Ny vecka och nya tag!

Jag vill så  gärna ha möligheten att komma iväg till gymmet någon gång denna vecka, för fytusan va skönt det känns efteråt.

 

Natten har vart värre än vanligt och jag skulle behöva nån typ av vitaminchock eller liknande för att vakna till liv, så mycket frukt till lunch och så kan vi ju hoppas på aningens sol så jag kan tanka energi därifrån med.

Undra när min snart ettåriga son ska börja sova?

Och undra när kriopraktorn som eventuellt kunde hjälpa mig med hans sömnproblem ringer upp?

(hon var mammaledig och jobbade bara ibland)

Småbarnsperioden är kort, och jag vet att någongång blir det faktiskt bättre,

(även om det nattetid känns helt omöjligt)

Man ska ta vara på dagen, att man har friska barn som faktiskt mår bra, vad är lite sömnbrist och klaga på egentligen? (säger en som gnäller om det förjämnan)

Men efter veckan som gått och jag sett vad stackars människor få genomgå så känner jag faktiskt tacksamhet denna morgonen, ja tacksamhet att vi iallafall har hälsan för det är verkligen ingen självklarthet...