Tada, favoritdagen är äntligen här!

Två lektioner väntas innan jag återigen får sätta mig på bussen hemåt och hämta hem mina skatter.

Idag får jag med största sannolikhet tillbaka två av mina skriva prov och det känns spännande eftersom jag igår fick tillbaka två andra med toppbetyg. Många gånger tänker man att det här klarar jag inte, jag har två barn har varit mitt i en flytt men hinner ändå sätta mig ner och studera - jag borde vara stolt över mig själv.

Det är lättare att se vad man gjort fel, men varför är det så svårt att bara vara stolt över det man presterat?

Jag vet att jag har en hel del att öva på gällande mig själv, men om man jämför hur långt jag har kommit mot förut  så är det en enorm utveckling. Jag tror bara folk som kände mig då kan intyga att jag är en ny människa idag.

 

The only time you ever should look back is to se how far you come!