Att vara trött och ensamstående.
07:04:12Alltså sömnen här hemma är katastrofal just nu, hela sängen består av barn och djur som ligger kors och tvärs och mitt i allting försöker mamman få sig några väl behövda sammanhängalnde timmar med sömn. Det är så sjukt frustrerande när man vet med sig att man måste sova för att orka nästa dag men barnen ändå vaknar stup i kvarten och allt man kan göra är att finna sig i situationen.
En välförtjänt paus från verkligheten behöver jag inom kort, en natt på hotell där jag kan ladda batterierna lite och bara vara Emmelie för ett par timmar.
Folk runt omkring mig undrar vad som är svårast med att vara ensamstående och det jag känner är det jobbigaste för mig är att aldrig få en paus. Att inte ha möjligheten att gå ifrån när det blir för mycket, att inte kunna ta sig en promenad kvällstid och bara lämna hemmet för ett par minuter för att få komma ifrån lite. Som ensamstående måste du alltid finnas där och du är ensam med alla strider och det vardagliga pusslet.
Idag fortsätter vi att kurrera oss och sedan i eftermiddag packar vi på oss ordentligt med kläder och tar oss ner till stan för att kolla tomtarna på paraden.
Barnen ska lämna önskelistor och få träffa tomten, som de längtat.
Ebba frågade mig igår : Mamma vad önskar di dig i julklapp?
Jag: Snälla barn.
Ebba (med världens leende på läpparna) : Men snälla önska dig något annnat annars kommer du nästan inte få någonting.
Proverna var normala.
Godmorgon lördag.
Barnen har levt rövare inatt och jag är tröttare än tröttast och hade så behövt ett par timmar till för att återhämta mig. Jag känner att det är viktigt att jag kommer till min vfu-placering så utvilad som möjligt på måndag men det är väl bara att köra på och tanka med d-vitamin utifrån om solen behagar visa sig idag också.
Igår på provsvaren "Du är fullt frisk Emmelie" det är jätteskönt att höra men samtidigt så hade det var skönt at ha något konkret att skylla tröttheten på. För att ändra mitt levende som läkaren bad mig göra är ju omöjligt. Jag är en ensamstående tvåbarnsmamma som studerar heltid på högskola till sjuksköterska och samtidigt har jag ett hem, djur och mig själ och ta hand om. Det är mycket och det kan jag ju inte ändra på hur jag än försöker.
Jag begav mig därför til hälsokosten igår och köpte på mig lite piller och hoppas att dom kan få mig att bli något piggare, för den här tröttheten som jag bär på tar slut på mig totalt.
Dags att starta dagen ordentligt med lite mer kaffe och en dusch, ha en fin lördag!
Förkylning och längtan efter ljus.
Godmorgon fredag.
Jag har återigen legat trångt i min egna säng mellan två förkylda barn, jag hoppas att det stannar just vid en förkylning eftersom jag har VFU nästa vecka och absolut inte kan vabba sånna dagar.
Men visst är det typiskt att det nästan på direkten när Johan satt sig på flyget mot Afrika börjar hosta och snora? Då är ju det bara jag som kan vabba och missar jag mina timmar på praktiken så blir jag inte godkänd i kursen. Håll som sagt tummarna att det ej blir värre än vad det redan är.
Åh vad jag längtar till första snön, jag är så fruktansvärt trött på mörkret och min trötthet som jag känner hade nog blivit mycket bättre om jag bara fick lite mer ljus. Tänker på att jag ser fram emot att gå upp till vår lilla pulkabacke med barnen och sedan komma in sådär rosiga om kinderna och dricka varm chocklad.
Idag får vi se om mina provsvar kommit och om det visar något, annars är jag väl bara trött pga det liv jag lever och det kan jag ju inte förändra på något vis, så nästan att jag hoppas att blodproverna visar på något så enkelt som någon vitaminbrist som man kan få bukt på genom lite tabletter. Skulle det vara helt normalt så kan jag ju inte göra så mycket åt situationen.
Förra året och första snön som föll.
Pepparkaksbak.
Och så var årets första pepparkaksbak avklarat. Barnen tyckte det var roligt men det kom lite väl mycket deg ner i magen men det hör väl nästan till kan jag tycka.
Passade även på att få upp alla ljusstakar i fönstrerna och lyssnade på julmusik, så lite mer julkänsla än tidigare har iallfall infunnit sig. Julen är och har aldrig varit någon av mina favorit högtider men jag försöker alltid göra det bästa av situationen och glädjs över att se barnens glädje såklart. Bara tanken på att eventuellt inte få fira julen med mina barn gör mig helt förstörd, jag och Johan har fortfarande inte pratat om hur vi ska göra denna julen och får jag inte vara med dom så tänker jag inte fira alls.
Det är nästan det värsta hittills med att vara ensamstående, känslan av att gå miste om massor av deras minnen.
Ska krypa ner i soffan och trycka alla tankar om julen åt sidan så jag slipper oroa mig inför hur det kommer bli i onödan.
Kram på er kompisar!
En torsdagsmorgon
Godmorgon torsdag.
Alltså det är en sån himla lyx att få vara i sin hemstad att plugga och slippa åka över tio mil för att komma till föreläsningarna. Nu sitter vi ett par tejer i ett grupprum och försöker börja ta oss igenom januaris kommande tentor för att iallfall vara lite förberedda denna gång.
Barnens pappa åkte till Afrika igår, han ska vara borta i två veckor och barnen började redan igårkväll fråga när han skulle komma hem och om dom skulle kunna träffa honom även om han var iväg. Jag tror inte dom förstår riktigt att resan innebär att de inte kommer kunna ses alls. Hans resa kommer väldigt olägligt, jag har nämligen praktik nästa vecka och när jag ringde och förklarade att jag inte kunde vara på plats förens halvnio så lät dom inte jätteglada. Jag undrar hur tusan jag praktisk ska kunna få ihop det på praktiker framöver när arbetet innebär att man ofta börjar sju och jag som allra tidigast kan vara i Skövde runt halvåtta, och då måste barnen sova hos sin pappa eftersom dagis inte ens öppnat när mitt tåg åker.
