Godmorgon tisdag.

En ny kurs i skolan startade igår och jag tror det kommer innebära en hel del stress och mycket att göra, ibland undrar jag om dom på högskolan är där för att sätta dit oss och inte vill att sina studenter ska lyckas. Men jag fortsätter ta en dag i taget och hoppas fortfarande att de ska räcka på något vis.

Igår åkte även Henrik hem och det blev alldeles tomt hemma igen, jag kan inte förklara känslan men när han åker så känns det som om en del av mig saknas och det känns inte bra igen förens han återvänt. Kärlek om något inte sant? Är fortfarande förvånad över vilka känslor han får mig känna, han kom verkligen in i mitt liv och tog det med storm.

Herregud, datortid hinns verkligen inte med alls när alla tre barnen är här hemma. De blir ett helt annat tempo och mer tjafs så fort man lägger till ett barn, men det är ju inte så konstigt alls egentligen eftersom de minsta är så lika i ålder och alla har starka viljor.  Men det är ändå mysigt att vara allesammans och jag tror de kommer bli lugnare längre fram när detta blir mer av en vardag för allihop. Jag är iallfall väldigt tacksam att ha Henrik vid min sida här under både helger och vardagar och det kommer kännas fruktansvärt tomt och fel när han ska hem till sig igen, man vill ju alltid ha honom nära.  Nu ska vi packa ihop oss och cykla hem igen och ta en fika, förhoppningsvis med lite lugnare barn efter mycket frisk luft och rörelse.

Godkväll mitt i veckan.

Jag är så vansinigt trött efter denna tidiga morgon med tenta och allt vad dagen inneburit. Jag lär toksomna i soffan på två röda ikväll, finns inte skönare än att somna när man är så trött men de finns heller inget värre än att behöva ställa sig upp, klä av sig kläderna, borsta tänderna och gå vidare mot sängen igen.

Jag och barnen har fuskat med lite godis mitt i veckan, firat att folkhälso-tentan är över och nu kan man bara hoppas på att jag klarade den, men det kändes grymt osäkert denna gång dessvärre.

 

Ska hoppa in i en varm dusch, slå på vänner på tvn och bara slappa resten av kvällen. Ser fram emot imorgon då Henrik återigen kommer hit och tar med sig sin son, vi kommer ha en fin lång helg tillsammans allihopa.

Fortfarande förstummad över att ha känslan av att träffat så rätt när jag mött denna människa, ibland vill jag nästan tro att ödet fört oss till varandra.

 

 

Godmorgon måndag och ny vecka!

Har haft två barn som sovit otroligt oroligt inatt och jag ser inte fram emot en dag med tentaplugg alls. Men jag inser hur otroligt viktigt det är eftersom jag fortfarande inte kan något av de jag förväntas kunna på onsdag när tentamen äger rum. Allra helst hade jag lämnat barnen och krypit ner i sängen med Henrik igen och sovit och kollat serier hela dagen, men tids nog får vi nog välförtjänt egentid också.

 

Igår på förmiddagen blev vi hämtade och körda till min pappa och spenderade ett par timmar. Vi grillade korv på deras tomt och fick välförtjänt frisk luft, men herregud vad kallt det var! Endast nån plusgrad och isvindar - nu får våren komma tillbaka igen. Barnen var nöjda med besök hos morfar iallfall och höll sig sysselsatta hela dagen eftersom de fick åka och träffa sin pappa en stund sedan. Jag längtar verkligen tills vi kommer igång med varannan helg igen, sist vi hade ordning på helgerna var 14/2 och därmed över en månad sedan. Ser fram emot egentid tillsammans med Henrik och möjlighet till att ladda batterierna litegrann.

 

Och så var det söndag igen och helgen går mot sitt slut, hur är det möjligt att helgerna springer förbi i sån himla fart medan veckodagarna går långsamt framåt?

Igår hade vi iallfall ett par trevliga timmar i simhallen, jag och Henrik lekte nog lika mycket som barnen och körde hinderbana, hoppade från hopptorn och åkte rutchkana och barnen var mer än nöjda med dagen.

 

Vad söndagen bjuder på har jag ingen aning om än, Hugo slog upp sina ögon innan sex och jag hade mer än gärna legat kvar och dratt mig ett tag till. Jag försökte desperat säga "Det är natten Hugo, sov"  Men fick till svar "Men vad är de som lyser ute då?"

