Idag på bussen mot öppnaförskolan så ramlade Ebbas första tand ur munnen på henne. Jag kan inte för mitt liv förstå att denna människa växt sig så stor att mjölktänderna börjar tappas och att hon börjar skolan nästa vecka. Gissa om hon var stolt? Hon sken upp med hela ansiktet och skrev sedan en lapp till tandfen när hon kom hem och la tanden i ett glas vatten.

 

Imorgon är det dags för operation för henne och jag är livrädd. Det är ett enkelt ingrepp, de ska bara ta bort hennes fettknöl som hon haftr sedan födseln vid ögonbrynet. Vi tar bort den eftersom läkaren tyckte det var lika bra att göra det nu istället för när hon blir äldre och för den kan bli infekterad om man har otur och då blir det en jobbigare procedur för henne. Jag är livrädd för narkosen, för hur ärret ska bli och hur hon ska må efteråt. Jag kommer helt garanterat bryta ihop totalt imorgon vid operationen.

Fler som haft barn som sövts och som kan komma med lugnande ord?

Jag misstänker att jag inte kommer sova många timmar inatt och lär oroa mig för hur det ska gå.