Åh på riktigt varje jävla helg när grannarna har sina vänner på besök så är deras barn med.
Synd om ungarna men på riktigt man måste ju säga till dom.
Vareviga helg så skriks o gapas de för fulla muggar av dom barnen precis utanför vårt fönster.
Lek gärna men VRÅLA inte tack. (Barnen är stora nog för o förstå hur man beter sig mellan 7-12 år kanske?)
Med mitt humör så känner jag bara hur nerverna sätter sig utanpå kroppen.

(Lite extra irriterande är de att dom besöker grannen som tror han äger hela stället o klagar på minsta minsta lilla, men att de har folk på besök som skriker gapar o stökar ner på gården ja de är helt okej?)

Nog om de.


Ångest som kommer o går, den har kommit mer o mer de senaste o jag vill bli av med den snabbast möjligt.
Om jag tar tag i träning o sånt så släpper de på den fronten iaf o jag gör av med energi o mår bra, men man ska ORKA ta tag i de med.


Nej förihelvte ungjävlar!
Ska snällt o sansat gå ut o be dom lugna ner sig ett hektogram.


Koncentrerad liten Ebba testar vattenfärg för första gången.