Kommer jag klara denna utbildning pga alla de praktiska hindrerna?
Bäddat hos brorsan.
Och så var kvällen återigen här igen och båda syskonen sover tillsammans i Hugos rum. Jag bäddade på golvet för Ebba i hopp om att de nattetid kan känna trygghet i varandra så mamman kan få sin säng i fred. Känner jag dom rätt så lär de dock bli sovande hos mig tills de båda är femton.
De får väl egentligen gärna sova hos mig men jag tycker det är trångt och är i stort behov av att sova ostört för att orka morgondagen och alla studier på bästa möjliga vis. Får ge de ett försök men misstänker jag kommer känna mig besegrad ganska snart ;) önskar er en godnatt allesammans.
Ett jobbigt inlägg.
Min hjärna går på högvav för tillfälllet. Allt detta med studier, att vara ensamstående, ta hand om djuren, hemmet och mitt i allting inte glömma bort sig själv.
Jag har fått höra det senaste att jag har kontrollbehov, något jag aldrig ens refelekterat över innan. Men ja, jag gillar att ha koll på vad som komma skall, ha vissa rutiner och ha koll på vad folk tänker om mig. Just det sistnämnda har att göra med mitt förflutna, min erferenhet säger mig att saker och ting kan inte gå för bra utan rätt som det är så blir jag återigen golvad av dirverse saker.
Just pga det så tycker jag det är grymt jobbigt att inte ha koll på vad som komma skall, om folk har någon baktanke med det dom gör eller om dom faktiskt bara helt enkelt tycker om mig.
Jag har svårt att bara leva i nuet och uppskatta allting som är här och nu eftersom jag mentalt redan rusat vidare och spelar upp diverse scenarier som kan hända i framtiden. Inte för att jag egentligen måste veta utan mer för att jag är så förbannat rädd att folk ljuger för mig och att jag återigen ska bli lämnad ensam.
Jag måste bli bättre på att ta saker och ting för vad det faktiskt är och inte gå händelserna i förväg av rädsla att såras.
Men hur tusan gör man det när livets alla erfarenheter finns kvar och tidigare händelser spelas upp gång på gång i huvudet som en ständig påminelse?
Att komma hem i tid.
Underbart att för en gångs skull komma hem i tid och hinna va ute lite innan skymmningen, idag passade vi på att ge oss upp till skogen för att plocka lite vitmossa till bordets adventljusstake. Dessvärre hittade jag inte några av mina julprylar så mossan får nog ligga på tork tills jag har orken att ge mig ut i förrådet och leta.
Idag under den kliniska träningen i skolan var det äntligen dags att få pröva på att ta venprov. Jättespännande och jag lyckades alla tre gånger pricka kärlet på plastarmen och fylla mina rör med blod. Äntligen lär vi oss något praktiskt och det är sjukt spännande att inte bara läsa om saker och ting utan faktiskt få öva på att utföra det också.
Får se vad kvällen erbjuder, önskar er en godnatt.
En tisdag.
Godmorgon.
Jag var riktigt kaxig igår i telefonden när jag pratade med en vän som tyckte lite synd om mig när jag skulle behöva gå upp 04:45. Jag kan säga att jag inte är lika kaxig nu och att jag allra helst bara vill vända mig om och somna om igen. Barnen har sovit hos sin pappa inatt och det betyder att jag denna natt sovit helt ostört, kan vara därför det var extra tungt att gå upp, för jag befann mig antagligen djupsömn.
Ska iallafall bli skönt att sluta redan klockan tolv, och jag hoppas dagen kommer bli givande eftersom vi äntligen ska få lära oss ta venprov, det är sånna här praktiska saker som är så himla spännande att lära sig.
Att vara ifrån barnen är fortfarande kämpigt och jag hade helt ärligt aldrig klarat av att ha varannan vecka boende. Som det är i nuläget så är barnen borta ett dygn varannan helg + att de sover varje tisdag hos Johan, men då hämtas de precis innan nattningen och jag hämtar hem dom direkt efter skolan.
När man går isär måste man kunna fungera och sammarbeta ännu mer tillsammans än vad man tidigare kunnat göra och de smärtar mig så när det inte fungerar som det borde.
En dag i taget och det ska nog lösa sig till det bästa.
Jag önskar er alla en fin tisdag!
Sista veckan i november.
Godmorgon sista veckan i november!
Helt otroligt att jag snart redan läst en termin på högskolan och att vi snart går in i årets sista månad.
Jag har nu varit ensam med barnen ett bra tag, det känns som igår då jag var på botten i sommras och hela min värld hade fallit samman men samtidigt känns det som ett annat liv.
Då sommarjobbade jag, hade ingen koll på hur det ekonomiskt skulle gå runt och hade ingen aning om att jag skulle komma in på högskolan. Nu pluggar jag heltid till sjuksköterska på annan ort och försöker rå om barn, hem, djur, studier och att mitt i allting inte glömma bort mig själv. Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt, jag kämpar som bara den men jag är ändå glad för hur det ser ut och skulle aldrig vilja gå tillbaka till det som var.
Nu ska hemmets alla sänger bäddas, djuren ska ha mat, barnen ska ha kläder och sedan ska vi ge oss ut i mörkret och regnet för att oss mot skola och dagis , herregud ge mig snö, och mer ljus innan jag går under.
Jorgubbskalas i november.
Ytterdörren pyntad inför jordgubbskalas.
Och så var dagens kalas avklarat och det är en trött mamma som satt sig i soffan denna kväll.
Att ordna jordgubbstema i mitten av november är inte det lättaste men jag tycker att jag lyckades väldigt bra ändå. Vi klippte jorgubbar jag och Ebba som vi klistrade upp lite i köket, hade röda girlanger hängandes och temat på bordet går ju som sagt i rött, vitt och en del jorgubbsgrejer fick jag ju ihop tack vare fina människor.
