Vi flydde hemmet ett par timmar ut till skogen och min morbror.

Ebba och Erik körde fyrhjuling, vi fikade och var ute i skogen och plockade årets första kantareller.

Fick ihop ett par liter och blir gott att steka på någon kväll i veckan och lägga på mackan.

Det är skönt att komma hemifrån bara jag och barnen, göra något annat och slippa fundera på allt det där jobbiga hela tiden. Jag kan inte fly det, gång på gång möts jag ändå av min verklighet och att vi kommer få klara oss ensamma. Ebba oroar sig , hon tog lång tid att lägga inatt och frågade mig hur det kommer gå egentligen när pappa flyttat. Och vad ska man svara? Jag försöker säga att det kommer bli bra, att allt kommer bli ungefär som vanligt men att pappa bor på annat ställe. Känns bara så svårt att försöka övertyga henne om något som jag har svårt att tro på själv.  Men självklart gör jag allt för barnen, de kommer i första hand och jag får helt enkelt putta mina känslor åt sidan men det är lättare sagt än gjort när det är som det är och man aldrig får chansen att starta om.

Hoppas på sömn inatt och försöker klara mig igenom morgondagen också, ett litet steg i taget helt enkelt..