En tuff period.

Fredag!
Äntligen är dagen kommen och jag ska bara pendla en dag till och sedan slippa allt vad tåg heter och hålla mig på hemmaplan igen, underbart!
Helgen består av julpyssel tillsammans med gamla mammavänner, det är en tradition vi går på varje år i kyrkan och det är otroligt mysigt. På söndagen vankas det treårskalas för Hugo och jag misstänker att helgen kommer gå i rasande fart eftersom det fortfartande är en hel del grejer att förbereda inför det.
 
Jag har känt mig lite nere det senaste, det går i perioder om hur jag mår och egentligen är det inget konstigt med det. Mörkret tynger ner mig otroligt, jag längtar otroligt mycket efter snön så vi får lite mer ljus och förhoppningsvis blir humöret något bättre redan då. Sen är det jobbigt att studera som ensamstående på annan ort, jag försöker att ta en dag och inte tänka så mycket och istället bara köra på, men jag skulle ljuga om jag sa att de var lätt. Varje dag är ett evigt pusslande och gång på gång undrar jag om jag har vad som krävs för att orka i tre hela år innan jag är klar?
Jag hoppas min envishet tar mig enda fram, och att jag under tide har många som hejar på och stöttar mig längst vägen - det behöver jag!
Och hörrni, det ekar tomt här inne bland komentarerna , är ni kvar?
 
Ge mig det vackra med vintern:
 

Kommentarer
Eva

Jag tycker att det verkar som att du klarar det alldeles utmärkt trots att det är tungt.
Du klarar svåraste tentan och du syr ihop vardagslogistiken trots utmaningar med pendlande och att vara ensamstående.
Du gör det jättebra, och även om det kanske kan vara något "fel" som gör att du är trött (bra att du kollar upp det) så tror jag du ska acceptera tröttheten, och inte ge dig själv dåligt samvete för att du kroknar i soffan på kvällarna.
Du behöver återhämtning också, och det är kanske bara din kropp som det till att du faktiskt får det också.
Tänk på att varje dag är en stor anspänning för dig, både mentalt och fysiskt, så det är inte konstigt att du är trött.
Du gör det jättebra, och tids nog kommer energin åter, tills dess: rusa inte på (så du rusar in i väggen) utan rasa i soffan med gott samvete. Kram!

Svar: Ja visst är det så, måste bli bättre på att ta det lugnt helt enkelt, men helt ärligt så har jag ju sällan tid till det heller. Får se vad proverna säger, bättre och kolla upp för säkerhetssskull kan jag tycka. Tack för dina fina ord. Kram
Emmelie

2014-11-21 22:51:07


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0