Sista dagen på året.

2011 var året då...

-Jag för första gången gick ut med strålande betyg ifrån avslutade kurser.
- Jag tränade som en dåre.
-Gick ner till runt 58 kg men var fortfarande inte nöjd.
-Blev gravid trots minipiller
-Umgicks mycket med familj.
-Gjorde små härliga utflykter med Ebba.
-Fick sommarjobb som innebar att arbeta dygn.
- spenderade under sommaren ett par dygn ifrån Ebba (För första gången)
-Gick tillbaka till skolan med kula på magen.
-Pluggade fram tills vecka 37
-Gick upp 25 kg.
-Födde världens finaste (och största?) SON
-Gick sedan ner 13kg igen.


Jag kan bara undra vad nästa år har att erbjuda, jag hoppas på ett kanonår med friska barn och familj och fina tider med vänner.
Är de året då Johan får ett jobb så ekonomin blir bättre?
Som sagt vi håller tummarna nästa år kommer med fina överaskningar.


Konsten att försöka ta kort på en bebis.

Jag måste bli bättre att använda kameran, sedan julafton har den inte blivit använd. Sagt och gjort, jag försökte mig på en liten fotosession med Hugo i morses när han precis slagit upp ögonen. Och det där med att ta kort på bebisar är ju nästintill omöjligt.. 40 bilder togs och han låg och var så bedårande söt men så fort jag knäppte så gör han en grimars och är inte sig lik ens. Nåväl, tar jag 40 om dagen så lär väl något bli bra :)

Hade världens sötaste leende och stora ögon, när kameran kom så började han sprattla och blunda.

 

Det bästa av de 40 kort, visserligen inget leende men ändå :)

6 veckors status: 5520 g och 59cm lång, bröstmjölk är fina grejer!


Blåsigt värre.

Vi har bara vågat oss utanför dörren imorse när Hugo skulle vägas. Det blåser klass 2 varning och regnet piskar i ansiktet. Tillochmed Ebba sa till mig när vi kom in att nu går vi väl inte ut mer mamma? Det märks dock på henne när det blir sånna här innedagar att hon är extremt rastlös även om man försöker hitta på grejer såsom att spela, måla och kolla film.

Tänt ljus i huset och hör hur det blåser utanför, ikväll blir det film i sängen. Ja och Hugo misstycker nog inte sålänge han får ligga och snutta, haha mer tuttesjuk pojke får man leta efter !


2011 lider mot sitt slut.

Febern försvann lika fort som den kom och tur är väl det. Knepigt att man kan få feber sådär utan att ha minsta lilla förkyldning. Nåväl nu hoppas vi på att jag och resten av familjen få fortsätta vara friska.

Snart är 2011 slut, under året har jag hunnit med att bli gravid trots minipiller och få världens finaste son.
Familjen känns så komplett med honom och jag förstår inte att han inte alltid varit med oss.
Ser fram emot det nya året och allt vad det har att erbjuda..

Prio ett är självklart barnen, prio två är att komma ner i vikt och form igen. Så efter nyår börjar vi servera efter GI tänket här hemma och satsar på fler promenader. Sött kan vi försöka skära ner till på helgerna, för våran hälsas skull =)


Fy då!

Dagens status för min del. Började ha ont i kroppen igår men trodde aldrig jag hade feber eftersom sist det hände var 2005.

Har en normaltemp på 36,5 så detta är mkt för mig och jag mår skit!

Tack gode gud för alvedon, för feber o två barn är ingen vidare kombinaation!


Mörkrädd!

Nu är jag riktigt irriterad! Fick precis en kommentar om att jag skulle vara en hönsmamma efter om att jag berättat om händelsen då Ebba satte i halsen. Detta var liksom allvarligt, godisen satt helt fast och mitt barn fick ingen luft alls. Hon kunde dött och du har mage att kalla mig hönsmamma? Jag blir mörkrädd av människor som dig!


Fortsättning.

Julen är över och vi har firat färdigt för detta året. Tänk vilken stress för en enda dag, fast iofs har vi tagit det väldigt lugnt detta året med julklappar och det känns skönt.
Hoppas kunna in och använda något av mina presentkort idag, ja för de lilla jag har i min gaderob tillåter då inte denna storlek, behöver jag säga att jag längtar bort mina kilon?
Julrean har även börjat på polarn och pyret, sitter i valet om jag ska våga beställa eller inte, 500 kr är mkt pengar men samtidigt fick jag fem plagg för det.

