Förberedelser inför veckan.
19:54:26Idag har varit en sådan dag då tiden tycks ha gått framåt trots att vi knappt gjort någonting alls.
Hela förmiddagen gick åt att laga mat, jag tänkte nämligen vara smart nog och förebreda inför kommande vecka och slippa den stressen när jag kommer hem sent ifrån skolan.
Så potatisgratäng, ris, chiliconcarne och en kycklingrätt står nu i kylskåpet redos att ätas de där sena kommande eftermiddagarna.
Fick iallfall besök under ett par timmar idag, det var välbehövligt vill jag lova. Jag kan bli lite smått tokig på att ha hela hemmadagar men barnen verkade inte bry sig det minsta iallfall. Ebba hade ju sin gymnastik och Hugo var så nöjd så över att vara med sin kära mor.
Nu ska jag försöka mig på att plocka fram allt plugg och sätta mig en timma i köket och föreberda mig inför morgondagens seminarium. Jag är riktigt nervös! Dels för att jag fullkomligt avskyr att stå och prata framför folk men även för att jag inte riktigt vet vad läraren förväntar sig ifrån oss.
Så resten av kvällen spenderar jag framför de där tunga böckerna..
Barnens dag och regn.
Stora barnkalaset i Alingsås idag då..
Och är det inte typiskt att regnet bara öser ner en dag som denna? När kommunen lagt krut på barnen och ordnat en dag fylld med aktiviteter för deras skull.
Vi tog oss in till stan tidigt i morses och red lite ponnyridning och traskade omkring i regnet, men insåg ganska snart att trots regnkläder och parably så var vi blöta och kalla. Tur jag har en mormor som bor ganska centralt så vi vandrade dit och åt lite lunch samtidigt som vi fick upp värmen.
Rond två gick bättre på stan, lite uppehåll tidvis och vi kunde checka in Bolibompa-Markus och hoppa lite hoppborg innan det började regna igen och vi gav upp för dagen.
Jag fick möjlighet att plugga lite när barnen var med sin pappa en stund och känner att jag inte lyfter böckerna mer just idag.
Blir så fruktansvärt ledsen och besviken på hur det fungerar med allting mellan barnen och Johan bara, gång på gång händer grejer som golvar oss och gör oss ledsna.
Nåväl, går inte in på några detaljer här.
Barnen fick nog en fin lördag, trots regnet och det är huvudsaken <3
Jag lär bli gråhårig.
Jag visste att jag skulle bli gråhårig av att pendla men inte trodde jag att det skulle ske redan första veckan!
Sj fortsätter att briljera med sina tågtider och andra dagen hem blev jag 45 minuter sen, men idag slog alla rekord för jag satt och väntade i FYRA timmar på att komma till skolan.
Gång på gång blir det så här och jag blir lika arg varje gång på hur dåligt informerat det är och varför det ska vara så förbannat svårt att få ordning på tågtrafiken i Sverige.
Jag och tre tappra tjejer väntade tålodigt och hann gå på lite av dagens föreläsningar, men det blev bara iprincip att åka till Skövde och vända.
Nu pausar jag från allt vad studier heter under resten av kvällen och kör igång med nya krafter imorgon då det blir dags att börja läsa på ordentligt inför måndagens seminarium, mitt första någonsin!
Fredagsmyyyyys!
Tacksamhet.
Idag är det segt, jag brukar alltid vakna självmant några minuter innan klockan ringer men idag sov jag tungt när melodin drog igång. Vetskapen om att jag har min sista föreläsning till fyra i eftermiddag gör nog också sitt, det innebär att jag är hemma i Alingsås igen vid halvsex först.
Jag har tur att vänner och familj ställer upp att ta hem barnen strax efter lunch och jag hoppas de kan lösa sig med dagarna framöver också tack vare deras hjälp, jag önskar bara jag kunde återgälda allt någon gång.
Många frågar varför inte Johan hämtar barnen tidigare, det är för att han jobbar i Göteborg och är nästan aldrig inne i Alingsås igen före halvsex.
På tal om hjälp, för ett tag sen så påtalade ju jag hur svårt det var att hitta färgglada kläder och då framförallt till Hugo. En av mina "nät-vänner" uppmärksammade detta och igår fick jag ett stort paket i brevlådan. Hon hade satt igång och sytt till båda barnen och jag är så fruktansvärt glad för de som jag fick.
Bloggen kan ge fina vänner, och jag hoppas vi kan styra upp och ses i verkligheten någon gång framöver!
Tusen tack finaste Eva <3
Tre timmar tidigare än väntat <3
Känslan av att komma hem tre timmar tidigare än väntat <3
Vi i vår studiegrupp arbetade effektivt igår och hade bara lite smågrejer kvar att fixa på arbetet idag, så istället för att ta tåget hem som åkte halvfyra så kunde jag åka redan vid halvett, visst har vi en hel del kvar att förbereda men det kan alla göra var och en för sig och på hemmaplan. Kändes helt fantastiskt att få komma hem så mycket tidgare och få en hel eftermiddag med barnen. Vi fick levererat hemmagjord äpplepaj av min mormor som vi åt ute på uteplatsen eftersom solen tillochmed behagade att skina på oss.
Imorgon blir det istället en heldag i Skövde men jag har turen att ha en mormor som hämtar hem Hugo i tid och en kompis som tar med sig Ebba. Jag är så himla tacksam för det, kan jag fortsätta få den hjälpen och stöttningen så är det kanske inte en omöjlighet att klara detta trots allt.
Nu ska jag förbereda så att allt är klart inför morgondagen, packade nyss Ebbas första idrottskläder ner i hennes nya väska. Det känns så galet stort att hon börjat skolan, har idrottslektioner och blivit så himla stor. Vart har min lilla bebis tagit vägen? Skoltjej, sannslöst <3
Torsdags morgon.
Där sitter mina två skatter med sina pyamasar i soffan framför bolibompa, jämte dom sitter hundarna och tittar storögt och väntar på att de kanske ska tappa någon av deras frukt. Allt känns så hemma och tryggt när jag ser det där. Jag försöker ta vara på den lilla tid jag har med dom dagligen nu, att åka tio mil om dagen för att komma till skolan tar tid. Bara att åka från stationen tar en timma, sedan får man räkna med att bussen upp till mig tar en tid efteråt med.
Kommer jag klara pendla och vara ifrån dom så mycket?
Alla säger att de är nu i början som det är lite extra tufft, innan man lär sig prioritera hur mycket man behöver analysera allt och innan man lär sig vilka föreläsningar man borde gå på.
Därför bestämmer jag mig för att stå ut den första tiden och hoppas det lugnar sig och försöker lösa nära och kära som hämtar barnen tidigare.
Två dagar till , sedan är det dessutom helg. En helg då det är aktiviteter för barnen i form av Alingsås stora barnkalas. Så bor ni i närheten så tipsar jag er om att komma hit på lördag och låta barnen njuta av massor aktiviterer som endast är till för dom.
Godmorgon föresten, dags att stressa vidare.
Ni sjusköterskor som läser, har ni några anatomi böcker att sälja?
Att köpa skolböcker som väger ett ton visade sig kosta en förmögenhet dessutom.
Att klona sig själv.
Barnen sover gott, jag har inte hjärta att väcka någon av dom ännu.
Det blir en stor omställning efter ett långt sommarlov att återgå till dagis/fritids och dessutom få så långa dagar direkt. Men som sagt, detta är en kort period och så fort jag kommit in i allt så tänker jag försöka korta ner dagarna och läsa en hel del hemma.
Idag tar jag hjälp av min fina mamma som har en ledig dag och har lovat att ha Hugo, skönt för honom att vara hemma en dag mitt i veckan och få vara "i mormors hus" som han brukar säga.
Ebba ska ju ändå till skolan, men har ordnat så även hon får en kortare dag och får egentid med hennes morbror idag och hon kommer bli överlycklig när jag berättar de.