Hugo är jättenöjd med dagen och var helt lyrisk över alla människor som kom och att de alla hade paket med sig till honom. Trångt och högljutt blev det här hemma men vad gör väl det? Jag är jättetacksam för alla som kom och Hugo tackar så mycket för alla fina presenter han fick.
Nu ska jag lägga mig på soffan, jag är helt slut efter alla kalasförberedelser, besök och städning efteråt.
Hoppas ni haft en fin helg.
Jorgubbskalas i november.
Ytterdörren pyntad inför jordgubbskalas.
Och så var dagens kalas avklarat och det är en trött mamma som satt sig i soffan denna kväll.
Att ordna jordgubbstema i mitten av november är inte det lättaste men jag tycker att jag lyckades väldigt bra ändå. Vi klippte jorgubbar jag och Ebba som vi klistrade upp lite i köket, hade röda girlanger hängandes och temat på bordet går ju som sagt i rött, vitt och en del jorgubbsgrejer fick jag ju ihop tack vare fina människor.
Hugo är jättenöjd med dagen och var helt lyrisk över alla människor som kom och att de alla hade paket med sig till honom. Trångt och högljutt blev det här hemma men vad gör väl det? Jag är jättetacksam för alla som kom och Hugo tackar så mycket för alla fina presenter han fick.
Nu ska jag lägga mig på soffan, jag är helt slut efter alla kalasförberedelser, besök och städning efteråt.
Hoppas ni haft en fin helg.
Söndagsmorgon.
Här ser ni resultatet från gårdagens mamma-pyssel, en adventsblomma.
Vi fick in lite matreal och fick själva bygga ihop den så som vi ville, jag som har extremt höga krav på mig själv kanske inte blev supernöjd med resultatet men den ger lite julkänsla till det annars opyntade hemmet.
Jag och jul är inte direkt bästavänner, har aldrig varit en favorithögtid men inser att jag snart måste börja leta efter allt som ska upp till advent, någon som har tips på vart man billigt hittar typ adventsljusstakar och liknande nu?
Nu ska mamman i familjen fortsätta dricka sitt morgonkaffe och njuta av lugnet som det innebär att bara ha ett barn vaken. Så fort Ebba vaknar så är det fullt bråk mellan de där två, tre år åldersskillnad är inte optimalt alltså, herregud vad syskonbråk jag dras med här hemma.
Ni som också har tre år mellan era barn, hur är det med syskonbråken hos er?
Önskar er en godmorgon och en fin söndag <3
Kalasförberedelser och julpyssel.
Godmorgon lördag!
Idag väntas en dag med kalasförberedelser, jag måste iväg och handla det sista och se om jag kan hitta något som på något vis kan bli ett jordgubbstema. Jag känner mig fortfarande osäker på hur tusan jag ska uppfylla hans önskning om ett sånt kalas, men jag hoppas han kommer bli nöjd ändå.
Under efermidagen så ska jag och barnen iväg på det årliga julpysslet och årets första julbord tillsammans med en mammagrupp som jag gick i när Ebba var bebis. Brukar vara uppskattat av både oss mammor och barnen som får leka och pyssla med barnvakter medan vi mammor för lite egentid och möjlighet att pyssla ostört.
Känns lite tidigt att äta julbord och pyssla men det slog mig precis att nästa helg är det redan första advent, helt otroligt vad tiden går?
Jag som saknar typ mängder av adventsljusstakar och sådant borde ta mig en tur till Ikea eller liknande, för även om julen inte är min favorithögtid så ska barnen få julstämmning.,
Förra årets julbild, haha kan hoppas årets blir bättre!
Jag gjorde det!
Äntligen kom resultatet från fysiologitentan som gjordes för tre veckor sedan.
Jag var så sjukt nervös när jag öppnade och kollade domen, och vet ni? Jag blev godkänd!
Är så himla glad och tacksam att allt slit lönade sig, oddsen var egentligen verkligen emot mig och enligt statistik så är det en fruktansvärd svår tenta att klara - men jag gjorde det!
Nu kan jag släppa detta, gå vidare och hoppas att mina ansträngningar även ger resultat framöver.
Ska tända lite ljus, ta fram favoit filten och sedan bädda ner mig i soffan och försöka intala mig själv hur jäkla bra jobbat det är att jag faktiskt lyckades med detta!
Jag är fruktansvärt dålig på att ge mig själv beröm men även att ta emot det av andra, får försöka bli bättre på det helt enkelt.
Trevlig helg kompisar! 
En tuff period.
Fredag!
Äntligen är dagen kommen och jag ska bara pendla en dag till och sedan slippa allt vad tåg heter och hålla mig på hemmaplan igen, underbart!
Helgen består av julpyssel tillsammans med gamla mammavänner, det är en tradition vi går på varje år i kyrkan och det är otroligt mysigt. På söndagen vankas det treårskalas för Hugo och jag misstänker att helgen kommer gå i rasande fart eftersom det fortfartande är en hel del grejer att förbereda inför det.
Jag har känt mig lite nere det senaste, det går i perioder om hur jag mår och egentligen är det inget konstigt med det. Mörkret tynger ner mig otroligt, jag längtar otroligt mycket efter snön så vi får lite mer ljus och förhoppningsvis blir humöret något bättre redan då. Sen är det jobbigt att studera som ensamstående på annan ort, jag försöker att ta en dag och inte tänka så mycket och istället bara köra på, men jag skulle ljuga om jag sa att de var lätt. Varje dag är ett evigt pusslande och gång på gång undrar jag om jag har vad som krävs för att orka i tre hela år innan jag är klar?
Jag hoppas min envishet tar mig enda fram, och att jag under tide har många som hejar på och stöttar mig längst vägen - det behöver jag!
Och hörrni, det ekar tomt här inne bland komentarerna , är ni kvar?