Ska försöka skaka av mig den hemska händelsen från julafton, men som sagt varje gång hon äter är jag livrädd.


Jul.

Hela julen höll på och sluta i katastrof då Ebba satte i halsen. En godis som satt så hon inte fick någon luft och höll på att svimma innan Christina fick ut den genom manövern. Aldrig mer godis, kommer vara rädd vid varje måltid framöver.. Att det kan hända så lätt och så fort trots att man sitter stilla i en soffa. Livrädd blev jag! Fy nu får vi försöka glömma detta.


Dan före dan.

Imorgon ska det tydligen vara julafton enligt almenackan. Idag är julkänslorna heelt borta för termometern visade 7,2 grader varmt.
Annat var det förra året, då befann vi oss i Borlänge och termometern stod på -15 och det var alldeles vitt ute.
Inget att deppa över, vädret kan vi inte styra ändå.

Hoppas kunna hinna med att handla de sista klapparna idag. Detta året blir det inte många julklappar alls, kanske inte så konstigt när man har en liten nyföding här hemma. På tal om nyföding, Hugo kallar och vill upp och få ny blöja och kläder för dagen.

Stressa inte ihjäl er där ute ;)


Kroppsnojan är här.

Jag börjar få panik..
Efter denna graviditeten så lär det bli kämpigt att gå ner. Statusen just nu är en hängig bulldeg till mage och säkert cirka 15kg kvar från graviditetdskilorna att gå ner.
Innan var jag som mest aktiv, tränade cirka tre gånger i veckan och tänkte verkligen på vad jag åt, inte för att jag var nöjd då heller men jämförelsevis var det ju en stor skillnad.

Tanken är att jag efter nyår ska börja med lite längre promenader när jag lämnat Ebba på dagis och iaf tänka lite på vad jag stoppar i mig.
Denna förlossningen tog på krafterna och helt ärligt är jag inte redo för träning ännu, nej jag har inte läkt tillräckligt för det.

Att ens sitta och noja sig över kroppen när man har två underbara barn och den yngsta endast är fem veckor gammal..
Fy vad jag önskar man kunde skita i idealet och bara tänka att sålänge jag mår bra så är man nöjd, men icke.
Kroppsnoja var det här!

Bild från förra vintern.


Julen känns som den får vänta.

Det där med jul. Ja inte en endaste julklapp är köpt för jag lever i den lilla bebisbubbland. Sen att jag inte går in med Hugo i affärer bidrar ju också till att man är ute i allra senaste sekund.
Ska under veckan se om jag har någon nära som vill promenera på kungsgatan med Hugo medans jag går in och panik-handlar några klappar att lägga under granen.
Nåväl förkyldningarna härjar här bland barnen och vi hoppas vi inte drar på oss något mer nu.

Stress stress stress..  Men godmorgon =)

17/12 - Hugo en månad.

Igår blev Hugo en månad gammal. Förstår ni? Swisch och så var den första månaden av hans liv klar och jag har knappt hunnit med att fatta att han kommit. Första barnet hinner man njuta mer av varje sekund, lillebror får ju dela uppmärksamhet med syrran.
Statusen är iaf 5060 gram och 56cm lång, han har dessutom börjat le och ibland när man pratar med honom göra små söta ljud till svar.. Urgulligt!

Stanna tiden, det går för fort och jag vill min bebis ska fortsätta vara liten länge till.

Förlossningsberättelse.


Den 17/11 vaknade jag och hade inga känningar precis som alla andra dagar. Jag hade gått fyra dagar över tiden och mådde otroligt dåligt eftersom jag hade så ont.
Drog på oss kläder och promenerade med Ebba till dagis och kände att jag hade lite ont men inget som jag trodde kunde bero på att något var på gång.

Hemma igen började jag känna lite förvärkar i rygg som började komma ganska regelbundet direkt. Klockan var då ca 11. Drog igång och började plocka här hemma och drog ner till tvättstugan i hopp om att det skulle dra igång mer.
Och jag insåg ganska snart att detta nog var på riktigt, ja för det kom mellan 5-10 minuters mellanrum direkt och jag kände att det faktiskt trots allt var lite kraft i dom.