Det känns på något vis enklare att lämna Ebba, hon säger glatt att det inte är jobbigt med så långa dagar och uppskattar verkligen att fått börja skolan och vara på fritids. Men det tar på hennes krafter med såklart.
Ibland önskar jag att jag kunde klona mig själv, så en del kunde vara i skolan och kämpa för att nå min dröm och den andra delen vara hemma hos barnen där hjärtat hör hemma <3
En favoritbild ur arkivet, en tidig höstkväll vid piren.
Jag hoppas på fler fototillfällen där i år.
En käftsmäll av verkligheten.
Herregud, min hjärna är fylld med information och jag inser vilken otroligt stor skillnad det är att studera på högskola. Jag är bara inne på dag två och har varit på min första föreläsning och börjat med vårt första grupparbete i som vi ska ha seminarie för redan på måndag. Man får sig lite av en käftsmäll och man inser hur fruktansvärt tufft det kommer bli om man ska klara sig hela vägen.
En dag i taget, det är allt jag kan tänka på just nu.
Välkomnades hem av en Hugo som stod på stationen med lillasyster och vinkade in mig. Herregud så jag saknar barnen när jag är iväg, och de dagar jag kan få hjälp att hämta tidigare är guld värda. Jag vill inte att de ska behöva gå så fruktansvärt långa dagar, men i början verkar det nästan vara ett måste att vara på plats för att komma in i allting och fram tills jag fått lite mer klarhet i allting. Och under den perioden är jag tacksam för all hjälp jag kan få av min fina familj.
Just nu suger det att nyligen blivit ensamstående, hade vi varit två stycken här hemma så hade det varit lättare att få kortat ner de långa dagarna och för att inte tala om vilken hjälp det hade varit under morgonen när jag ska gå och lämna på olika ställen i stan. Det tar på krafterna allting och jag hoppas verkligen jag finner någon magisk och otrolig styrka så jag kan klara av detta och nå min dröm.
Nu blir det att läsa igenom ett par patientfall för att vara väl förberedd inför morgondagen.
Ni är mitt allt.
Hektiskt lär det bli.
Godmorgon.
Att få ställa klockan på sex känns betydligt mer humant än att kliva upp vid fem för att hinna, barnen sover fortfarande och jag tänker att de kan få göra det i tjugo minuter till för att bli så utvilade som möjligt inför en lång dag. Allra helst hade jag väckt dom, satt oss i soffan och bara varit nära dom så mycket jag kan nu innan jag vet att jag får vara ifrån dom flera timmar.
Det kommer bli ett par hektiska veckor framöver innan schemat lugnat sig och jag förhoppningsvis inte behöver vara på plats på skolan lika mycket, jag satsar på att plugga gärnet ett par dagar och kunna satsa på ett par eller iallfall en kortare dag för barnen i veckan också.
Fram tills allt lugnat sig så kommer jag behöva hjälp från nära och kära för att det ska gå ihop praktiskt.
Det känns iallfall fantastiskt att få möjlighetetn att börja studera till sjuksköterska, att allt mitt hårda slit som jag la på studier förra året har gett mig biljetten dit.
"Jag kan för jag vill"
En första dag på högskolan.
Oh herregud vad mitt huvud är fullmatat med information!
Jag har varit hemmifrån mellan 06-18 och jag är verkligen helt slut.
Så himla mycket spänningar och massa info som ska på plats , jag kan inte säga att jag känner mig klokare idag än igår men jag antar att man får ta en dag i taget.
Och jag vet fortfarande inte säkert hur mitt schema faktiskt kommer att se ut, det beror helt på om jag lyckas ändra studiegrupperna vi blivit indelade i. Det ligger ju egentligen i allas intresse att de som bor nära varandra kan vara i samma grupp och på så sätt slipper resa hela vägen till Skövde för ett grupparbete.
För jag kan säga på direkten att bara sånna här långa dagar kommer varken jag eller barnen klara av i längden.
Men jag väljer att vara hoppfull och tänka att det löser sig och kör på att klara en dag i taget.
Lär somna så fort jag lägger huvudet på kudden ikväll iallfall.
Men det känns ändå stort att vara igång, jag har börjat ta ett ytterst litet steg mot att nå min dröm. Steget må som sagt vara minimalt men det är ett steg i rätt riktning och det behöver jag just nu, något och satsa mot när allt runt omkring mig fortfarande känns som kaos.
Dessa fina ska vi tydligen bära i tre veckor framöver?
Tydligen är vi nollor nu och riskeras att drabbas av det ena och andra.
En tidig morgon.
Godmorgon.
Jag kommer aldrig någonsin vänja mig vid att ställa klockan på fem, nog för att jag är morgonpigg och barnen likaså men riktigt så tidigt är det inte okej att kliva upp. Det var en tid då barnen alltid vaknade runt de klockslaget, men då hade man iallfall turen att aldrig behöva stressa upp och vara redo och utanför dörren en timma senare som idag.
Tänka sig att jag ska börja på högskola idag! Jag är så fruktansvärt nervös för hur det ska gå, om jag ska hitta och vilken typ av människor det är på plats. Har känslan av att jag kommer känna mig felplacerad men hoppas snart att känna mig hemma. Och återigen, snälla ni håll en tumme för mig att tiderna och schemat går att få ihop så jag verkligen kan börja studera och slipper hoppa av pågrundav en sådan sak.
En sak till som oroar mig är hur det kommer att gå för min underbara son att vara på dagis en hel dag. Han gråter långt innan man säger att han ska dit och att lämna har de senaste varit i ren panik.
Det blir en stor omställning att komma tillbaka efter sommaruppehållet men även en stor omställning att vara där ensam, han som alltid haft tryggheten i Ebba.
Jag kan tänka mig de flesta barn mår bra av förskola till viss del och har ut mycket av de, men sedan finns det vissa som nog skulle ha det minst lika bra hemma och Hugo är ett sådant barn. Bara har får vara med mig så är han nöjd, och det gör så ont i hjärtat att bli tvungen att lämna honom när man vet hur han är.
Så håll en tumme för mig på skolan och håll en tumme för Hugo som får en heldag på dagis.
Mina två hjärtan leker kurragömma i skogen, från förra veckan <3
Jag är inte bra på att leka.
Jag blir tokig på allt regn som faller, det har regnat nästintill konstant i en veckas tid. Det är inte de där lätta regnet utan regn som öser ner och gör en helt genomblöt. Så denna dagen har spenderats mestadels inomhus och den tid har jag på bästa sätt försökt engagera mig i lek med barnen, men helt ärligt så tycker jag inte det är jätteskoj och leka. Jag ska i vilket fall som helst försöka bli bättre på att en gång om dagen ge mig hän in i leken och förhoppningsvis blir jag bättre på det allt efter som. Utomhus har jag inga problem att leka och komma på aktiviteter så som hinderbanor, kojbygge och upptäcksfärd , men inomhus blir det en större utmaning helt klart.
Är ni bra på att sätta er ner och leka med barnen?
Nu ska jag sätta igång att förbereda allt som går att förbereda inför morgondagen. Kläder ska läggas fram, väskor ska packas och mellanmål ska ordnas. Allt för att det ska gå så smidigt imorgon som möjligt, tidig morgon och jag kommer få gå hemmifrån vid sex redan. Just sådant gör mig nervös, att hinna allting som ska ordnas när man är ensam och att stressa runt och lämna barnen utan körkort.
Livet som ensamstående lär ta tid att lära sig tror jag..
En trötthet.
Och så var det tyst i huset.
Jag är så himla trött idag, de är som om man samlar tröttheten till en enda dag och allt man gjort och stressat för att hinna med under ett par dagar bara slår ut en totalt rätt som det är.
Men jag har iallfall hunnit åka till Skövde för att leta upp högskolan, efter lite letande och liten promenad åt fel håll så hittade jag den och insåg att den verkligen ligger nära stationen och max 5-10 minuters gångavstånd dit. Nu vet jag vart den faktiskt finns och stora utmaningen på måndag blir att hitta rätt sal, men förhoppningsvis är de fler som är vilsna och någon som kan visa oss vägen.