Ge mig det vackra med vintern:
Blodprov och bakning.
Och så var återigen kvällen här och jag sitter i vanlig ordning helt slut i soffan. Tanken är alltid, att jag ska få så mycket gjort när barnen somnat, jag ska plugga, plocka undan osv, men det slutar nästan alltid med att jag blir sittande helt paralyserad och oförmögen att göra någon nytta alls.
Kom iväg idag och fick ta mina blodprover, läkaren tyctkte det var en god idé att ta ett par rör ifrån mig för att kolla upp att det inte saknas någon viktig vitamin eller att min sköldkörtel återigen börjat krångla. Stickrädd som jag är så lyckades jag nog pricka in sämsta personen som stack mig, två försök och ett pajat kärl senare så gav han upp och kallade på en annan sköterska. Sköterskan frågade öppet om hur man använde dessa kanylerna och fick mig som redan var likblek att bli ännu mer nervös. Tre stick och flera minuters letande så fick dom blodet till slut, och jag har fåt med mig en öm och väldigt blå arm hem igen och är numera ännu mer stickrädd än tidigare.
Eftermiddagen spenderades i köket och det bakases bullar med barnen och en kompis. Och jag är verkligen ingen "bak-mamma" utan ser det som ett nödvändigt ont inför helgens kalas. Herregud, att baka med mina barn innebär kaos ;)
Den praktiska träningen.
Godmorgon torsdag.
En bloggfri dag igår, det händer inte ofta vill jag lova men jag hade fullt upp fån tidig morgon och när jag kom hem på kvällen så somnade jag nästan på stört. Under hela dagen igår så var vi i vårt kliniska träningscenter på skolan, riktigt skoj att under dessa kurserna få börja lära sig något praktiskt och inte enbart läsa. Så gårdagen bestod av att vi tränade vitala parametrar, dvs puls, blodtryck, temp, andning och avslutningsvis så fick vi öva att sätta EKG.
Att ta och sätta EKG på varandra var inte helt bekvämt eftersom det innebar att ligga i BH på sjukhussängen och ha främmande människor klämmandes på brösten och överkroppen, haha men jag försökte tänka att det var ur ubildningssyfte.
Att lära sig allt det praktiska innebär att det känns mer tydligt, att jag verkligen läser för att bli sjuksköterska!
Det blir en hemmadag idag igen, jag har tid på vårdcentralen för att ta lite prover och kolla upp min trötthet. Så tänkte mig plugg under förmiddagen och ta eftermiddagen till att fortsätta kalasförberedelserna inför söndagens kalas. Att ordna ett jordgubbskalas i mitten av november är nästintill omöjligt, så jag har försökt ordna det tema Hugo önskar sig så gott jag kan.
Mördegskakor i jordgubbsformat var steg nummer ett.
Hugos dag.
Godmorgon tisdag och ledig dag.
Känns riktig skönt at veta med sig att jag inte behöver sätta mig på tåget mot Skövde för en gångs skull, dock har jag tanken att jag ska plugga ändå eftersom vi nu börjat en ny kurs i anatomi och fysiologi och det innebär hundratals nya latinska termer och lära sig.
Hugo har ju sedan för ett par veckor sedan önskat sig ett jordgubbskalas. Det kan vara aningens svårt att ordna såhär i mitten av november, men jag ska göra mitt bästa för att uppfylla hans önskan. Gårdagens födelsedag var lyckad trots att jag hade heldag i skolan. Den började med skönsång och tre olika födelsedagssånger och Hugo pussade tacksamt mig och Ebba och sa "tack för det mamma"
Mamma/mormor var snäll nog att ha han ett par timmar innan hon började jobba och hemma hos henne väntade ett litet minikalas med kusinen och moster, när han sedan blev lämnad på dagis och blev firad med sång och uppvaktning där med så tror jag han var mer än nöjd med dagen som var.
Idag väntar alltså plugg och kalasförberedelser medan barnen är på dagis en snabbis, det gäller att vara effektiv för att hinna.
Önskar er en godmorgon och fin dag kompisar!
3 år.
Tre år sedan han kom med rasande fart och las på mitt bröst, 4490g och 53 cm lång och kärlek vid första ögonkastet.
Han är och kommer alltid förbli killen i mitt liv och lyser upp min tillvaro flera gånger om dagen.
Han har ett hjärta av guld, är omtänksam och kärleksfulll.
Grattis på födelsedagen älskade Hugo, jag älskar dig till månen och tillbaka flera gånger om / din mamma.
En långtråkig söndag.
Världens längsta och mest långtråkiga söndag tror jag att jag nyss upplevt.
Barnen har bara varit här korta stunder av dagen och jag har inte gjort mycket vettigt alls av dagen, jag kan känna sån otrolig panik över att en hel dag gått till spillo på att göra ingenting.
Har haft besök av två av mina vänner iallfall och hade det inte varit för dom så hade jag nog mått ännu värre över att ha suttit på arslet och gjort ingenting på hela dagen.
Så dagen bestod av att gosa lite bebis och få ta lite gravidbilder och känna mysiga sparkar ifrån sysslingens mage.
Under kvällen har jag och Ebba förberett inför morgondagen, tänk att Hugo redan är tre år då?
Vi har slagit in presenter, tagit fram bricka med ljus på och ställt ordning så mycket som möjligt för att det ska bli smidigt imon morgon när han vaknar. Jag tror nästan Ebba är mest spänd, hon satt omsorgsfullt och slog in de paket hon fått köpa och skrev ett kort till, jag blev alldeles varm i hjärtat av och se det. De sista hon sa innan hon somnade var "mamma glöm nu inte väcka mig imorgon så jag får vara med och sjunga för Hugo"
Imorgon är en stor dag, helt klart <3
Dagens besök:
En fin dag tillsammans.
Godmorgon.
