Sitter här och försöker vakna till liv efter en lång natt, barnen har vaknat mycket och det har vart trångt i sängen.

Det är min sista lediga dag innan jag drar igång och ska beta av alldeles för många timmar på jobbet under helgen som kommer. Det innebär heldagar, jag kommer åka på morgonen och komma hem efter nio på kvällen och vår första barnfria helg på månader kommer vi alltså inte kunna njuta något direkt av alls. Men jag kör lite på mental nedräkning, den 13 augusti gör jag nämligen schemats sista dag och efter de tills skolan början är tanken att jag ska ha två veckors semester.

 

Igår hade vi en av tiderna till Öron-näsa-hals läkaren, Ebba var först ut och läkaren föreslog en operation av tonsillerna. De har ju varit en vinter med återkommande infektioner hos dom båda och jag antar att en operation är det bästa vi kan göra för att slippa alla dessa sjukdomar. Det känns ändå lite i mammahjärtat, att få se henne lämna blod o se dom sticka i de där lilla armvecket, att veta att hon ska genomgå en sövning en gång till, den känslan vill jag ingen ska behöva uppleva. Det är hemskt att se sitt barn försvinna framför ögonen på en när dom söver, och sedan på uppvaket mötas av ett tungt sovande barn, maskiner som tjuter och varnar för låg puls samtidigt som ansiktet är täckt med slangar. Men jag vet att detta är ett nödvändigt ont, får vi gjort denna operation på dom båda så ska vi antagligen slippa vara sjuka så mycket framöver. Så nu inväntar vi Hugos besök och hoppas han får en operation också, de är han som haft mest bekymmer egentligen. Sedan får vi bara avvakta och vänta att bli kallade och få ett operationsdatum.