Så återigen, håll tummarna för att tiderna på schemat går att lägga upp lite hur man vill så jag har möjligheten att påbörja min dröm.
Det känns väldigt skönt att de finns er som studerat på högskola som lämnar små stöttande ord ibland, det ger mig lite hopp om att det faktiskt går och lösa.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan med alla sovande djuren här hemma, kolla sons och äta chips och hålla tummarna att Hugo inte blir sjuk imorgon för han har sett lite risig ut idag och inte vart helt hundra i humöret.
Sovgott kompisar <3
Två av de fyrbenta som sover gott.
Lördagsmorgon.
Lugn och ro denna morgon, jag har suttit nästan en halvtimma med kaffekoppen och datorn och hunnit vakna till liv.
Ebba har gett sig upp på sitt rum där hon sitter och pysslar och tillverkar present till sin pappa som fyller år imorgon. Det är så fint och se hur hon verkligen anstränger sig ända ut i fingertopparna för att det ska bli så bra som möjligt.
Idag blir det loppis som vanligt eftersom det visade sig att den höll på augusti ut och sedan direkt efter det så tar jag med mig mamma på tåget mot Skövde. Kontrollfreaket i mig vill veta exakt vart skolan ligger på måndag när jag ska dit så jag slipper vela omkring då.
Nu ska sängarna bäddas, djuren ha mat och sedan ska vi göra oss ordning så vi hinner ta bussen som går om en timma - Godmorgon på er alla och ha en fin lördag <3
Håller mig sysselsatt för att slippa tänka.
Helg!
Jag må ha varit ledig de flesta av dagarna men det innebär varag för mig med att lämna och hämta på skolan och undertiden sysselsätta aktiva och snart treåriga sonen här hemma. Kan väl kalla det en liten mjukstart inför nästa vecka då allvaret drar igång på riktigt med studier och längre dagar på förskola/fritids.
Jag har bestämt mig för att åka till Skövde och ge utvildningen en chans, se hur långa dagar det egentligen måste bli på plats och se hur mycket av grejerna jag faktiskt kan studera på egenhand här i Alingsås. Har man dessutom tur så är vi fler Alingsåsare som kanske gemensamt kan läsa tillsammans på biblioteket eller liknande.
Håll tummarna tiderna går och korta ner så jag kan börja nå min dröm. För nog drömmer jag om att utbilda mig till sjusköterska och slutligen barnmorska men hjärtat skulle aldrig tillåta så extremt långa dagar för barnen, nej för mig känns det inte rätt.
Haft huset fullt med människor här idag också, min höggravida vän och hennes treåriga dotter, grannens barn och en annan kompis dotter som jag tog med mig hem från skolan för hon skulle slippa ha en sådan lång dag. Jag försöker verkligen ställa upp för alla mina vänner så gott jag kan, jag gör det lilla jag kan erbjuda och jag hoppas och tror det räcker gott och väl. Mitt i allt kaos som jag genomgår så är det skönt att hålla sig sysselsatt för att slippa tänka så mycket.
Bjöd barnen på pannkakor till middag, snabbt och uppskattat för barn magar <3
Tänka sig, träningsvärk!
Godmorgon.
Veckan känns lång när vardagen dragit igång, man är liksom inte van vid att ha en tid att passa vareviga dag och jag ska erkänna att det kommer kännas ganska skönt med helg. Ebba lär ju tycka detsamma eftersom det är hon som börjat skolan och haft att göra varje dag i fyra timmar och sedan direkt efter lekt med en kompis nästan fram till läggdags.
Idag har jag träningsvärk, barnen klättrade lite på väggarna igår och jag smög ut frågan "ska vi träna?" Barnen blev överlyckliga och jag kunde inte ta tillbaka min fråga. Tog på oss träningskläder och tog med oss grannens två barn och gav oss iväg här omkring husen. Började med att vi alla sprang upp för en backe två gånger, gjorde en tävling av det som alla utan lilla Hugo som städnigt kom sist tycktes uppskatta. Sista tiden spenderade vi på lekplatsen där vi gjorde armhävningar mot en stock, dips, plankan mot en gunga gjorde att man fick öva både på balans o styrka och utfall och squats gjorde man i sanden. Avslutade "passet" med att åka rutchkana ner och springa upp för trappan igen efteråt. Haha så träningen går ju att få till även om man har tre ungar med sig. Blir kanske inget jag kommer göra på heltid, men ska försöka komma igång igen om kvällarna med hemmaträning när barnen har somnat. För att må bättre och tids nog känna mig mer tillfreds med mig själv igen.
Idag blir det lekdate med Johanna och Alice medan Ebba är i skolan.
Och jag ska sätta mig ner och försöka pussla ihop tågtider och göra ett schema för barnen för den kommande veckan, lär behöva en hel del hjälp med hämtningar innan jag kommit underfull med vad som är viktigt att gå på för föreläsningar på högskolan.
Hugo o Alice:
Irritation i klädbutiken.
Idag satte jag mig med Hugo på bussen för att ta oss en vända på stan medan Ebba var i skolan, att köpa några byxor stod på schemat.
Låter som en enkel uppgift inte sant? Det var det inte kan jag meddela!
Till Ebba hittade jag ganska fort två par, båda två mjuka och lätta att leka i vilket är ett måste för mig. Ofta är tjejernas jenas både tighta och dålig kvalité , tror dom flickor sitter stilla och inte rör sig lika mycket som pojkar kanske?
Men att hitta ett par till Hugo var nästintill omöjligt, jag var inne i fyra olika butiker och möts överallt av dessa dova och tråkiga färger och monstertrycken på kläderna är ju nästan ett faktum. Samma gällande honom så var det för mig viktigt att ha ett par mjuka byxor, kanske ett par finare färgglada tights?
Kan meddela att färgglada tights finns inte till pojkar, och hur sjukt är inte det?!
Kan man inte som mamma till pojke vilja ha färgglatt? Måste allt man klär dom i bestå av figurer som ser arga ut?
Jag blir så fruktansvärt trött på hur det är upplagt och då bara i en klädbutik, tänk då alla andra fack som barnen placeras in i av samhället.
Låt barnen välja vem dom vill vara och inte bli tvingade att bete sig på ett visst sätt pågrund av vilket kön de är födda i. Nej jag hoppas mina barn tar med sig lite av de värderingarna i framtiden <3
Hittade iallfal tillslut två par byxor på villervalla outlet för 174kr till Hugo, billigt och bra. Ebba fick två par grövere tights och jag och barnen är nöjda.
Gratis egentid med Hugo.
Godmorgon.
Storbarnet är lämnad på skolan och jag och Hugo kröp återigen ner i soffan eftersom regnet fullkomligt öser ner utanför fönstret. Det är lite lyxigt att själv får välja vad man vill se på tvn tycker han och valde det för honom självklara valet - Diego. Tänkte att vi passar på och sitter såhär en stund, jag misstänker nämligen att hans spring i benen kommer ta övertaget och den här lugna stunden är ett minnne blott.
Snart ändå dags för dammsugning av golv och sedan tar vi bussen ner till stan och kollar lite kläder till barnen, byxor är vi i stort behov av just nu.
Får försöka ta vara på de här dagarna med egentiden med Hugo som jag får på köpet när Ebba är i skolan, ett par timmar då det bara är jag och han liksom. Skulle dock behöva liknande med Ebba inom kort, lite mamma och dotter mys tillsammans. Det blir verkligen så mycket lugnare med ett barn hemma, rena semstern rent ut sagt ;) Men då slipper man konflikter och man ser hela tiden barnets behov.
Viktigt att få vara själv med mamma eller pappa ibland tror jag <3
Rusch och kvällsångest.
