Vilken dag, har varit väldigt intensiv minst sagt med två lekdater, hämting/lämning på fritids, vetrinärbesök, simskola och slutligen har jag vinkat av Ebba som satt sig i bilen med Johan på väg mot Borlänge. Det krossar mitt hjärta att se henne åka och behöva vinka hejdå, min dröm såg inte ut såhär. Jag drömde om familjesemester och inte att stå kvar med Hugo o vinka på parkeringen medan de två åker uppåt i landet, gör så fruktansvärt ont!

Jag får tänka att hon får full uppmärksamhet av släktingar och lär absolut bli bortskämd och ha det jättebra, samtidigt som Hugo här hemma får min fulla tid. Jag försöker tänka realistiskt, att detta bara är bra för oss alla men mitt hjärta är inte alls med på den planen och värker redan efter saknad.

På söndag är hon hemma igen, låt det gå fort!