Här sitter jag barnfri och är vaken med kaffet i största hugg trots att klockan bara är sju. Just detta dygnet utan barnen har och kommer vara jobbig eftersom jag inte har något som helst planerat utan bara är hemma. Så länge jag är iväg eller håller mig sysselsatt så går det okej att vara utan dom ett dygn då och då, men när man är hemma och man bara tänker på hur tyst och tomt det är så värker hjärtat ordentligt efter dom.
Jag och Ebba hade en jättefin dag igår tillsammans när vi tog tåget för att shoppa lite inför Hugos födelsedag imorgon.
Så mysigt att bara vara hon och jag och ge all min uppmärksamhet till henne. Vi strostade runt i butikerna och hon tittade på glittriga kläder som hon ansåg jag borde köpa och ha på mig, jag vet inte riktigt om hennes och min smak överstämde helt och hållet ;)
Hittade lite smågrejer som ska slås in nu under morgonen, jag tror Hugo kommer bli nöjd med vad han än får och kommer inte köp-hetsa.
Tiden iväg avslutades med att Ebba fick välja lunch och lotten föll på sushi till hennes mammas stora förtjuselse.
Nu ska jag nog krypa ner i sängen lite igen och dra på någon serie för att hålla längtan efter barnen under kontroll.
Fick köpt en sak till mig själv igår under gårdagens shopping, hur underbar är inte denna?
De är barn som får gilla vad de vill.
Godmorgon lördag!
Känns lite som en andra helg för mig eftersom jag hade möjligheten att vara ledig i onsdags, riktigt skönt vill jag lova.
Jag och Ebba har bestämt oss för att ta tåget till Allum och leta lite födelsedagspresenter till Hugo och kanske en och annan julklapp, ska bli riktigt mysigt att få komma iväg ensam med henne.
Någon som har tips på något man kan köpa till blivande treåring?
Jag vill inte köpa för köpandes skull utan vill att det ska vara något som han verkligen önskar sig, men när ungen vill ha bilar och har hela lådan där uppe överfull av dessa så börjar fantasin tryta.
Köpte en grej förra veckan, en sak som jag vet han kommer bli jätteglad för eftersom han kollat in den ett flertal gånger innan när vi varit i stan -ett diadem med en prinsesskrona på.
Som sagt, prio ett för mig är att mina barn får möjligheten att välja vad dom tycker om och inte vad de förväntas gilla pga vilket kön det är födda in i. De båda ska få lov att känna vilka känslor de vill och jag vägrar bemöta dom annorlunda på något vis, de är barn och små unika personer och jag kommer bemöta dom därefter.
Hugo älskar glitter, färgen rosa och har inget emot att få kläder i present och märker direkt om någon närstående har köpt något nytt och har på sig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och är så fruktansvärt glad att han än så länge har modet att vara den han är och inte påverkas av vad andra barn (och vuxna också tyvärr) säger till honom vad som är okej att gilla.
Annat är det med Ebba, man märker att skolan påverkar henne på annat vis än tidigare och kommentarer som - Men det där är en pojkfärg, eller - men mamma pojkar kan inte ha långt hår osv börjar komma då och då.
Jag försöker förklara för henne att man får gilla vad man vill och att det inte spelar någon roll om man är flicka eller pojke och jag hoppas innerligt att dom får med sig lite av dessa värderingar in i framtiden.
Älskade ni, ha alltid modet att vara er själva!
En tidig morgon.
När kockan ringer 04:45 för att jag ska hinna till första föreläsningen vid åtta, ja då inser jag att det är aningens tufft att pendla och vill bara krypa ner under täcket igen. Får dock vara tacksam över att det är fredag och tänka att vi bara har två föreläsningar innan vi får åka hem igen, det innebär att jag för en gångs skull är hemma innan det blir mörkt och det är inte fy skam.
Jag planerar ett par timmars egentid med Ebba på lördag, åka iväg till Allum och kolla affärer och köpa lite presenter inför Hugos födelsedag på måndag. Vi gjorde en sån tripp förra året och det var väldigt uppskattat att få komma iväg ensam bara hon och jag, från båda håll. Det är viktigt att bara få rå om den ena ibland men som ensamstående är det ännu svårare att få till den tiden, Hugo får ju lite tid "gratis" med mig varje dag eftersom han hämtas först och lämnas sist, det innebär att det ofta blir minst en timma om dagen som han får mig för sig själv. Värre är det för Ebba och det är ett himla pusslande för att lyckas hitta den tiden för bara hon och mig, men nu på lördag hoppas jag att vi kan få till det innan dom återigen åker till sin pappa över natten.
Hur är det möjligt att hon snart blir sex år gammal?
Min hjärna har fått knäpp.
Godmorgon torsdag.
Eftersom jag hade en dag med hemstudier igår så hade jag känslan av helg och idag känns det minst sagt udda att börja om veckan igen och fortsätta studierna när man mentalt redan tagit helg. Jag hade kunnat vänja mig vid lediga onsdagar för jämnan helt klart.
Var hemifrån från tisdagskväll till onsdag och det har varit skönt att komma bort och bara vara Emmelie, inget ansvar för stunden utan bara göra lite som man själv känner. Gissa om jag blev förvånad när jag vaknade igår morse och insåg att klockan var 08:10? Det är det längsta jag sovit på år och ungefär tre timmar mer sömn än vad jag brukar få på hemmaplan.
Jag är inne i en period när mina tankar går på högvarv, jag överanalyserar allting och tänker otroligt mycket på framtiden. Jag brukar försöka att ta en dag i taget och njuta för stunden, men min hjärna har fått knäpp och istället har jag börjat fundera alldeles för mycket. Det tar otroligt mycket energi och man blir så stressad i onödan. Bättre är det egentligen att ta en dag i taget och njuta av de som är just nu istället för att överanalysera varje ord och undra vad de har för betydelse för framtiden. Får pressa tankarna åt sidan, köra på och ta en dag i taget. Länge leve - Carpe diem!
En lång dag framför mig.
Godmorgon tisdag.