Jag överlevde den stressiga dagen på jobbet som "mat-tant" och jag gillade faktiskt att det var sån extrem rusch och att man ständigt hade att göra, arbetstiderna 07-13:30 var ju helt perfekta för mig som är småbarnförälder och dessutom ensam. Tyvärr verkar det inte bli fler tider, bolaget ville pausa mitt upplärande tills jag fått reda på mer om schemat om skolan, tråkigt då jag hade blivit lovad jobb veckan ut. Skola innebär ju inte att man aldrig kan hoppa in och arbeta och högskolan är ju inte längre helt självklar för mig med tanke på att tiderna verkar vara orimliga för mig.
Jag känner ångest, svårt att andas och hjärtat bultar men egentligen kan jag inte förkalra varför de känslorna kommer utan får istället bara svälja och försöka genomlida det.
Tog vara på eftermidagen genom att hänga på lekplatsen med bästaste grannen och fick välförtjänt frisk luft innan det återigen började regna. Både Ebba och Hugo var nog extremt trötta efter denna tidiga morgon efter en natt med dåligt med sömn. Ingen av dom var minsann trötta men båda somnade väldigt fort när de väl lagt sina huvuden på kudden.
Herregud så jag älskar de två<3
Trött morsa.
Alltså mina barn sover så otrolgit dåligt just nu, det skriks, gnälls och sparkar och jag var helt slut när klockan ringde 05:15 eftersom jag ska iväg och jobba i köket redan vid 07.
Jag är helt slut av barn som håller mig vaken och oväder som drar in nattetid och gör så det både åskar och regnar så det smäller mot rutorna, kaffekoppen är väldigt välkommen denna morgon vill jag lova!
Ska bli spännande att testa på och göra något nytt och vara i ett kök och jobba, pluggar jag så kommer ju det inte bli tal om att arbeta mycket men ibland på lov kanske man kan hoppa in och tjäna extra pengar.
Och på tal om plugget så hoppas jag verkligligen tiderna är fel, att jag inte behöver gå så långa dagar och att jag kan lösa det och börja studera trots allt, men som sagt inte på bekostnad av mina barn.
Nu ska här väckas Hugo och sedan ska vi ge oss ut mitt i natten för att hinna till dagis och fritids innan jag börjar jobba - Hej vardag !
Låt det vara ett missförstånd.
Vilken dag, det har verkligen ösregnat konstant hela dagen och varit omkring 11 grader varmt, höst!
Efter Ebba varit i skolan så tog jag med mig barnen och grannen ut i skogen trots skitvädret. Vi hade regnkläder på oss hela bunten och gav oss ut för att leta efter spår som Tomten lämnat efter sig. Så där gick vi i ösregnet och såg små spår i leran, avbrutna kvistar och allt det där tydde självklart på att tomten varit där. Vi hade riktigt mysigt den 1,5 timman vi var ute men sista tiden var vi alla så kalla och blöta så det var en del gnäll på vägen hem och det är ju helt förstårligt.
Annars har dagen spenderats i telefonen, ringt runt till Csn, försökt förstå mig på detta med högskolan, ringt försäkringskassan osv osv. Kändes så bra med studierna, tills jag får vad jag antar är mitt schema som visar att många dagar är mellan 08-17 och det skulle innebära 10-12 timmar på förskolan för barnen eftersom jag får pendla en bra bit med. För mig är det ohållbara tider och jag hoppas jag missuppfattat schemat och att många av föreläsningarna är sådanna man ej behöver medverka på. Det är min dröm att studera till sjuksköterska och slutligen bli barnmorska men inte viktigare än barnens välbefinnande. Och jag känner mina barn, de skulle inte må bra av så långa dagar i längden, jag bara vet det. Så skulle dagarna se sådanna ut så får jag skapa mig en ny dröm helt enkelt.
Men jag hoppas det blivit något missförstånd och att jag blir klarare på hur det kommer se ut efter uppropet på måndag.
Håll nu tummarna!
Försöka att inte se de värsta i saker och ting.
Godmorgon.
Är det hösten som kommit på riktigt eller? De senaste dagarna har det regnat så extremt så man skulle kunna det är oktober istället för augusti. Jag är extremt väderberoende för att må bra och hade behövt lite sensommarvärme för att tanka batterierna igen. Hur gör ni för att inte sjunka ner i humöret totalt under hösten?
Kan inte förstå att jag blev antagen på skolan, att jag om jag vill får möjligheten att börja studera till sjuksköterska. Jag har lätt för att se de svåra i allting, vill metalt förberda mig på hur det kan bli för jag hatar att mötas och bli besviken. Borde ändra tankesätt och istället se det positiva i de mesta och tänka att det här klarar jag, men det är svårt när man blivit bränd av livet så många gånger. Det som oroar mig med skolan är prakitken, de har inga kontrakt med Alingsås lasarett och det kommer bli jättejobbigt för mig att ha praktik så många mil hemifrån med tanke på hur tiderna i vården är.
Men det är kanske det minsta problemet just nu? Jag borde sätta igång och kämpa för att nå drömmen istället
Nu ska regnkläderna på och vi ska cykla upp och lämna Ebba på hennes första riktiga skoldag<3
Höstfrukost:
.
Är det nu det vänder?!
Efter en intensiv helg på jobbet och många timmar där så tar jag äntligen lite ledigt.
Tänk att Ebba hade sin första dag i skolan idag, hur stort är inte det?
Och resterande av dagen har jag hängt med vänner och haft massor av underbara ungar runt omkring mig
Hela dagen har gått i ett alltså och det är först nu vid halvnio som jag har tid att sätta mig ner något under dagen som gått.
Loggar in på mailen och möts av en okänd mailadress och när jag öppnar det så möts jag av chocken att jag blivit antagen till sjuksköterskeprogrammet i Skövde!
Är bara i chock och vet inte hur jag ska reagera utan istället så känner jag mig mest tom. Jag har alltså möjligheten att börja skolan och börja studera mot min dröm som barnmorska!!
Är det nu det vänder?!
Dagens gos med "Stampe-Olle"
Regn och rusk.
Godmorgon.
Eller god var väl att ta i, jag vet inte vad barnen sysslat med inatt för bäggetvå har varit otroligt mycket vakna, inte vad jag behövde inför ett dygn på jobbet vill jag lova iallfall.
Nu sitter jag och Hugo i soffan sedan sju medan Ebba fortsätter sova gott i sängen, sängen som förövrigt är väldigt trång när tre människor och fyra djur knör i den.
Jag sitter och funderar på det här med kläder inför hösten till barnen, det är verkligen i behov av nytt eftersom bäggde växer så det knakar. Nya jackor, överdragsbyxor och skor + alla vanliga kläder och då framförallt byxor.
Jag har ju en förkärlek till polarn och pyret men inser att ekonomin kommer inte tillåta mig till att köpa det, möjligtvis begagnat isåfall. Kanske någon sitter på lite kläder i storlek 98 och 116?
Eller någon som har tips om var jag kan hitta billiga barnkläder med bra kvalité?
Nu blir det ett skumbad för hela familjen, trångt men mysigt. Får passa på att ta vara på tiden med barnen eftersom jag vet att jag inte kommer träffa dom förens imorgon sedan.
Några fina från pop, kavat och villervalla
En känslomässig bergochdalbana.
Jag är hemma på en liten visit över natten, jobbhelgen är i full gång och jag måste säga att de jag ogillar mest är att göra en heldag, gå hem på kvällen och sedan komma tillbaka morgonen därpå för att beta av ett dygn. Det innebär ju att det blir två dygn ifrån barnen nästan och det har jag väldigt svårt för. Imorgon gör jag mitt sista pass på sommarens schema och sedan får vi se hur många fler det blir och vad det blir annars i framtiden.
Just nu känner jag mig väldigt ledsen och besviken, känslorna kan komma från ingenstans eller utlösas av någon liten motgång. Det känns nästan som om man åker bergochdalbana känslomässigt eftersom det hoppar så fram och tillbaka. Jag önskar ibland inerligt att jag kunde stänga av, inte ta åt mig och bara blicka framåt men det funkar inte att göra så för mig.
Det enda jag kräver just nu är respekt och när tillochmed det blir svårt att ge mig så vill jag bara lägga mig ner och bryta ihop ett tag.
