Ensam.

En ny dag att vakna upp till, en ny vecka och återigen känner jag mig bara som ett tomt skal som är oförmögen att tänka på framtiden. Jag är rädd för vad den innebär, rädd för hur jag ska klara det och rädd för att jag kommer få lägga mina drömmar åt sidan. Hur ska jag någonsin kunna lita på en människa igen?
Många människor har hört av sig och lämnat fina ord, jag vågar bara inte tro på dom.
Även om de finns en del omkring mig så känns det som om jag går helt ensam igenom detta svek och denna separation, och som det är jag som själv kommer bli tvungen att försöka lösa allt det praktiska och försöka sortera mina känslor.
Folk säger till mig att blicka framåt, men hur enkelt är det när man är så otroligt sårad och golvad till marken?
När man har ångest och svårt att bara ta sig igenom nuet så är det fruktansvärt svårt att tänka på morgondagen och någon annan del av framtiden.
 
Jag vill tacka er som tar er tid att lämna ord, tacka er som tror på mig när jag inte ens tror på mig själv.
Det betyder mer än vad ni kan ana <3
 
Hade de inte varit för dessa två så hade jag inte ens orkat resa mig ur sängen.
 
 
 

Kommentarer
Michaela

Jag tror på dig! Men jag kan också känna din ångest. Att framtiden är oviss är en fruktansvärd känsla. Den maktlösheten..
Tveka inte om du vill ventilera tankar, jag finns här <3

2014-06-23 08:17:38
Angus

Jag bor i örebro! :)
Tyvärr fotar ej i Alingsås, lite för långt bort! :(
kram

2014-06-23 11:24:26
URL: http://angusfoto.blogg.se
Yohannas.se

Nej framtiden kommer hur du än gör, så den behöver du inte fundera på tycker jag. Var här & nu, och lös allt så bra du kan.. och allt som inte går så bra just nu - det är OKEJ! kram!! <3

2014-06-23 20:57:22
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0