Det kommer alltid finnas folk som visar sig vara något helt annat än man trott.
De må vara sorgligt men de är sant.
Ska försöka att sträcka på ryggen och gå därifrån, inse att jag är värt något så himla mycket bättre.
Jag ska hålla huvudet högt och fokusera på de fina människor jag har runt omkring mig.

Vara stolt för att jag är en tjej med trassligt förflutet som mot alla odds sitter med världens vackraste dotter en sambo, hund och hus.
Vara stolt över att jag trots min olust till att studera satt mig i skolbänken för ett x antal år framöver. För att kunna ge Ebba en trygg bra uppväxt som hon så väl förtjänar.
Vara stolt över de jag hittills uppnått med mitt utseende, många skulle nog inte känna igen mig från innan jag blev gravid.

Becka- Som har varit min närmsta vän sen jag var tre år. Som jag utan att behöver öppna munnen kan kommunicera med. Som tänker som jag, som är jag i en annan person. Borde inte alla ha en sådan vän?

Självklart har jag fler vänner, men vill inte rabbla upp dom alla i rädsla av att av misstag glömma någon.
Inga nanmn nämnda, inga namn glömda!