Känner det är svårt att formulera ihop ett inlägg just nu så istället ger jag upp och kryper ner i soffan med djuren framför några avsnitt sons of anarchy <3
Ljusväder, snälla ge mig ett par dagar till av sensommarvärme för jag är inte redo för långa mörka hösten redan!
Vardagen som ensam.
Jag försöker verkligen vänja mig vid livet som ensamstående men det är svårt!
Känns tomt men samtidigt känns det skönt att slippa ha någon som gång på gång gör mig ledsen, och jag hoppas detta är något som barnen tids nog ska märka av också. Skönt att bara ha sig själv att skylla på om hemmet förfaller men ännu svårare att hitta tiden till att städa undan.
Jag förstår inte hur jag ska mäkta med allting i vinter, lämna barn på olika ställen, jobba, hinna med allt här hemma osv. Jag får seriöst lägga upp ett veckoschema här hemma och försöka få barnen lite delaktiga och hjälpa till med de lilla dom kan. Jag tror planering är A och O för att allting ska fungera så bra som möjligt i framtiden.
Idag går jag på helgens arbete och kommer knappt träffa ungarna alls innan måndag, det är alltid tungt att veta att man kommer vara ifrån dom men jag måste ju tjäna pengar.
I veckan som kommer får jag även prova på det nya arbetet i köket, det kommer innebära väldigt tidiga morgonar men även fördelen med att sluta tidigt, helt andra tider än vad man är van vid som personligassistent med andra ord.
Många gånger önskar jag att pengar växte på träd, för det mest kaotiska just nu är att inte veta hur jag som ensam ska kunna betala alla räkningar.
Gammal bild, men tillsammans klarar vi allt<3
Kulturkalaset.
Som ni ser så tog vi oss till Göteborg och besökte kulturkalaset. Vi höll oss i trädgårdsgästföreningen tillsammans med alla andra barnfamiljet. Herregud så mycket folk och det var en pärs att bara hålla koll på vilka som var sina egna. Men jag tror ändå att barnen var rätt så nöjda med dagen, fanns ju gratis glass och en lekplats och vilka gillar inte det? Nästa gång det blir en tur till storstaden så blir det dock under en dag då det är mindre med folk, för fy vad alla dessa människor överallt stressar mig! Har det rätt gött i lilla hålan Alingsås, haha inte trodde jag att jag skulle säga så för tio år sedan vill jag lova.
En av två barn sover redan gott och Ebba ska få göra detsamma inom kort, jag tänkte slå på några avsnitt av Sons of anarchy och sedan lägga mig i tid eftersom det vankas jobb hela helgen.
Kram på er!
En fredagsmorgon i lugn och ro.
Godmorgon fredag!
Jag jobbar precis hela helgen och kommer inte träffa barnen många timmar alls så jag får passa på att försöka hitta på något lite extra idag istället. Om plånboken tillåter så tänkte vi ta tåget till Göteborg med en kompis och kolla vad det finns för gratisaktiviteter där när det är kulturkalaset och allt. Det är så himla tråkigt att pengarna ska styra så mycket, jag längtar något otroligt till att bostadsbidrag och underhållsbidraget har börjat komma in för då kanske jag har lite mer på konto iallfall.
Barnen sitter för en gångs skull lugnt uppe på Ebbas rum och målar och kollar på markoolios musikvideos, han är lite av en idol för dom bägge två. Det hör inte till vanligheterna att hinna duscha på morgonen, det brukar vara kaos mellan syskonen och mycket spring i benen hos dom båda. Jag passar på att njuta lite extra och dra ut på morgonbestyren och sätta mig i soffan med en kopp kaffe istället <3
Godmorgon!
Massor att ordna.
Den här bloggen går lite på sparlåga just nu känner jag, men jag har liksom tusen tankar som snurrar i huvudet och vissa gånger kan jag inte sätta ord på dom ens.
Tusen papper som ska fyllas i med bostadsbidrag, underhållsbidrag och samtidigt ringa runt och försöka ordna sig ett arbete, det tar verkligen tid! Och jag blir irriterad över hur allting man behöver ordna kan kräva så extremt många och komplicerade blanketter.
Jag har iallfall ordnat så att jag nu nästa vecka ska få prova på och jobba i ett skolkök och sköter jag mig väl så brrukar det finnas timmar att kamma hem där. Ett arbete är ju ett måste och inom vården blir svårt att vara lika tillänglig i eftersom alla vet vilka tider som gäller där. Därför känns det bra om jag kan få in en fot och få jobba ihop lite pengar i ett skolkök dagtid.
Även om jag känner för att ge upp stundtals så kämpar jag på så gott jag bara kan.
Efter att ha spenderat förmiddagen i stan så tog vi oss upp i skogen under eftermiddagen och promenerade lite. Tittade skalbaggar, fortsatte bygga lite på vår koja och kastade pinnar med hundarna.
Fruktansvärt att se sitt barn på de viset.
Oh herregud vad trött jag är! Alla spänningar efter dagen som börjar släppa skulle jag gissa på och därför känner jag mig helt slut.
Operationen av Ebba gick bra, knölen är borta och nu återstår det bara att läka.
Hon var väldigt modig och tyckte bara det var spännande att komma till läkaren och få opereras. Men mamman tyckte det va fruktansvärt att se sitt barn sövas och att sedan sitta vid hennes sida på uppvaket och se massa slangar på hennes lilla kropp. Jag kan inte förklara hur hemskt det kändes, man måste ha genomlidit det själv för att förstå. Nu är den väck iallfall och jag hoppas verkligen jag slipper att se någon av mina barn på de viset igen!
Annars kämpar vi på jag och barnen, bakslagen fortsätter att slå mig i ansiktet och jag får ta hemskt mycket skit som jag inte är värd att få behöva ta emot. Jag försöker sköta allt så vuxet jag kan, för barnens skull men det är himlans tufft stundtals vill jag lova.
Nu har han flyttat iallfall, vi är ensamma och det är väl egentligen först efter detta jag tids nog kan börja må bättre igen. Måste få rutin på saker, få ordning på alla viktiga papper och sedan sakta men säkert börja leva igen.
Jag längtar till morgonen då jag kan vakna och känna mig hoppfull om framtiden och tills dagen jag ser ljuset i tunneln igen och får mer ork att kämpa mig framåt.
Jag längtar tills jag börjar leva på ritkigt igen.
Min modiga femåring, herregud vad jag älskar dig och vad tacksam jag är att barnen är friska<3
En stor dag.
Idag på bussen mot öppnaförskolan så ramlade Ebbas första tand ur munnen på henne. Jag kan inte för mitt liv förstå att denna människa växt sig så stor att mjölktänderna börjar tappas och att hon börjar skolan nästa vecka. Gissa om hon var stolt? Hon sken upp med hela ansiktet och skrev sedan en lapp till tandfen när hon kom hem och la tanden i ett glas vatten.
Imorgon är det dags för operation för henne och jag är livrädd. Det är ett enkelt ingrepp, de ska bara ta bort hennes fettknöl som hon haftr sedan födseln vid ögonbrynet. Vi tar bort den eftersom läkaren tyckte det var lika bra att göra det nu istället för när hon blir äldre och för den kan bli infekterad om man har otur och då blir det en jobbigare procedur för henne. Jag är livrädd för narkosen, för hur ärret ska bli och hur hon ska må efteråt. Jag kommer helt garanterat bryta ihop totalt imorgon vid operationen.
Fler som haft barn som sövts och som kan komma med lugnande ord?
Jag misstänker att jag inte kommer sova många timmar inatt och lär oroa mig för hur det ska gå.
Jag vägrar vara ett skal.
Godmorgon tisdag.
Jag hoppas vakna och ha lite mer krafter idag än vad jag hade igår kväll, man måste få lov att känna att det är jobbigt och tungt och jag blir tokig på folk som säger att jag ska sluta vara så negativ.