Lär bli tidiga morgnar när våren och sommaren kommer misstänker jag.

Nu ska kaffet drickas upp och sedan ska jag nog längta lite till Henrik vaknar, herregud vad jag njuter av hans sällskap här hemma <3

 

 

 

 

Godmorgon fredag.

Första dagen i Skövde för den här veckan och jag har verkligen njutit som bara den av att slippa pendla och kunna plugga hemifrån. Idag tar jag mig dit en snabbis och har seminarium på den där elva sidors långa vfu-uppgiften som jag nästan har slitit av mig håret pågrundav.

Sedan i eftermiddag kommer äntligen Henrik hem hit igen och jag har verkligen längtat efter honom. Utan han vid min sida så känns det som om något fattas mig helt enkelt <3

 

Vilka härliga vårdagar vi haft ett tag nu då, igår passade jag på att fått ordna lite på framsidan här hemma. Det är fortfarande en del kvar och ordna men ser ju betydligt mer välkomnande ut när det står lite planteringar och utemöblerna ställts fram. Jag och min vän firade dessutom in våren med att för första gången äta utomhus, så där satt vi i linne och solen värmde på kinderna - det går verkligen åt rätt håll nu!

 

Igår kväll förlorade barnens farmor kampen mot cancern som hon kämpat för att vinna så länge.

Barnen hann ta ett sista farväl i helgen när de var där, men att berätta för dom gör så fruktansvärt ont och tårar föll ner för Ebbas kinder och Hugo undrade om man inte kunde ta henne till sjukhus och göra henne frisk igen.

Det smärtar att veta att vi aldrig kommer träffa henne igen, att aldrig mer höra hennes peppande ord och se henne tillsammans med barnen. För trots att det tog slut mellan Johan och mig så behöll vi kontakten och hon har verkligen trott på mig och hejat på mig mitt första halvår på högskolan.

Jag är övertygad om att hon kommer finnas här vid barnens sida och vaka över dom, de var en så stor del i deras liv.

Så idag går vi in till stan och låter barnen välja varsin ljuslykta och varje gång barnen tänker på henne eller längtar efter henne så ska dom få tända ljuset här hemma och minnas.

 

Vila i frid underbara människa, jag kommer göra mitt bästa för att barnen alltid ska minnas dig.

Godmorgon onsdag.

 

Återigen är det bara jag och barnen hemma igen eftersom Henrik efter sex dagar begav sig hemåt igår.

Det tog väldigt hårt på mig att se honom åka denna gången, jag kan inte förklara vad det är eller vad det beror på men när allt känns så komplett när vi är tillsammans så är det som en del av mig bara försvinner tillsammans med honom. Jag vet att jag snart får träffa honom igen, men fram tills dess får jag sakna och känna mig halv.

Jag är fortfarande så förvånad över hur starkt man kan känna för en annan människa, jag har aldrig tidigare varit med om att känna de känslor jag känner idag, det är underbart men lite skrämmande på samma gång.

 

Jag har tänkt på de senaste dagarna att nu är fakiskt våren här, och hur fantastiskt är inte de?

Igår på promenaden såg jag tussilago växa vid vägkanten och jag och barnen stannade kvar borta hos grannen och var ute fram tills halvsex utan att de blev mörkt. De är alltså nu den riktiga årsiden börjar och det är underbart att vi är på väg åt rätt håll tycker jag.

 

 

Startar veckan med ett betydligt renare hem än igår. Det är visserligen långt ifrån klart men de rummen som gjordes städade vi grundligt jag och min lillasyster. Jag är så tacksam för hennes hjälp och hon om nån vet ju hur lite tid jag har till sådant när barnen är hemma och veckorna rullar på. Övervåningen och köket kvar och sedan är alla rum ordentligt vårstädade.

 

Henrik kom tillbaka igår efter att han hade lämnat sin son och vi fick vår första barnfria tid på över en månad, och hur firade vi de? Haha med bingolotto i soffan och sedan var jag trött och gick och la mig och somnade.

Idag är tanken att han ska åka hem till sig igen efter att ha varit här sedan i onsdags, bara tanken på att han ska åka häriffrån får mi att börja sakna. Det har nog aldrig känts så rätt med någon förut och när han är här så känns allt komplett.

