Min vegitariska köttfärspaj står i ugnen och magen kurrar.
Ljusen är tända o lillfisen sover.
Känns mindre skoj att jag kommer få sitta o ha lördagsmys själv, ja Johan lär ju inte vilja hålla mig sällskap.

Försökte göra de bästa av dagen.
Hade iaf trevligt hos pappa o Christina.
Va alldeles för längesedan jag va där, men nu när värmen o våren kommer så brukar de alltid bli mera.
Ebba älskade självklart att strosa runt där o favvoriten va ju att stå o kolla på dammen o allt vatten som rann.

Efter de så har dagen varit deppig.
Kom hem o Johan va på uruselt humör, han har knappt sagt ett ord till mig på hela dagen o Ebba har han la haft i max 15 minuter idag OCH igår.
De är inte okej.
Vill sätta ett ultimatum, sparka han i arslet o säga INSE VAD DU HAR.
Men är rädd han försvinner då, och de vill jag inte.
Nog om de, kommer ingen vart hur jag än ältar de heller (elaka kommentarer undanbedes)

Så eftermiddagen va deppig, funderingar kring allt o jag känner mig stressad o ledsen.
Jag har gått upp i vikt med, ett par kilo. Känner hur de sväller över överallt o jag HOPPAS verkligen att mitt matshema jag får + att ställa mig på vågen framför tränaren ger mig en spark i arslet o klara gå ner mera.
Jag vill ju så gärna.
JAG SKA KLARA DE!

Nu till köttfärspajen (som förövrigt är GI-vänlig)


Med morfar o kikar


Mysigt (och iskallt, inte alls så skönt som de såg ut att vara)


Där trivdes hon att stå o kika, fast helst hade hon nog hoppat i.


Övertrött Ebba precis innan läggdags med olja i håret eftersom hon börjat få lite skrov igen.
Har tänkt alltförlänge att ta bort de, men nu blir de gjort.