Alla som träffar mig ser hur jag kämpar och anstränger mig och mina tankar och känslor går aldrig ut över barnen, men bloggen är min ventil och mitt sätt att skriva av mig på hur det faktiskt känns på insidan. Ska det inte vara okej att kännna, vara arg och så? Måste man bli ett känslokallt skal som inte känner ett skit? Tyvärr kan jag inte stänga av mig sådär, även om det stundtals vore väldigt praktiskt såklart.
Ska packa på oss regnkläder här hemma och gå mot bussen snart, jag har lovat Ebba att vi ska besöka öppnaförskolan. Det var ett favoritställe att hänga på under den tiden som jag var hemma med Hugo och sedan dess har vi bara besökt det ett fåtal gånger, lika bra att passa på medan man har chansen med andra ord.
Önskar er en fin dag allesammans!
Verkligheten kom ikapp mig.
Idag blev jag golvad av verkligheten och vardagen och insåg för första gången hur otrligt tufft det kommer att fortsätta vara som ensamstående.
Som jag nämnde så ösregnade det, hundarna skulle promeneras och Ebba skulle cyklas upp o lämnas på fritids, neråt igen mot stan för att lämna av Hugo och sedan vidare mot jobbet som jag skulle spendera sju timmar. Stressa iväg på cykeln och hämta Hugo och börjar sedan mina långa uppförsbackar hemåt för att hämta Ebba igen. Jag överdriver inte när jag säger att det är över 2km uppför för att komma hem till oss och sedan ytterligare en backe innan man är framme på skolan. Att cykla med barn, packning osv ÄR jobbigt och att hinna med allting och orka kommer bli tufft.
Väl hemma är barnen trötta såklart, hungriga och jag likaså och samtidigt har jag två hundar som viftar på svansarna som bara den och kräver promenad.
Jag vill bara klona mig själv och inser inte hur fasen jag ska klara allt och få det att gå ihop?
Anstränger mig så men känns inte som om det räcker och gång på gång blir jag nedslagen av ytterligare en händelse och jag undrar när tusan det ska bli min tur att få ha lite flyt med allting och få en chans att börja må bra igen.
Jag anstränger mig så men jag känner mig så fruktansvärt ensam i detta. Ensam är stark sägs det ju och den enda man verkligen kan lita på är en själv.
En överasskning för Ebba.
Godmorgon vardag.
Herregud vilket regnoväder som var över stan inatt, smattrade så hysteriskt mot rutorna att jag inte kunde sova. Sedan har sängen varit trång med två barn och tre djur, får nog vänja mig helt enkelt. Är van vid att Johan haft Ebba nattetid men nu lär det bli ändring på det när han flyttat.
Håll nu tummarna för mig att de är uppehåll när jag cyklar, sedan Ebba började fritids så innebär det lämning på två olika ställen i stan och sedan iväg till jobbet.
Igår när Ebba fortfarande var iväg så fick jag hjälp av underbara Viola och fixa Ebbas rum. Hennes rum är litet och har vinklar som gör det svårt att möblera och saknar dessutom fönster utåt. De har bara varit ett ställe hon velat sova på och inte velat leka i alls. Sedan i vintras har Ebba önskat sig ett skrivbord och det var de vi bestämde oss att fokusera på och försöka ordna trots platsbristen. Sedan pimpade vi upp hennes gamla kök och ordnade en bänk med. Gissa om hon blev nöjd?
När hon kom hem från Borlänge fick hon dra ner en mössa över ögonen och ledas upp till rummet och när dörren öppnades så sken hon upp som en sol, stängde genast dörren och satte sig vid skrivbordet och började pyssla.
Hon behövde få något extra nu när situationen är som den är här hemma och jag är så otroligt tacksam att Viola gav mig chansen att ge henne det <3
Ett nytt litet mål att uppnå.
Och så var bägge barnen hemma och sov i sina sängar igen <3
Spenderade eftermidagen hos pappa eftersom Christina fyllde år, det böjds på tacos och blåstes bubblor i mängder. Jag har även ett nytt litet mini-mål vid sidan av allt annat som jag kämpar för just nu. Jag vill lära mig stå på händer igen och även lära mig stå på huvudet, det är något jag aldrig kunnat göra. Att stå på händer är en sak, det kunde jag för sisådär femton år sedan och behövs väl lite mer styrka och balans för att stå längre, men takterna sitter i. Men att stå på huvudet är något helt nytt och det är så förbannat svårt! Men efter ett par försök och ett lyft upp så klarade jag det faktiskt på egenhand och lyckades stå några sekunder innan jag tog mig neråt igen. Hade varit häftigt att lära sig något nytt såhär vid 28 års ålder ;)
Ebba kom hem till en ordentlig överasskning här hemma vill jag lova, men mer om det i något annat inlägg när jag har bilder att visa er.
Nu är det dags att förbereda inför morgondagen, första gången då jag som ensamstående ska ta och lämna barnen på två olika ställen i stan och sedan cykla iväg och jobba en heldag. Just nu skulle ett körkort sitta ganska fint, håll tummarna för uppehåll imorgon!
Det ekonomiska stressar mig.
Imorses slog det mig, shit var är min förlovningsring?
Sen kom verkligheten tillbaka ganska fort, ringen åkte av i juni väldigt omgående och lär aldrig komma på igen.
Ibland glömmer jag av vad jag går igenom, jag håller mig så sysselsatt hela tiden för att slippa känna efter och tänka mer än nödvändigt. Mina vänner bad mig häromdagen att sätta mig ner och inte springa omkring hela tiden, men sätter jag mig ner och bara är så snurrar tankarna i hundratjugo och då är det bättre att hålla igång.
Jag undrar fortfarande hur allt ska gå ihop. Just nu hur allting ska fungera ekonomiskt eftersom jag blev snuvad på att få börja studera igen. Att fortsätta jobba där jag är nu är svårt eftersom det innebär dygn och det inte fungerar i längden när jag är ensam och sedan får man inte ihop många tider som timanställd. Jag ringde samma dag som jag fick veta om skolan ett centralkök och ska få börja lära mig in köken så fort de fått mina papper från polisregistret. Inget drömjobb alls men det innebär dagtid och jag kan antagligen få jobba en del och kanske tjäna ihop lite pengar. Så ingen kan säga att jag inte kämpar.
Men snart kommer räkningarna och barnen behöver ett gäng nya kläder inför hösten.
Det är alltså just nu ekonomin som stressar mig mest, för det praktiska löser sig alltid på något vis även om det innebär att jag kommer behöver cykla och flänga över halva stan för att lyckas med hämtingar, lämningar, handling och hundpromenader.
Tänkte sälja av lite kläder för att få ihop lite extrapengar.
Finns intresset av något på bilden kanske?
Rosa dunjacka 110, rosaprickig dunjacka 104, didrikson overall 90, molo flecee 92, pop mössa 1,5år, filt från villervalla.
Har säkert mer i gömmorna ;)
En dag med Hugo.
Lugnet har lagt sig redan här hemma, Hugo var trött efter dagen och somnade vid sjutiden, äntligen börjar vi komma tillbaka till gamla rutiner igen och det behövs verkligen eftersom vardagen är igång igen.
Dagen har flytit på väl och jag fick samtal från farmor att Johan och Ebba hade kommit fram inatt och att resan upp hade gått bra. Jag vet att hon har det jätteskoj i Borlänge och får uppmärksamhet som bara den, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade henne.
Jag och Hugo har alltså fått en heldag tillsammans. I vanlig lördags-anda så tog vi oss ner till allélioppisen och idag var det rekordmånga personer som stod och sålde. Tyvärr var det kanske inte den bästa dagen gällande prylar och grejer som jag söker men ett par vinterskor till Hugo för en tjuga fick jag med mig hem iallafall.
Efteråt åkte vi med morfar och Christina till Ödenäs det det var någon typ av marknad. Det visades upp lite hur saker och ting gick till förr i tiden, hur man tvättade, kärnade smör osv.
