Ett tryck neråt.

Ebba vaknar tidigare för var dag som går, trots att hon numera lägger sig lite senare än vanligt. Halvsex slog hon upp sina blå och då är de en omöjlighet att få henne att somna om. Att sömn har en sån stor betydelse i en småbarnsmammas liv.

Känner mig fortfarande låg och sänkt, jag tror de tar ett par dagar innan jag är mig själv igen. De är inte de att jag ligger hemma och gråter, nej inte på långa vägar men jag känner mig nere. Som om någon trycker på huvudet och pressar ner mig i skorna och inte låter mig känna allt för mycket mer än så. Knepigt, men som sagt jag kommer igen!

Ebba har börjat prata om allt vi ska göra när de blir sommar, och nog längtar man alltid. Särskillt nu när man tittar ut och de är kolsvart, snöblandat regn och blåser som attan.

Åh alla dessa söta mini buketter man får som mamma, lovley!


Kommentarer
Fiffi

Skickar en STOR KRAM! Och du är inte den enda som längtar till sommaren!! Jag längtar efter den underbara vården oxå, en favvoårstid den med!

2011-02-08 10:00:56
URL: http://prinsessbakelsen.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0