Jag känner mig förberedd alls inför dagens seminarium, jag är en tjej som gillar när jag vet exakt vad jag förväntas säga och gillar inte alls att imporovisera som min grupp tyckte vi kunde göra på denna redovisningen. Får göra mitt bästa och hoppas det räcker helt enkelt, håll tummarna!
Redovisning under förmiddagen och klinisk träning under eftermiddagen, sedan hem till Alingsås igen och vidare iväg, det kommer bli en heldag för mig och jag ska ta vara på tillfället att få sova ostört imon morgon innan jag drar igång med mina hemstudier.
Har jag otur så innebär min långa dag att jag inte kommer träffa dessa två förens imorgon eftermiddag igen, vänjer man sig någonsin över att vara ifrån dom? Att inte alltid få ha dom nära varje dag?
Någon gång ibland fungerar, om jag håller mig sysselsatt men annars är varje minut ifrån dom jobbig. Jag tänker på alla minnen det skapar, utan mig.
Herregud vad jag älskar dessa huliganer!
De alla är familjemedlemmar.
Chezter.
Hela soffan är full av fyrbenta varelser, och så fort jag går och lägger mig i sängen så kommer även den invaderas av små tassar. Jag är uppvuxen med djur och skulle aldrig i mitt liv kunna leva utan dom, de är ju en del av vår familj hela bunten.
Men nattetid, när det är två barn, två hundar och två katter + jag som desperat försöker få några timmars sömn då ska jag erkänna att det stundtals kan bli aningens jobbigt. Men som sagt, familjemedlemmar är de allesammans med en hel dos eget temperament allihopa.
Ska sätta mig vid köksbordet med huvudet ner i böckerna och försöka förbereda mig inför morgondagens seminarium. Jag gillar att vara väl föreberedd men denna gången är jag inte det alls känner jag och det gör mig extra nervös.
Så dags att läsa lite, sedan ladda batterierna för en låååång dag imorgon, har jag otur hinner jag inte ens träffa barnen innan de åkt till sin pappa över natten.
Gissa om jag ska ta igen mig och vila ut ordentligt på onsdagsmorgon när jag har hemstudier?
Välbehövligt, det är lite tufft just nu allting.
Kram på er.
Måndagsångest.
Måndagsångest som heter duga, jag brukar inte ha ont av det alls men just denna veckan är det väldigt segt att veta man ska sätta sig och pendla tio mil. Jag vet att huvudet måste vara på topp idag eftersom vår studiegrupp ska förbereda oss inför morgondagens seminarium, jag vill prestera det bästa jag kan men känner mig lite tankspridd förtillfället.
Bara att köra på, lägga alla andra känslor åt sidan och försöka briljera.
Folk säger jag är modig och stark, men de skulle bara veta hur tankarna går när man är ensam.
Igår fick jag möjlighet att ta lite magbilder på min syssling återigen. Vi hade inte överdrivet med tid och fota så det blev bara ett par knäpp med kameran. Magen växer så det knakar och det ska bli mysigt att släkten utökas lite och man får gosa bebis innan våren, det håller liksom mitt egna bebisssug i chack.
Perfekt att kunna gosa, och lämna tillbaka när hen skriker ;)
Jag älskar er.
Jag älskar er, jag älskar er, jag älskar er.
Jag hoppas bara det räcker?
Jag försöker mitt yttersta för att göra det som gynnar er mest, pusslar ständigt för att få vardagen att gå ihop, men det känns som om jag kämpar i motvind och som om livet kommer på mer och mer grejer för att fälla mig.
All min energi går till dom, och till studierna men när det sedan kommer något annat och suger musten ur mig totalt så blir jag bara helt tom.
Spenderade dagen hos min pappa för att tänka på annat, vi åkte fyrhjuling i skogen, grillade korv och passade på att få massor med frisk luft medan det var uppehåll. Försökte helt enkelt tanka batterierna lite inför kommande vecka och jag tror barnen är nöjda med dagen.
Dags att krypa ner under filten, försöka att skingra tankarna så gott det går och skaka av sig känslan och återigen gå vidare.
En tidig morgon och att kämpa i motvind.
Klockan var 05:23 när Hugo slog upp ögonen och direkt påtalade att han ville kliva upp. Standard här hemma men jag vänjer mig liksom aldrig vid att behöva kliva upp innan klockan sex. Jag gjorde ett försök att ge honom min telefon och få sitta och kolla barnkanalen i soffan medan jag desperat låg och drog mig lite till, det gick inget vidare eftersom Hugo både blev hungrig, kissenödig osv, allt för att få upp sin mamma ur den varma sängen.
Jag får väl ändå säga att jag prioriterar att få egentid om kvällarna, de lägger sig runt 19-19:30 och då får jag lite tid till att plocka undan, förebereda inför morgondagen och studera om det skulle behövas.
Idag väntar iallfall ett besök hos pappa, och sedan ska vi nog lyckas in med en date med min kompis och hennes huliganer, fullspäckad dag precis så som jag önskar att ha det med andra ord.
Usch gårdagen var en jobbig dag, det händer mycket som gång på gång bara golvar mig totalt men jag försöker vara stark och resa mig upp och gå vidare men det är svårt stundtals villl jag lova.
Många gånger känns det som om livet har till uppgift att jävlas lite extra med vissa människor, och att jag blivit utvald att behöva kämpa mig igenom både det ena och det andra. Jag hoppas snart allting lugnar sig, det tär så fruktansvärt på krafterna att kämpa i motvind och jag känner mig stundtals som världens sämsta mamma.
Kom iväg lite igår iallfal, lekparkslek på lekplats som det var längesedan vi besökte.
En morgon utan barnen.
Godmorgon.
Barnfri och ändå sitter jag likt förbannat i soffan innan sju och dricker kaffe. Jag har alla möjligheter i världen att ligga kvar i sängen och dra mig eller bara ladda batterierna med sömn, men kan jag sova och slappna av? Icke, det är helt omöjligt.
