Mammas lilla kråka.

 
Hugo är verkligen i en ålder då han är överallt och ingenstans. Saker rivs ner, tas fram och helst ska jag va inom räckhåll hela tiden med.
Humöret börjar visa sig med, för säger mamma nej tillräckligt många gånger och tar bort honom så skriker han högt samtidigt som han kastar huvudet bakåt -Drama queen.
Oftast är han dock en ritkig charmör, de senaste har han börjat göra pussljud samtidigt som han kommer krypande mot en och delar ut sina blöta pussar<3
 
Jag upplever Hugo mycket mer mammig än vad Ebba var som liten, han vill så gärna vara nära mig konstant och riktigt så mammig var inte Ebba.
Undra om de stämmer som dom säger? Att pojkar skulle vara mer beroende av mamman och ofta bli mer "på" än flickor.
BVC sköterskan slängde ut sig nån kommentar när jag förklarade hur gärna han är med mig 
"Jo men han är pojke ve du"
Myt eller sanning?
Ni med en av varje, upplever ni nån skillnad?
 

Kommentarer
Anonym

Jag har en av varje och pojken e störst.kan säga att flickan e betydligt mycket mer mammigare än v pojken har varit

Svar: Ja de kan ju vara ren myt de dära (vilket jag tror mest på) Antagligen har könet ingen som helst påverkan på hur mammiga de blir.
Emmelie

2012-10-29 21:03:27
Yohannas.se

Haha... det ser ju bara sååååå gulligt ut, men jag minns precis hur stressande det var med stoppa-saker-i-munnen och även riva-ner-allt-jag-kan-perioden ;)

2012-10-30 20:38:44
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0