI-metoden nu.
Överlag funkar de bra, men äter jag inte på rätt tider blir jag helt matt o skakig i kroppen, måste äta på nästan exakt samma klockslag för o inte känna så.
Lite resultat.
Mage: -3cm
arm: samma
bröst:-2cm
lår:-1cm
rumpa:samma
Vikten kan jag inte ta än eftersom jag ej har våg hemma men hoppas de hänt lite där åxå.
Ska nog ta en promenad idag igen den där långa rundan o hoppas man ser mer resultat om man rör sig såpass mkt varje dag.
Ebba verkar inte ha ngn feber än o jag behövde inte gå upp inatt, väntar ett par timmar innan jag ropar hej men man kan ju hoppas de e på bättringsvägen nu iaf.
Allt för nu, peppa mig snälla, kom med förslag hur man kan gå vidare med fk. nån som vet o haft med dom o göra förut?
Söt tös du har btw.. Och det med vikten, jag sj kämpar med min vikt och det är jättejobbigt stundtals ggr men när man når sitt mål så är det fantastiskt! Kämpa på!
07:18:27
det är väl bra att du inte blir mindre över rumpan? :P
Ja, det är jättejobbigt! Man undrar ju om man ska behöva leva såhär hela livet.. Att avstå från det man känner för, man får nog hitta en balans men det är verkligen inte det lättaste.. :S
Exakt.. När jag började på min diet (Atkins) så höll jag mig strängt till den i fyra månader.. Och sen började jag införa lite på helgerna osv.. Men ibland om jag tillåtit mig att äta godis en hel helg, så känner jag att jag börjar "spåra ur" och då får jag fånga upp mig sj.. Så det är en kamp man kmr få hantera.. Men om vi vill så kan vi!
Ja det tkr jag! Vi vet ju vad vi går igenom och då behöver man stöttning.. Haha nej fan, jag har tappat typ 20 kg men jag har en del kg'n kvar dock! Pendlar lite uppåt ibland, 2-3 kgn.. Jag har alltid varit överviktig (sålänge jag kan minnas) och jag känner till alla nackdelar att vara det, inte bara fysiskt utan psykiskt.. Dock va det värst under graviditeten haha, då gick det stadigt och väldigt snabbt uppåt.. Men det är en kamp varje dag att inte "falla dit" även om det käns som jag e pvg ibland.. Men det är svårt för det handlar ju inte bara om kortsiktigt utan långsiktigt.. Jag tkr inte du ser stor ut på dina bilder, hur mke vill du gå ner?
Gud vad roligt! Grattis! :D Om en vecka till har ännu mer försvunnit.. Sen rullar det på.. Ja men 10 kg klarar du lätt! Ge det tre månader så är det väck! Ne, det är det man inte blir.. Har jag märkt. För att andra ser att man har gått ner i vikt men man själv ser det inte.. Så det är nåt psykiskt det där att man aldrig är nöjd och inte ser det själv.. Mer än på kläder då..