Kroppen är helt enkelt lite väl inställd på att stiga upp i ottan och kan inte ta vara på tillfället till återhämtning när det ges, får istället passa på att njuta av tystnaden och kliva upp och ta en lång dusch för det är någon jag aldrig hinner göra på morgnen annars.
Hade en mysig kväll igår med en kär vän, jag ordnade lite ostbricka, tände ljus och hon tog med sig laxsnittar och lite andra godsaker så satt vi bägge två i mysbyxor i soffan och pratade om allt mellan himmel och jord. När klockan närmade sig halvtio så låg jag i matkoma och slummrade till i soffan och min vän begav sig hemåt, haha det är härligt när man som tvåbarnsmammor är på samma nivå och båda två är lika trötta.
Nu är det lika bra att starta dagen, jag ger upp möjligheten att somna om helt enkelt. Tar en dusch och kryper kanske ner i sängen och drar mig ett par minuter till och längtar efter mina skatter.
Tusen tankar som härjar runt.
Tusen tankar snurrar i mitt huvud och jag blir tokig på att jag inte kan ha den förmågan att bara stänga av och trycka åt sidan. Jag vet att det är bra och bearbeta men många gånger önskar jag att jag slapp och bara kunde släppa allt och gå vidare.
Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad som satt allting i snurr, men känslan av att aldrig riktigt räcka till, att anstränga sig ut i fingertopparna för att lyckas men ändå inte riktigt nå dit man önskar.
Dagligen kämpa för att få allt att gå ihop med vardagen och känna sig stressad och på dåligt humör, jag känner mig många gånger som en usel mamma eftersom jag inte har tid att sitta ner och ge dom allt det jag önskar, i tanken är jag redan steget före och jag måste bli bättre att vara i nuet.
Sedan känslan, vem är Emmelie utan barnen?
Jag har ingen aning men efter att barnen börjat åka till sin pappa ibland så slås jag av panik, undrar vad jag ska göra och vem jag är när dom inte är tätt intill vid min sida?
Är det de som är livet?
Jag har ju helt och hållet glömt och dela med mig av bilderna från vår lilla lekdate i helgen som var. Bebisgos och humör från diverse trotsåldrar. Tre och sex år samtidigt, hur genomtänkt var det egentligen? Haha inser att min vän kommer ha det likadant med sina två tjejer tre år framåt i tiden, då finns jag här som stöd och minns hur jobbigt det var vissa dagar.
Ni ska veta att jag blir så otroligt glad för er som kommenterar och för er som hejar på mig. Vissa dagar känns allt hoppfullt och framtiden och drömmen känns möjlig att nå och sedan en dag senare kan allt kännas hopplöst och omöjligt igen. Kanske är det de som är livet? Att slås lite mellan hopp och förtvivlan och därimellan bara kämpa arslet av sig för att komma framåt och inte bakåt?
Jag får ta mig i kragen , rycka upp mig och fortsätta framåt och hoppas mitt jävlaranama räcker hela vägen fram.
Två av tre.
Herregud vilken lång dag igår och vilken tidig morgon idag, ingen vidare bra kombination och jag gissar att det kommer behövas både kaffe och koffeintabletter för att hålla fokuset uppe denna dagen. Jag har ganska mycket som ska bli gjort men min pluggkompis vabbar och det betyder att jag får plugga på egenhand hemma i Alingsås, det där med egenstudier utan någon studiekamarat har jag lite svårt att motivera.
Igår fick jag äntligen resultatet på två av tre tentor! Den första tentan visade det sig jag kammat hem ett VG på och andra tentan ett G, högsta möjliga på båda två med andra ord. Det känns så otroligt skönt, att två av tre är klarade och jag kan lägga de bakom mig, nu väntar bara resultatet på den sista tentan och det är den som oroat mig hela tiden eftersom endast 30% tenderar att klara sig på den.
I eftermiddag kommer barnens farmor från Borlänge på besök, det ska bli mysigt att träffa henne igen eftersom det inte blir alls ofta längre och jag har två barn som längtar som bara den.
Får ta och använda min kamara nu lite med i dagarna, den har legat typ orörd i veckor och det känns jättetrist men jag har helt enkelt inte tid och att ta bilder när det är alldeles kolsvart är grymt omotiverande.
Vill jag någonsin vänja mig?
Igår var det nohate dagen, jag måste säga att jag blivit ganska förskonad elaka kommentarer det senaste. Under en period fick jag påhopp för nästan allting jag skrev, men nu det senaste är det bara snälla små ord som trillar in här och det känns jättebra. Jag vill tacka alla er som tar er tid och kommenterar och till er som tror på mig och tycker jag kämpar på väl, era ord betyder jättemycket och känns himla upplyftande eftersom jag många gånger inte alls har de höga tankarna om mig själv.
Så fortsätt sprida kärlek på nätet, jag ska bli bättre på det själv.
Det är tyst och lugnt här hemma, klockan är visserligen bara fem men barnen har sovit hos sin pappa inatt. Jag har sovit oroligt och vaknat gång på gång under natten och känt hur jobbigt det är och vara utan dom. De gånger de varit borta annars hittills så har jag vart uppbokad på annat, då har man inte hunnit sakna på samma vis som man gjort när man bara sitter hemma och hör hur tyst det är.
Kommer jag någonsin vänja mig vid att vara ifrån dom?
Vill jag någonsin vänja mig vara utan dom?
När vi fått mer rutin på de helger de ska vara hos sin pappa så kanske det blir lättare att hantera för mig, eftersom jag då är inställd på att det är så det kommer se ut. Hittills har bägge barnen bara sovit borta tre gånger sedan han flyttade ut, så har kanske inte haft möjligheten att vänja mig än.
Dags att packa ner för dagen, idag börjar den kliniska träningen för oss sjuksköterskestudenter och jag får bära sjukhuskläder hela dagen lång i skolans uppbygda avdelning.
Ha en underbar dag.
En sten som föll från hjärtat.