Tur att barnen kommer hem från Borlänge idag, så jag inte blir helt ensam att sakna både dom och honom.

 

Önskar er en fin start på veckan.

Godmorgon.

 

Sista dagen på helgen men jag har tur och inte har något på schemat i Skövde i morgon, det är tur för jag har en jättestor uppgift som jag måste börja skriva på och jag tänkte sätta igång redan idag. En sak till jag måste starta med idag är storstädning. Det är så himla smutsigt efter min praktikperiod då jag knappt hunnit vara hemma och gjort någon nytta allt och det skulle näst intill behöva ett flyttstäd i varje av hemmets  rum.  Så min tanke är att ta ett rum i taget och röja lite extra medan barnen ändå är i Borlännge.

 

Henrik har varit här sedan i onsdags och att han vid min sida känns så jäkla naturligt och så förbannat rätt ända ut i fingertopparna. Kan inte förklara känslan och beskriva det jag känner men detta är något jag aldrig upplevt tidigare och när jag är med honom känner jag mig hel.

Det är helt fantastiskt hur livet kan vända, från att vara ensam och aldrig tro man skall finna någon och inte vara intresserad av det heller, till att möta en som allting bara klaffar med på alla plan - ödet , eller en jäkla portion med tur helt enkelt.

 

Godmorgon fredag och sista dagen på den här vfu-perioden.

Jag har drabbats av den där förkylningen som jag skröt så mycket om att jag aldrig skulle få förra helgen och inatt har den slagit till ordentlig, så jag är tacksam över att det bara är ett fåtal timmar på praktikplatsen innan jag återigen ska ta tåget hem mot Alingsås.

 

Det är en tuff period just nu och jag fullkomligt hatar sjukdomen cancer som drabbar så fruktansvärt många människor. Jag har haft ett samtal med barnen som jag hoppades skulle dröja många år tills jag fick hålla och det känns helt hjärtskärande att se dom bryta ihop och inte kunna göra något åt saken. Livet är så fruktansärt orättvist och man borde verkligen ta vara på varje frisk dag istället för att stressa sig igenom livet.

Är glad jag har Henrik vid min sida som stöttar och bara genom att finnas gör det svåra lite lättare att hantera och det känns helt ärligt som om jag funnit min själsfrände.

Så helgen tillbringas med han och hans son medan mina barn åker med sin pappa till Borlänge för att ta farväl - Jävla sjukdom, I hope cancer get cancer and dies!

 

Godmorgon,

 

En ny praktikvecka har startat och jag är placerad på vårdcentral som passar mig betydligt bättre än äldrevården. Man får träffa patienten i olika åldersgrupper och med olika bekymmer, även om majoriteten självklart är äldre även där. Idag ska jag dessutom få möjligheten att se hur dom arbetar på BVC och imorgon MVC, det ska bli så spännande att vara på ställen som jag kan se mig själv arbeta inom i framtiden.

 

Det som smärtar mest med praktik är barnen, jag hinner knappt se dom alls mer än precis innan läggdags. Ibland sover de tillochmed när jag springer till bussen om morgonen, men jag får lida ut och försöka ta igen förlorad tid framöver. Får dåligt samvete över hur lite tid jag har för dom och för alla andra i min närhet, men förhoppningsvis så inser de att det bara är under en kort period och tar inte för stor skada av det. Återigen, att studera heltid på högskola som ensamstående är inget enkelt - men skam den som ger sig!

 

Godmorgon måndag och ny vecka.

Veckan ska spenderas inom primärvården på vårdcentral och en dag på MVC. Jag ser egentligen fram emot denna praktiken eftersom de är denna typ av sjukvård som intresserar mig mest i ett framtida yrke men just nu är barnen återigen krassliga och jag har svårt att få veckan att gå ihop rent praktiskt med allt vad det innebär. Denna dagen har jag löst, men hur resten av veckan blir har jag ingen aning om än så länge och det är extremt stressande.

 

Hemma igen efter en helg i Göteborg med Henrik och hans son, kaosartat men härligt att umgås med en människa som får varje lite vardagsmoment kännas tusen gånger lättare. Hade de inte varit för han och den känslan man får tack vare att vara kär så hade jag nog gett upp nu efter dessa intensiva veckor med praktik.

 

Ibland undrar jag om det är fysiskt möjligt för mig at nå hela vägen fram till sjuksköterska som ensamstående?

