Natten har vart alldeles för kort och Ebba har sovit oroligt och vaknat ett par gånger mer än vanligt. Jobbigt för henne med såklart, men jag fattar inte hur de är möjligt för Johan att inte höra ett skvatt? Jag får liksom ruska o putta halvt ihjäl mig för att han ska gå upp o trösta henne, och då har de oftast resan gått lång tid så bättre jag gör de.
Så jag är INTE redo för denna långa torsdag som jag har framför mig.

Har lite halvt ångest och är lite lätt panikslagen. Jag vet ibland inte om jag gör rätt. Velar som en tok för folk har en tendes att skrämma upp mig.. De är de sista jag orkar höra på.
Kan man inte låta bli att öpnna munnen om man inte har något bra och säga? De brukar jag göra iaf men tydligen är de inte en självklarhet för alla människor..