Med folk omkring mig men ändå ensam.

Lillpojken är verkligen inte kry, 39,5 i temp och har knappt velat äta eller dricka på hela dagen. Fick i sig lite innan läggdags iallfall, blodpudding av allt som fanns och välja mellan och ett glas oboy till det. Jag är nöjd bara han pillar i sig och framförallt dricker lite, sen struntar jag ganska mycket vad det är dagar som dessa.
Imorgon blir det min tur att vabba och jag hoppas att under tiden kunna plugga lite hemifrån inför fredagens seminarie.
 
 
 
 På tal om annat,jag känner mig så ensam i allting jag gör, ni vet känslan som om allting bara rullar på men man aldrig riktigt blir sedd ordentligt? Som om människorna bara ser det ytterska skalet men inga har orken att komma riktigt nära inpå.som om de är rädda för vad de ska finna där innanför.
Jag har kommit en bit sedan i sommras då allting hände, då jag blev sviken och lurad av en av de som stod mig närmast.  Men jag känner mig fortfarande inte hel och lagad, det känns som om något fattas och jag kan inte sätta ordet på vad det faktiskt är. Sedan vissa dagar är allt mycket jobbigare och jag bryter ihop för minsta lilla, men jag försöker bana framåt så gott de går men det känns som om jag gör det alldeles ensam och utan någon som riktigt finns vid min sida.
 
 

Kommentarer
Angus

usb fina du! ush för sjukdomen på den lille och ush för dina känslor!
Jag känner mig väldigt ensam.. ensam med mina problem och oerhöra påfrestningar både kroppsligt och fysiskt med en bäbis som gråter konstant. Vart är alla som borde hjälpa mig tänker jag ibland, men sen förstår jag ju att detta får man ju fixa själv. Det är ju inte upp till familj och vänner och fixa…

Svar: Jo men får du inget stöd? Och hade du kunnat ta emot hjälp? Om nån tex erbjöd sig gå ut med henne nån timma eller liknande? Eller hade du suttit på helspänn eftersom du vet att hon kanske skriker ? (Sån vad jag de få gånger någon tog ut min dotter när hon var ny) klart man får fixa själv, men man måste bli sedd av vänner och familj och tillfrågad på djupet hur man faktiskt mår. Kfam
Emmelie

2014-09-24 21:21:44
URL: http://angusfoto.blogg.se
Mammalola

Känner igen känslan, fastän jag inte gått igenom nära hälften så jobbig sits. Dock är jag skilsmässobarn ett par gånger om. Även om ensam är stark inte riktigt håller så ligger det i alla fall något i att man måste hitta styrkan i sig själv och det tar tid! Det tar ibland år att bli hel igen (vilket säkert låter nedslående) men var inte hård mot dig själv, det har bara gått ett par månader och det är inte konstigt att du känner som du gör!

Svar: Nej jag antar det, de är bara de att de verkar så enkelt för alla andra men jag tycker verkligen de är sjukt tufft att få ihop allting. Och jag känner mig liksom så ensam mitt i allting :(
Emmelie

2014-09-24 23:24:57
URL: http://livsviktigt.vimedbarn.se
Hanna Karlsson

Usch för att må så där. Kram!

Svar: Ja känslan är hemsk :(
Emmelie

2014-09-25 10:17:35
URL: http://hannafialotta.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0