Känns som någon har slagit mig med en planka i huvdudet.
Mår inte alls bra.
Vet inte om de kan bero på att jag är totalt slutkörd?
Som ni vet har jag hållt igång ett bra tag o gjort massor av saker ett par dagar.

Idag precis innan Ebba somnade så kände jag verkligen som om nerverna va utanför kroppen (va allldeles stressad och hade lite ångest)
Ebba va gnällig o ville inget annat än o hänga på min höft, kände helt ärligt att jag va nära på o bryta ihop.
Johan är och bastar och har varit iväg sedan tolvtiden.

Ebba somnade efter ett tag o lika så jag.
Vaknade efter tjugo minuter och nu mår jag skit, fryser, lite lätt illamående alldeles matt i kroppen men samtigit känner jag denna stressen inonbords.. försöker ta de lugnt men lyckas inte riktigt.

Nu måste jag få JOhan o förstå att han måste ge mig lite mer egentid.
Att jag får en kväll då jag kommer hemmifrån ett par timmar, kommer bryta ihop på riktigt annars.
Efter 13 månader hemma så behöver jag en paus ifrån allt en kväll.
Jag känner att de har blivit lite väl mkt de senaste, jag behöver koppla av lite.

Ska se om jag kan prata med honom imon o få han att fatta.
Är inte alltför hoppfull men om jag berättar hur jag börjar må så kanske?

Brrr, får kika vidare o försöka hålla mig uppe o någorlunda arlert ett par timmar till.
Iaf till Johan kommer hem.

Hoppas ni andra mår bättre!