Ibland önskar jag att jag aldrig börjat med GI.
Klart jag är glad för de jag gått ner o tappat, men jag blir ALDRIG nöjd o de sätter sig i huvudet alldeles för lätt på mig.
En del av mig vet jag gått ner eftersom jag nästan får höra de dagligen o visst är de skoj?
Men en annan del i min hjärna får för sig att dom ljuger o bara säger så för o va snälla (Nej jag vet de inte är så o de e helt sjukt tänk men så är de)
Som idag när jag som vanligt ställde mig på vågen de första jag gjorde när jag gick upp så stod vågen på 61,9 stället för 61,6 som den stod på igår.
Fick världens ångest o undrar vad jag gjort för fel?

Nej så vissa delar av mig önska att de vore annorlunda.

Tränade igår med, en halvtimma danspass o 5 min på bandet o typ två övningar för armarna, men är samvetet bra för de?
Nejdå för enligt mitt huvud så är de för dåligt när jag ej tränat gymmet så mkt de senaste.
Nej fan mina hjärnspöken om detta kanske inte alls intresserar er andra.

Resesängen blev inte använd alls.
Bäddade den fint o testade lägga över henne igår men hon blev ledsen trots att jag stod där o sjöng o buffade henne på rumpan, tog upp henne i vår säng o skulle somna om henne för o sedan lägga ner henne igen men somnade även själv.
Så nej sängne blev de inte mkt av inatt, men tanken är ju de ska tränas i den i fortsättningen.

Spädbarnsgruppen idag, skönt o komma hemifrån lite då Johan är på ett hemskt humör nu igen.
Skit tråkigt verkligen men inte mkt för mig o göra åt saken.
säger som jag sagt länge nu "bara han kommer hemifrån i jobb eller ngt"

Ett helvetes humör e Ebba på redan nu.
Gnäller o ålar efter mig o ropar mamma, känner inte alls att jag orkar med de idag.
Vill ha min glada lite mer självständiga tjej tillbaka.
4de tanden har precis precis börjat skymta igenom tandköttet nu med, syns inte för andra men man kan känna den.
Hoppas de e tänderna som spökar annars vet jag inte hur jag ska orka.

Får ta henne o skriker o är fly förbannad här hemma.

Ge mig styrka!