Vilken fredagskänsla det är idag, man nästan väntar på Lets Dance och fredagsmyset, tyvärr får det vänta tills på riktiga fredagen även om man är grymt sugen.

 

Har en sån tråkig känsla i kroppen, känner mig liksom ensam och bortglömd bland många av mina nära. Känner att det är alltid upp till mig om vi ses och så ska det inte behöva vara.

Jag vill känna mig uppskattad för de jag gör och inte bli bortglömd bara för att jag har barnen. Jag ser mig själv bara som mamma just nu, jag vill verkligen inte tappa bort den Emmelie som finns bakom mammarollen. För visst finns hon där inne någonstans, jag uppskattar forfararande lite egentid ibland på tu man hand med mina vänner.

Antar att känslan känns igen av flera?

 

Inte bara en mamma, utan även en vän som fortfarande uppskattar de får nära och kära jag har.