Ringde förlossningen runt 13 tiden och förklarade hur det var och dom ville jag skulle komma in. Jag sa att det är lugnt jag har inte så ont att jag skriker och barnmorskan jag pratade med skrattade och sa : Man behöver inte skrika för att få komma in till oss.

Förvarnade nära och kära och packade ner det sista i BB-väskan. Syster och hennes familj kom hit och under den tid dom var här började värkarna göra mer ont. Fick börja att andas mig igenom värkarna och kände att nu var det nog dags att åka in, tog ju ändå ca 1 timma i bilen.
En kompis till oss hämtade oss och började den skumpiga färden mot Borås, och i högtalarna så lyssnade vi på Rövarna från Kamomilla stad (Oliver 5 år var med i bilen) , höll på o bli tokig på den där hysterska musiken och jobbiga berättar rösterna.

Anlände till förlossningen klockan 16 och blev mött av en trevlig barnmorska.
Efter undersökningar visade det sig att jag redan var 5cm öppen.

Under undersökningen innan inskrivningen:

Vi blev inskrivna på förlossnignen och jag bestämde mig för att bada, än hade jag inte så ont och kunde ju andas mig igenom värkarna även om det gjorde ont.

Badade ett tag, har ingen uppfattning om hur länge men kan tänka mig det var ca 45 minuter. Värkarna började bli ordentliga och jag ville upp och vidare så jag kunde få lustgas. Drog mig upp ur det lilla badkaret och drog på mig handduken som kändes alldeles för liten. Ut i rummen och korridoren där världens värk kommer, får böja mig framåt och göra mitt yttersta för att inte skrika. Står där halvnaken och ser andra gravida kvinnor titta medlidande på mig, tar sats och går sista vägen in till sängen innan nästa värk kommer.

Barnmorskan kopplar in lustgasen och jag börjar andas in för allt jag är värd. De första minuterna hjälpte den men värkarna blev intensiva. De satte en elektrod på bebisens huvud och någon minut senare gick vattnet. Värkarna exploderade och det var för sent för epidural. (Klockan var nog strax efter 17)

Jag skriker och vet inte hur jag ska klara det, värkarna blev så inensiva direkt och jag hade ingen tid att vila mellan värkarna. Det kändes som en enda lång värk. Läkaren kom och skulle försöka lägga en bedövning på livmoderhalsen, fyra stick om enligt dom inte skulle kännas. Det gjorde så otroligt ont så jag skrek rätt ut, grät och var helt hysterisk! Bedövningen hann inte göra någon värkan för jag blev under undersökningen öppen till 10cm.

 

Dags att krysta! Och det var smäran jag minns så väl från Ebbas förlossning. En smärta som kändes som någon skulle sätta eld på en mellan benen. - Krysta Emmelie! Och allt jag kunde svara var att jag inte var redo än, att det gick för fort och min kropp inte orkade.

De började tjata på mig ännu mer och jag märkte att de var väldigt noga med att bebisen skulle ut snarast. De berättade att en till barnmorska skulle komma in o ge mig en spruta i armen för att få ännu mer kraft i värkarna.

Huvudet kom ut och jag förväntade mig att kroppen skulle komma ut direkt efter precis som sist. (Den brukar liksom bara åka med av bara farten) Men nej huvudet satt ute och kroppen på bebisen kvar på insidan under en värk, de bad mig krysta och tryckte på magen.

Det kändes som en evighet, men efter 20 minuters krystande och två timmars väldigt intensivt värkarbete, 3 timmar inne på förlossningen  så föddes våran pojke.

17/11 kl 18:50, 4490g och 52cm huvudomfång 37cm. Han var blå och medtagen efter denna snabba förlossning. Nu var han här - Välkommen till världen Hugo <3

 


En dag att fira.

Igår var en speciell dag.
Det var nämligen tre år sedan mitt liv förändrades totalt. Innan jag fick Ebba har jag minst sagt haft det tufft, men från dagen då jag fick veta att jag var gravid så började jag kämpa.

Tre år har gått och jag kan inte förstå var tiden tagit vägen. Min lilla bebis har blivit stor. Hon har en egen liten personlighet och hon vet vad hon vill. Jag älskar den lilla människa hon håller på och utvecklas till, hon är frågvis, framåt och ett riktigt charmtroll.

Grattis min älskade Ebba på din 3-års dag. I helgen vankas det kalas, för visst ska det firas ordentligt!