Dygnet har för få timmar och jag har alltid hjärtat i halsgropen och i bakhuvudet finns alltid tusen saker jag borde göra. Nu har jag tillexempel en stor uppgift som ska vara omkring elva sidor som ska skrivas och jag får inte ner ett enda ord på pappret, jag har verkligen försökt och om kvällarna när barnen väl sover så är jag så fruktansvärt trött att jag inte orkar hålla ögonen öppna ens en gång. För att praktiken praktiskt ska kunna genomföras så behöver jag varje morgon en som kommer hit och passar barnen innan dagis/fritids öppnar eftersom jag åker hemifrån strax efter halvsex för att hinna och varje dag krävs att någon hämtar hem dom igen. Denna VFU veckan startar med att pappa som skulle kommit på morgonen är sjuk och jag har ingen aning om hur jag ska lösa att komma i tid till praktiken kommande dagar.

Ge mig bara lite flyt nu, min hjärna behöver en välförtjänt paus.

 

Godmorgon onsdag och mitt i veckan.

Barnen sover och jag sitter själv uppe med en kopp kaffe, det händer inte ofta vill jag lova. Min kropp är så inställd på att kliva upp innan fem nu så jag vaknar nästan självmant trots att jag kunde sova en hel timma längre idag, så typiskt.

Idag väntar ett par timmar till Skövde för att försöka färdigställa ett grupparbete som de envisas med att sätta in mitt i vår vfu-period, ibland förstår jag mig inte på upplägget i skolan alls eftersom de bara öser på med uppgifter och jag anser inte att man får någon kunskap som sitter i längden då. Det ska liksom tryckas in så mycket som bara möjligt och många gånger känns det nästan som om dom vill sålla bland studenterna och se vilka som pallar trycket. Tur att jag är envis som bara den, jag tänker inte ge mig utan tar en dag i taget och hoppas de räcker hela vägen.

 

Nu ska jag fortsätta med morgonkaffet och gå och väcka barnen och sedan hålla tummarna att veckan går fort så jag kan få träffa Henrik igen <3

 

Godmorgon tisdag.

En natt med bägge barnen i sängen, jag längtar tills de sover i egna sängar. Det händer ju att Ebba gör det i perioder, men Hugo har då aldrig gjort de än och brås dom på sin mor så är det många år kvar tills de tänker tanken att sova i egna rum.

Idag kommer dagens spenderas framför datorn och böckerna, vi har en vecka i vår vfu-.period som vi ska göra ett stort grupparbete och dessutom väntar ett stort enskilt arbete också. Måste med andra ord komma igång med skrivandet och jag hoppas inerligt att de går enkelt idag.  Det är stressande att veta hur mycket man har framför sig som måste blir klart och om kvällarna är jag så trött att jag ofta somnar i nattningen av Hugo och då har man inte mycket energi kvar över till plugg efteråt - Juni17 känns avlägset men hoppas tiden går fort och att jag då står som färdig sjuksköerska!

Måndag och andra mars.

Återigen en helt fantastisk helg med Henrik och barnen, egentligen behöver det inte hända något speciellt utan minsta lilla vardags moment känns fint att spendera med honom. Vi kompletterar varandra helt galet bra och jag är fruktansvärt kär i den killen. Inte trodde jag i somras när allt var kaos att jag skulle möta en sån fin människa som får mitt hjärta slå dubbla slag och som  får mig må så bra - plötsligt händer de helt enkelt.

Nu räknar jag dagarna till vi ses nästa gång, visst är det bra att få sakna varandra lite mellan tillfällerna men som nykär hade jag gärna umgåtts mer än på helgerna.

 

Barnen är inne i någon period nu då de inte lyssnar ett skvatt. De går in genom ena örat och ut genom andra och de är på varandra konstant och bråkar och det tar så fruktansvärt mycket på min energi. Jag vill ha tillbaka mina två glada och mer sammarbetsvilliga ungar igen. Jag hoppas de blir bättre med deras humör igen när det blir mer rutiner på hur de ska vara hos sin pappa igen, han har nyligen flyttat längre ifrån mig och de kan vara de som gör dom oroliga. Jag tror stenhårt att rutiner får barnen att bli trygga och så länge man har en kontunitet i det man gör så underlättar de vardagen.

 

Dagens middag, hemmagjord pizza av mig och barnen.