Godmorgon söndag.

 

Vilken otrolig föreläsning det var igår av Emma Jangestig som fick sina två barn ihjälslagna för snart sex år sedan. Vilken kämpe att för det första överleva attacken själv och sedan söka efter alla detaljer om vad som hände och sedan kunna stå och berätta och prata om det. Att hon inte är rädd, att hon lever varje dag och att hon inte oroar sig för framtiden, en kämpe!

Kan lova att det stundtals kändes otroligt jobbigt att höra henne berätta, när hon sa hur barnen hade varit innan händelsen när de endast var 3 år 1 år när de blev av med livet - Fruktansvärt!

 

Får se vad denna dagen erbjuder, jag känner mig så fruktansvärt trött på allt regn och kroppen bara längtar efter lite solsken för att tanka energin. Ebba ska på gymnastik under dagen och idag är det min tur att få följa med och titta, vi brukar nämligen köra lite varannan gång Johan och jag.

Skulle behöva sitta ett par timmar och plugga också, men inser att det är en omöjlighet med Hugo på hemmaplan, haha denna lilla tokstolle alltså <3