Och så var arbetshelgen på 36 timmar över, äntligen är jag hemma hos barnen igen där jag hör hemma.
Det var tvåa glada barn som kom springande emot mig när jag kom hem, Hugo kom upp med världens leende på läpparna efter att ha sovit middag och sa "jag gillar dig mamma" kändes som om hela hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig och flera gånger under dagen har dom berättat att dom saknat mig.
Vi tog oss hem till en kompis och spenderade eftermiddagen där, var meningen att det skulle badas i deras pool men världens åskoväder kom över oss och det regnade som bara den. Jag kan nog ärligt säga att det var första gången som jag var rädd för åskan, den var rätt över oss och det blixtrade och surrade i kökslamporna och och frågan är om inte blixten slog ner alltså. Både jag och min vän gjorde faktiskt ett ganska bra jobb med att behålla lugnet inför barnen tycker jag, haha även om det var lite nervöst.
Är glad jag håller mig sysselsatt, det gör att jag tänker lite mindre på allt det jobbiga. Johan har tittat på en lägenhet, och inom snar framtid så är jag och barnen ensamma kvar här. Det är jobbigt att hantera sorgen över att familjen inte blir som jag hade hoppats och trott på , men det är även otroligt jobbigt att inte veta hur vi ska klara oss ekonomiskt. Jag har ringt runt olika ställen och ingenting kan påbörjas förens han bor på en annan adress, och då har försäkringskassan en månads handläggninsgtid också och man vet inte förens då om man ens kan få olika bidrag. Jag bara hoppas att jag kommer in på skolan, fyra dagar kvar tills dom släpper platserna så håll tummarna att jag kommer in!
Det var en glad pojke innan läggdags som hade uppmärksammat att jag bäddat rent med nya sängkläder i sängen. Han sa gång på gång "Åh tack mamma, jag gillar dig" samtidigt som han lyste som en sol - Älskade Hugo<3
21:31:37
09:16:25