111213

Världens sötaste lilla luciatåg fick man uppleva på dagis idag. Ebba var den enda tärnan, haha alla andra ville väl vara lucia. Eller så ville föräldrarna det. Söta små klara röster som sjöng och dom gjorde det så bra! Musikförskola som det är så märks det att personalen verkligen brinner för det dom gör. Dessutom hade jag även världens mest kissenödiga lilla tärna, hon stampade runt på stället och det var nog ren tur att det inte kom i trosorna.
Idag hoppas vi på att inga fler sjukdommar kommit till dagis så jag får ta igen lite förlorad sömn under dagen och sova med Hugo. Han är ju lite förkyld och det märks på natten, nu  vill han äta ännu mer ofta.

Hoppas ni får en fin lucia kära ni!


Förkyldning.

Dagliga morgonspyan från Hugo är lagd på mammas axel. Man bryr sig inte längre, kiss,kräks och bajs hör till vardagen och jag skulle inte kunna bry mig mindre. Kaffemaskinen är guld värd nu, att hinna göra vanligt kaffe är svårt. Dags o ta Hugo som gnäller lite nu, stackarn verkar dessutom dragit på sig sin första Förkyldning. Ha en bra start på nya veckan <3


Tiden går fort.

Tredje advent, redan?! Man lever liksom i sin lilla bebisbubbla och allt runt om känns minst sagt overkligt. Fortfarande inte en endaste julklapp inhandlad. Hur kommer man så billigt undan som möjligt? Och ändå ge något som folk kan bli glada för? Dags att försöka sig på att göra ordning barnen och sig själv. Det kräver verkligen rutiner för att hinna med. Och ja det är stor skillnad mellan att ha ett och två barn.


Video.

'

Ingen vila här inte.
Här har vi då lilla Hugo och även Ebba o kompisen Erik.
Fullt upp med barn och allt vad som hör dom till ;)

Trötta.

Jag ser äldre ut, och extremt trött men man kan inte vara annat än lycklig för sina två fina och friska barn. Nu myser vi framför idol och Ebba somnade precis hon med. Natti natt...


Tidigt och julen närmar sig.

Tidig morgon här som vanligt. Jag är inte redo att kliva upp men Ebba har tydligen vilat klart. Tänk att Hugo igår redan blev tre veckor?! Helt otroligt! Var på BVC och han växer minsann! 4760g och 56cm lång-stor pojk! Julen närmar sig men denna månaden är vi sjukt fattiga! Förstår inte hur jag ska ha råd att köpa något till nära o kära. Allra helst hade jag bara velat köpt till barnen och istället bara umgåtts med familjen. Förstår inte all hysteri om paket. Men folk undrar vad jag önskar mig, och får nog säga presentkort! Efter att ha vägt 85 kg på sista vävningen i v38 av graviditeten. Väger väl nu ca 74 och det innebär jag har 14kg kvar att gå ner. Kläder behövs:) Hugo behöver med kläder ifrån stlk 62. Ja och stora tjejen behöver lite mjuka paket också. Dags för frukost och försöka förtränga det ekonomiska problemen! - kan inte johan bara få ett jobb?!


Att få tiden att räcka till.

Tiden till bloggen finns inte riktigt just nu. Den lilla tid som finns över spenderar jag med Ebba eller att plocka bort det värsta kaoset i hemmet. Men jag kommer tillbaka såklart, och jag hoppas ni finns kvar då? Första lilla snön kom inatt och Ebba var helt överlycklig på vår morgonpromenad. Underbart!


Finaste barnen.

Jag har sovit som en kratta, kanske sisådär 2-3 timmars sömn innan det var dags att stiga upp med storasyster som vaknat och envisades med att inte somna om.
Men jag har världens finaste ungar, både stor och liten.
Älskar dom mer än ord kan beskriva, även om Ebba är inne i en period av trots och hon har nog gått och blivit döv med.
Och även när jag är uppe nätterna igenom med Hugo.
Dom är fina friska och dom är mina!!


En tystnad.

Det var tyst en stund igår. Och som mamma vet man att man ska vara uppmärksam på tystnad. (Men jag trodde Ebba var med sin pappa)
Så hör man små tassande steg bakom och en röst som säger : Mamma jag tror det blev för mycket.

Jo man tackar min lilla burk med läppglans är urgröpt, nåväl man fick sig ett gott skratt iaf =)