Jag hade väntat mig lite mer att titta på och i ärlighetensnamn så var det ingen höjdare men vi kom hemifrån och hade trevligt även om inte stället vi var på var så himla spännande.
Vi avslutade dagen med att leka drake och Hugo skrattade och sprang tills han var alldeles genomsvett, och vad passar väl bättre än att tända ljus, äta godis och kolla film när regnet öser ner? Nej vi sammarfattar dagen som en fin lördag trots ett barn mindre på hemmaplan.
Lördag.
Lördagsmorgon, lugnt och inget syskonbråk alls eftersom Ebba är iväg men ett tomrum i hjärtat.
Har en liten gosse som sitter här framför film och påpekar gång på gång att han minsann vill ha chips till frukost och tycker sin mamma är fruktansvärt dum som säger nej till den briljanta idén.
Vi ska snart sätta oss vid frukostbordet, göra oss ordning och gå ut och promenera hundarna innan vi ger oss av mot stan och alléloppisen. Det känns så himla trist att det bara är någon gång kvar innan det är slut för i år med den traditionen.
Usch kan inte låta bli att oroa mig även om det säkert är helt lugt. Men jag blev lovad ett sms när de anlänt till Borlänge inatt och jag har inte hört ett knyst. Gör mig mig orolig att något hänt och samtidigt irriterad att det kan vara så svårt att komma ihåg att skicka ett litet sms med ordet "framme" för att jag ska kunna vara lugn.
Detta inlägget tog lång tid att skriva, nu ska hundarna ut.
Kram på er.
Jag kommer aldrig vänja mig.
Vilken dag, har varit väldigt intensiv minst sagt med två lekdater, hämting/lämning på fritids, vetrinärbesök, simskola och slutligen har jag vinkat av Ebba som satt sig i bilen med Johan på väg mot Borlänge. Det krossar mitt hjärta att se henne åka och behöva vinka hejdå, min dröm såg inte ut såhär. Jag drömde om familjesemester och inte att stå kvar med Hugo o vinka på parkeringen medan de två åker uppåt i landet, gör så fruktansvärt ont!
Jag får tänka att hon får full uppmärksamhet av släktingar och lär absolut bli bortskämd och ha det jättebra, samtidigt som Hugo här hemma får min fulla tid. Jag försöker tänka realistiskt, att detta bara är bra för oss alla men mitt hjärta är inte alls med på den planen och värker redan efter saknad.
På söndag är hon hemma igen, låt det gå fort!
Åh jag blir alldeles sentimental, här är en bild på när jag väntade Ebba. I början av december 2008 och jag var 22år gammal och kunde inte för mitt liv förstå hur det skulle bli att älska någon så vilkorlöst.
25kg upp och vätskefylld som bara den, inte sådär vacker gravid som alla andra tycks bli men vad gör det.
Och här, tre veckor gammal och helt fantastisk.
Att vara ifrån barnen.
Inatt var första natten jag sov själv hemma med barnen, det kändes konstigt och jag har sovit fruktansvärt dåligt med två barn i sängen istället för en som jag är van vid. Jag inser att det är såhär det kommer bli framöver, bara jag, barnen och djuren som får sköta oss själva här hemma. Nästa vecka går de sista sakerna till Johans tillfälliga lägenhet och sedan är vi ensamma och får försöka skapa oss nya rutiner och klara oss på egen hand.
Jag ska vara ärlig, jag vet fortfarande inte hur jag ska få allt att gå ihop men förhoppningsvis kommer jag underfull med det under tiden.
De värsta och mest outhärdliga kommer vara att behöva vara ifrån barnen, jag kommer aldrig vänja mig vid det och helt ärligt vill jag inte vänja mig heller. Varannan helg är det sagt men självklart kommer det bli mer träffar än så och säkert mer övernattningar med. I helgen får jag prova på att vara ifrån Ebba för första gången, hon och Johan åker till Borlänge ikväll och ska gå på bröllop. Ebba kommer stormtrivas med att få träffa sin farmor och farfar och sin faster men jag kommer längta ihjäl mig, har aldrig vart borta från henne mer än ett dygn då jag jobbat.
Får försöka njuta av egentiden med Hugo och ge han den fulla uppmärksamhet denna helgen, det kan ju behövas ibland.
Egentid med charmtrollet i helgen.
Ännu en gång blir jag golvad av livet.
Det började i slutet av Juni , Johan berättade att han ville gå isär och samtidigt svek han mig helt otroligt. Hela min dröm om familj föll samman, hur tusan skulle jag klara mig ensam?
I början av juli kom antagningsbeskedet som visade att jag inte var antagen, blev reserv och ännu mer väntan och ovisshet blev ett faktum. Sedan får två veckor sedan så ramlade Hugo och fick en spricka i handen, och nu i början av veckan blev hunden sjuk och krävde akut vetrinärvård och det är något som kostar skjortan. Pengar som knappt finns när jag inom kort blir ensamstående och ej har det fett ekonomiskt om man utrycker sig så.
Att komma in på skolan som reserv och börja nå målet mot att bli barnmorska var mitt lilla ljus i den svarta tunneln jag befinner mig i just nu. Och igår släppte dom platserna, och vad möts jag av? Jag är fortfarande reserv och därmed inte antagen. Jag vet att det inte är helt kört än, jag får hoppas att några inte kommer på uppropet eller att någon hoppar av så jag trots allt kan få en plats. Men för mig blev det helt nattsvart igen.
Var ska jag nu få min inkomst ifrån? Vad ska jag göra?
Jag har ringt runt lite samtal och ska på intervju redan idag för att vara vikarie inom skolköken, ingen dröm men jag måste ha in pengar.
Snälla, låt det vända och låt allting börja gå åt rätt håll nu.
Jag vet helt ärligt inte hur många fler bakslag jag orkar med att hantera..
Får njuta av barnaskaran som befinner sig här hemma nu innan jag cyklar iväg mot intervjun. Alla ville ha toffs efter att jag satt upp Ebbas hår <3
Oväntad egentid.
Herregud hela morgonen har gått i rasande fart!
Båda barnen är lämnade på två olika ställen i stan och Ebba ska för första gången få vara ett par timmar ensam på fritids och det känns stort både för henne och mig. Jag hade räknat med att vara med vid inskolningen idag och blev paff när jag helt plötsligt fick lite egentid mitt på dagen här hemma. Passar perfekt, jag ska fortsätta rensa i mina saker och se vad som ska säljas, skänkas och slängas bort. Är ett kaos i alla lådor och innanför alla dörrar, jag har en tendens att ha det ganska städat utåt sätt men så fort man öppnar något så märker man vilken kaos det egentligen rör sig om.
Ska alltså passa på att sätta på hög musik och få gjort lite nytta innan barnen ska hämtas igen.
Önskar er en fin dag allesammans!
Chezter är rätt ynklig för tillfället <3
Jag är så trött på...
Jag känner mig så fruktansvärt trött på detta, så himla less på att kämpa i motvind och samtidigt bli behandlad som om jag ingenting vore värd. Jag sliter arslet av mig för att orka mig igenom dagarna och gör mitt bästa för att slippa tänka på framtiden. Men när man blir nedtryckt gång på gång så är det jäkligt svårt att fortsätta hålla huvudet högt och bete sig vuxet gång på gång. Jag tål inte att bli behandlad hur som helst, jag vill inte att någon svär åt mig framför barnen och säger det ena och andra för jag har då verkligen inte förtjänat det. De är jag som kämpar och drar i alla trådar jag har för att få det att gå ihop och de enda jag kräver tillbaka är respekt men när man inte ens kan få det så blir det svårt att fortsätta orka.
Jag behöver lite medgångar i livet nu, jag är i desperat behov av det för att inte lägga mig ner och ge upp totalt.
Mitt i allt kaos vill jag tacka en vän som kom hit och hjälpte mig att planera för hur Ebbas rum kan bli bättre och passade Hugo medan jag och Ebba var på simskolan, guld värt.