Åh jag är fylld av tacksamhet idag till en gamal vän som erbjudit sig hjälpa mig med hundarna ett par gånger i veckan. Just hundarna har jag haft grymt dåligt samvete för sedan jag blev ensam, jag har inte samma möjlighet till långpromenader som jag hade förr och dagarna i Skövde har inneburit att jag nästan varje dag fått söka runt efter folk som kunnat promenera dom. Förstår ni nu lättnaden när hon erbjudit sig ta ut dom dagtid ca tre gånger i veckan?
Jag har känt mig lite nedstämd till och från det senaste, jag vet inte om det har med vädret och göra eller om det bara ibland blir lite mycket med allt.
Jag är numera glad att vara ensamstående, skulle aldrig vilja gå tillbaka till det som var eftersom jag vet att jag förtjänar något så mycket bättre än det vi hade. Jag kan bara hoppas att jag hittar det, och får chansen att uppleva allt sånt fantastiskt igen framöver.
Men att vara ensamstående innebär ju att man aldrig riktigt kan ta en paus, de där få minuterna då man bara får stänga av och gå ifrån när det blir för mycket. Jag måste ständigt vara kvar och har liten chans till återhämtning. Tror det är lite av det, i kombination med hösmörkret som gör mig lite nedstämd till och från.
Jag tappar tron på mig själv, samtidigt som jag är fast besluten att klara det jag har tagit mig för.
Behöver en egen liten hejarklack som lyfter mig de svåra dagarna helt enkelt.
Tankar om framtiden.
Godmorgon måndag.
Jag hade verkligen behövt en dag till att återhämta mig denna helgen. Annars brukar jag tycka måndagar är helt okej och får först den där ångestkänslan på tisdagar, men idag är det bra segt med måndag vill jag lova.
Återigen börjar pusslandet med att få ihop vardagen med hämtning på dagis/fritids när jag har föreläsningar i Skövde. Man har nästan blivit lite bortskämd nu under tenta-tider att traska ner till komvux i stan och avsitta sex timmar i grupprum där och sedan bara ge sig ut och hämta barnen igen och slippa allt vad pendling heter, men nu är det alltså dags att åka tio mil om dagen igen vilket innebär cika två timmar tågresa.
Jag är tacksam för de som alltid ställer upp och hämtar barnen om det kan, min fina vän Frida som nästan alltid tar med sig Ebba hem när det krisar och mamma och mormor som brukar hämta upp Hugo när dagarna blir långa. Utan er hade jag inte ens klarat min första termin på högskolan, jag är så otroligt tacksam för den hjälp jag får.
Jag undrar bara hur tusan jag ska klara av att pussla såhär i tre år framöver, försöker depserat att inte tänka på framtiden och köra en dag i taget men tanken slår mig lite då och då.
Hur ska framtiden bli? Kommer jag nå hela vägen?
Nu blir det att dra igång dagen, bädda sängarna, packa väskorna , utfodrra alla djur och ladda mentalt att inte vara hemma förens sent i efermiddag.
Lyxigt att fått levererat ännu tre dagars matkasse till dörren igår iallfall, det är vardagslyx om något och vi får se om denna veckan håller måttet.
Ett dygn och göra vad jag ville.
Då var man hemma igen med två sovade barn på sina rum.
Jag fick mig ett dygn ensam, barnen var med deras pappa och jag fick möjligheten att bara vara Emmelie för ett par timmar och slippa ansvaret lite för en stund.
Så att ligga i sängen och kolla på tv en heldag passade jag på att göra, just för att jag hade möjligheten och den aldrig brukar finnas annars.
Känner mig jättetrött nu idag på kvällen, men jag tror att denna dagen givit lite extra energi så jag orkar kommande vecka.
Att vara ensamstående, det ÄR verkligen en utmaning för att få dagarna att gå ihop. Jag gör så gott jag kan men många gånger så känner jag mig så fruktansvärt maktlös och önska dygnet hade fler timmar och jag hade möjligheten till att klona mig och kunna göra två saker samtidigt. Hjärtat och hjäran går många gånger åt olika håll och det är svårt och veta vad man ska lyssna på. I mitt fall brukar jag oftast lyssna på hjärtat, jag tror att det är de som räknas i längden och därför känns det lite extra jobbigt just nu när man fått gett vika för vad hjärtat säger och istället lyssnat på hjärnan.
Biter ihop och kör på och hoppas att första veckan i november startar bra.
Önskar er en fin kväll.
Första dagen i november.
Godmorgon.
Jag som trodde det var på väg att vända det där med tidsomställningen, men icke för idag slog Hugo upp ögonen strax efter halvfem och vägrade somna om. Att hålla dom vakna en timma längre på kvällen har jag gjort med möda och näppe och jag hoppades att det skulle göra att de sov längre men det har mina ungar ingen tanke på.
Tentan igår då?
Tentan som det talas om att hela 80% misslyckas på. Vissa delar av tentan var rejält omgjord mot tidigare år och det var ju inget som gynnade oss egentligen. Jag kan inte säga att jag vet hur det gick. Det kändes inte bra, men det kändes inte heller dåligt så jag har verkligen ingen känsla alls på om jag klarade den. Jag är bara glad att det förtillfället är över, att göra två tentor på en vecka är extremt stressande och direkt efter jag var klar så var det som om luften gick ur mig och jag blev helt slut.
Oddsen är ju inte på min sida, men snälla håll tummarna att jag är en av de 20% som klarar tentan vid första försöket, jag har verkligen inte tid att göra om den.
Igår kom jag hem tidigt och Ebba fick vara hela dagen hemma hos grannen där hennes bästa vän bor, det bjöds på mat och barnen var ute och Halloweenade. Återigen älskar jag området där vi bor, Ebba har så många fina vänner runtomkring <3
Här är dom, bästisarna tillsammans med kaninungarna som förövrigt blivit så stora att det är dags att flytta till nya hem i kommande vecka <3
