När man gör sitt bästa och det inte räcker.

Paktiken är slut, äntligen!
Jag trivdes himla bra med personalen på medicinavdelningen men det var endast äldre patienter och stundtals väldigt lite medicinsk och sysselsätta mig med, ser det ändå som en bra erfarenhet att ha med sig.
Jag blev säkrare i min medicinhantering, blandade olika injektionsvätskor och gav intravenöst, tog mååånga sockervärden och blodtryck, fick pröva på och sätta en PVK för att tyvärr misslyckas, men sista dagen så lyckades jag ta en lyckat venprov, det får man vara nöjd med.
Annars har jag möts av två U på mina senaste tentor och jag blir bara helt matt i hela kroppen. Jag orkar inte med massa bakslag och tänker att jag ansträngde mig som bara den utan att det räckte?
Jag undrar hur jag någonsin kommer hinna arbeta ikapp mig, jag har familj och barn o de flesta andra som läser har betydligt mer tid än jag att röra mig på.
Jag har tillochmed slagits av tanken att det kanske är lika bra att hoppa av? Att jag ändå aldrig kommer nå min dröm att bli färdig sjuksköterska, eller alternativ att stressen gör att jag inte längre tycker det är värt och fortsätta.
 
Vi får se, fram tills dess får jag njuta av en barnhelg och det vankas kalas för pojkarna.
 
 
 

Kommentarer
Anonym

Nejdå! Inte ska du hoppa av. ALLA som studerar får ett U ibland, så är det bara. Vet att det är jättejättejättejobbigt (pendlare själv mellan Gbg-Skövde i 3 år) men det är tyvärr bara att bita ihop och köra. Det kommer vara värt det, jag lovar! Men nu när det är lite extra tufft, kan inte barnen vara lite mer hos sin pappa? Bara ngr veckor så du verkligen kan fokusera på skolan nu när det behövs? Det kommer fixa sig!! Stor styrkekram❤️

Svar: Får bita ihop och hoppas på de bästa helt enkelt. Kram
Emmelie

2015-11-07 05:13:17
Mammalola

Ge inte upp, nu är du halvvvägs!

Svar: Får fortsätta kämpa, men orken är liksom slut. Kram
Emmelie

2015-11-07 22:37:57
URL: http://livsviktigt.vimedbarn.se
Charlotte

Stackare, inte kul att missa tentor. Ville bara skicka lite uppmuntran och hoppas att det känns bättre efter helgen. Klart du ska fortsätta! Jag kännerr inte dig annat än via sin blogg men tror att du kommer att bli en utmärkt sjuksköterska. Så - kom igen!

Svar: Söta du, tack för dina ord. Jag ska försöka kämpa på men just nu ÄR det verkligen tufft, Kram
Emmelie

2015-11-08 18:00:57


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0