Och ett tack till till min kusin som lämnade över så fina kläder till barnen som hon sytt i tyget som Hugo själv pekat ut <3
En stor förändring för Ebba.
Och så startar vår vardag igen, idag börjar inskolningen för Ebba på fritids och Hugo ska återigen tillbaka till dagis efter ett långt sommarlov. Jag kan inte påstå att de båda är jättesugna, Hugo säger gång på gång "det är inte jätteroligt" och Ebba är nog nervös och spänd och lite ledsen över att alla hennes förra dagiskompisar inte kommer börja fritids med henne. Det blir en väldigt stor omställning att både börja skolan och att det dessutom sker på ett nytt ställe och utan tryggheten i hennes förra vänner. Lägg sedan till separationen på det, jag tror att det kan bli tuffa perioder framöver men ska göra mitt bästa för att de ska klara sig igenom de på bästa sätt.
Nu sitter syskonen i soffan och faktiskt myser med varandra, kramas då och då och låter varandra sitta under samma filt. De är inte ofta de är vänner, nej oftast bråkas det och därför värms hjärtat extra mycket när man se dom vara vänner och fungera tillsammans. Tre år mellan dom, tycker det är tufft! Båda har ju de där berömda treårstrots och sexårstrots samtidigt. Ni andra med samma ålderskillnad, hur fungerar era tillsammans? Är det mycket syskonbråk?
När fan får det räcka?!
När fan får det vara nog?!
Jag har verkligen fullt upp och hantera allt som redan händer och sedan blir jag golvad med ytterligare en händelse.
Märkte i morses att en av hundarna hade fått en varig böld som krävde akut vetrinärvård. Alla ni med djur vet ju hur hutlöst dyrt det är att ta dom till vetrinären, det handlar om tusenlappar även om man har djuret försäkrat.
Det är pengar jag verkligen inte har just nu, jag har redan nu svårt och veta hur tusan jag ska klara mig och med denna extra kostnad så har jag verkligen ingen som helst aning om hur det ska gå.
Lille Chezter är satt på antiinflamatoriskt och pencillin och ska tillbaka för att sövas och spola såret, så det var ett minst sagt nödvändigt besök och inget man kunde skjuta upp.
Jag frågar mig själv när det ska räcka ? När ska allt lugna sig igen och börja gå åt rätt håll?
Tydligen inte än i varje fall..
Ovädret slog till mot Alingsås idag, strax efter lunch blev det kolsvart och började åska och regna som bara den. Hela stan har vart översvämmad och det har varit kaos för de stackare som kör bil och inte kommit fram någonstans. Inte många gånger jag varit med om ett oväder som det, barnen satt framför altan dörren och kikade ut och räknade blixtrar under tiden.
Kvälls-tankar.
Nu tar jag "helg" efter ett par dagars arbete, ska bli skönt att ta det lite lugnt ett par dagar innan det är dags igen. Lugnt blir det ju aldrig med mina två yrväder, men jag behöver iallfall inte vara ifrån dom och jag kan se till att börja få mer ordning här hemma. Mitt nästa projekt är att få ordning i min lilla klädkammare som ser ut som ett kaos, där inne ska det vara prydligt och jag ska använda ytrummet väl med hjälp av korgar och liknande tids nog. Johan har flyttat ut alla sina grejer därifrån och då kan jag ju börja få ordning där. Inom kort flyttar han ut helt, de senaste dagarna har det vart mycket bärande av möbler osv. Känns läskigt att vara själv, hur ska jag klara nätterna själv med två barn som inte sover något vidare? Hur ska barnen reagera? Osv osv, samtidigt vill jag bara att han flyttar på direkten så jag någon gång kan få chansen att börja lappa ihop mitt liv och börja om på nytt. Att bo tillsammans efter allt vad som hänt är extremt påfrestande och först när han bor på annat ställe så kan jag kanske börja ta mig i kragen igen och förhoppningsvis bli starkare.
Nu blir det soffläge, Sons of anarchy och lite ostbågar medan åskan fortsätter mullra här omkring.
Godnatt kära ni, och återigen tack till er som lämnar små ord med jämna mellanrum<3
En till förändring.
Godmorgon.
Herregud vad jag sovit dåligt inatt, vart sådär sjukt klibbigt inne och jag har mest legat och vridit på mig och kollat klockan. När Hugo sedan vaknade runt halvsju så sov jag tungt och de kändes riktigt jobbigt att stiga upp ur sängen. Bara att försöka hinka kaffe, hoppa in i en dusch och äta ordentlig frukost innan man ska bege sig bort mot jobbet senare.
Helt otroligt att sommarlovet verkligen börjar gå mot sitt slut, Ebba ska skolas in på fritids i veckan som kommer och Hugo ska tillbaka till dagis. Jag kan inte för mitt liv förstå att min unge ska börja skolan. Innan han vi kunnat tagit lediga dagar hur som helst men nu har hon skolplikt många år framför sig.
Hon är spänd över förändringen, spänd för att få börja fritids redan till veckan och skaffa sig nya vänner.
Jag undrar även hur Hugo ska reagera över att bli själv kvar på dagis, innan har han ju haft tryggheten i storasyster och nu får han klara sig på egenhand framöver.
De blir mycket förändringar för mina älsklingar på kort tid <3
Tänk vad hon växt!
En dag hemmifrån.
Det långa arbetspasset på 27 timmar är avklarat och direkte efter jag gått av i morses så tog vi och åkte till min kusin. Vi har lyckats få barn nästan precis samtidigt bägge gångerna och det skiljer cirka tre månader mellan både de stora och de små. De är inte bara lika åldersmässigt utan tycks vara lite av samma sort, lite brötiga, busiga och helt underbara. Skönt att veta att man inte är ensam om att ha två barn som stundtals stänger av öronen och inte alls lyssnar på deras namn tex.
Åt god mat, de sprang i vattenspridaren och vi avslutade med en liten utflykt till en sjö där de fick bada. Hugos gips var väl inplastat och handen fick vi hela tiden hålla ovanför ytan, ganska mäckigt men skönt att han fick svalka sig lite i värmen iallafall. En annan sak angående gipset är att han nu haft det sedan i onsdags kväll, alltså tre och en halv dag och ungen har redan lyckats behöva byta gips TRE gånger. Första doppade han i poolen och andra knäckte han, får se hur länge detta får sitta på.
Nu ska jag mysa lite med Ebba innan läggdags, sedan blir det lördagsmys och Sons of Anarchy för mig resten av kvällen.
Ha de fint kompisar <3
Ett hopp om augusti.
kockan ringde vid halvsex och jag har vinkat av mina små och satt dom i bilen mot sin mormor, jag inser att jag inte kommer få träffa dom på 28 timmar och det svider till av saknad redan nu. Ebba sa till mig innan jag gick att "mamma jag älskar dig mer än fiskbullar" och det är ett ganska bra betyg eftersom den maträtten är hennes favorit.
Juli har varit en fruktansvärd månad för mig, den har inneburit ångest, tårar och rädsla för framtiden. Hela min värld vändes uppochner i slutet av Juni och sedan dess har allt varit ett mer eller mindre kaos. Än är jag kvar i samma värld, oförmögen att göra någonting för att förändra min situation förens jag vet någonting om framtiden. Igår var sista dagen att bestämma sig över sina platser på högskolan, så har jag tur så får jag svar inom kort om jag kommit in på några av mina reservplatser. Jag ska vara ärlig och säga att de är de som håller mig uppe, hopp om att komma in och om jag inte kommer in nu så vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till.
Barnen, hade de inte varit för dom så hade nog hela denna månad tillbringats i en säng, jag hade nog försökt sova bort min ångest om jag kunnat. Men tack vare dom så har vi njutit av sommarvädret som bara den, tagit vara på varje solskensdag och jag har försökt på bästa vis att ge dom så mycket fina minnnen som bara möjligt av denna sommaren och jag kan bara hoppas att jag lyckats...
Nu håller jag tummarna att augusti blir månaden då allt vänder, då allting blir klarare och då jag kan börja läka igen.
