Hur ska de bli?

Jag försöker så tänka framåt, försöker kunna tänka mig hur en framtid som ensamstående kommer vara och fungera, men jag förmår mig inte. Slås gång på gång över att det är inte så jag ville ha det, det är inte mitt val och jag vet verkligen inte hur jag ska kunna ro detta i hamn.
Hur ska man kunna gå vidare efter detta? Starta sig en ny vardag och tillvaro med barnen? Hur ska jag kunna lita på någon igen?
Hur tusan är det möjligt?!
Jag undrar hur barnen ska reagera, framförallt Ebba som är så stor. Vi har berättat, vi har fått en reaktion och det var de värsta jag behövt göra i mitt liv. Jag är medveten om att barnen kan reagera lång tid efteråt, och det känns så fruktansvärt svårt för mig att bli tvungen att hantera detta eftersom jag inte kan hantera det själv.
 
Jag kliver upp på morgonen, försöker hålla mig så sysselsatt jag bara kan för att inte bryta ihop mer än nödvändigt.
Hittar på diverse grejer med barnen för att de inte ska märka av mitt mående lika påtagligt som de antagligen gör när jag är hemma.
Åkte till pappa idag, där fick de springa nakna genom den iskalla vattenspridaren, klättra i stor grushög, äta tårta eftersom pappa fyllde år och jag och Ebba fick en chans till egentid nere vid sjön.
Jag älskar dom så fruktansvärt mycket och det gör ont och veta hur detta kommer påverka dom, det gör även ont att veta att jag inte är den jag brukar vara när dom behöver mig som mest.
 
 
 
 

Kommentarer
E

Vad har hänt? Varför är det slut? :( styrkekramar till dig <3

2014-06-26 21:47:43
Yohannas.se

Mest troligt kommer barnen klara det bättre än du tror, och du är inte mer än människa trots att du är deras mamma kära du. berätta att "mamma är ledsen" och "mamma mår inte så bra just nu" osv så förstår de mer än du tror. Här å nu, kära du, framtiden kommer du orka såsmåningom.

Svar: Ja de har fått se mig gråta så himla mycket de senaste, fått vara med om mina humörsvängningar osv. Jag försöker så gott jag kan men de känns inte som om de räcker...
Emmelie

2014-06-26 22:09:29
URL: http://maiplunevermind.blogg.se/
kaffehörnan

Oj vet ej vad som hänt. Gud vad jobbigt, du klarar detta. Fast du ej ser ljuset just nu. Kram från mig

Svar: Tack <3
Emmelie

2014-06-27 03:39:07
URL: http://www.kaffehornan.se
Jag

Styrkekramar till dig! Hoppas du snart mår bättre.. Du verkar vara en sån himla bra mamma till dina barn.

Svar: Tack för de orden, jag hoppas jag kommer klara mig igenom detta!
Emmelie

2014-06-27 06:26:16
michaela

bästa emmelie. mitt hjärta värker för dig och jag kan tänka att ditt värker för dina barn. men barn är så himla anpassningsbara att detta snart kommer vara det normala för dem. jag tror de är få barn som ser föräldrars seperation som något väldigt hemskt och dramatiskt. det är nog mer om föräldrarna efteråt har en dålig kontakt med varandra, eller baktalar varandra, som det kan bli svårt. du kommer göraa det bästa för dina små och de kommer de känna!
låt dig själv vara ledsen även om det är framför barnen. det är inte farligt! åh, jag förstår att detta måste vara obeskrivligt tungt men ni, som familj, fixar detta!

kärlek!

Svar: Det gör så obeskrivligt ont, ont att kliva upp, ont att se framåt, ont att ens andas. Hela min dröm, hela min tillvaro har fallit samman och jag kan inte göra ett skit för att ändra på det. Maktlöshet, ångest, rädsla, och fruktansvärt sviken. Ett virrvarr av känslor som jag ej kan hantera:(
Emmelie

2014-06-27 08:15:54
URL: http://minahjartanochjag.webblogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0