Godmorgon mitt i veckan.

Barnen ligger tillsammans i soffan och kollar youtubeklipp och jag försöker desperat vakna till liv med mera kaffe, den här känslan av att alltid vara lite trött tar på energin. Men denna terminen kommer man nog känna så lite konstant och jag försöker ta en dag i taget istället för att stressa inför vad som komma skall i framtiden.

Äntligen har jag dessutom fått tummen ur att börja sortera upp allting inför kommande tenta, av någon konstig anledning så har jag bara skjutit upp de tidigare men nu börjar jag sakta men säkert komma ikapp igen.

Min plugghörna som Henrik ordnade till mig används numera flitigt, så mycket skönare att ha ett litet skrivbord med böcker och allt nära till hands istället för att sitta vid köksbordet.

 

Igår hade vi förberedelser inför stora dagen här hemma, under en timma så satt jag och barnen vid köksbordet och pysslade och gjorde teckningar och gratulationskort inför Henkes födelsedag som är idag.

Så i morse ställde vi klockan och gick upp och förberedde en bricka med tända ljus, paket och frukostbordet stod dukat med nybakat bröd, tända ljus och röda rosor.

Skönsång fick han dessutom av barnen och de tyckte de var roligt att få gå in och fira födelsedagsbarnet lite extra.

 

Jag har verkligen inte motivationen för bloggen just nu, och jag vill verklige inte tappa den men känner bara att livet går på i gammal slentrian och jag har egentligen inget speciellt att uppdatera om. Får jobba på att använda kameran mer flitigt och hoppas lusten att blogga blir mer påtaglig då.

 

I helgen har vi haft kalas för Henke som fyller år på tisdag, vi passade på medan Liam var här och bjöd in de närmaste. Min snälla vän och granne var dessutom snäll nog att hjälpa till med bakandet inför kalaset och det var väldigt tacksamt. Jag är inte duktig på att baka och trots att jag anstränger mig så blir det aldrig riktigt bra, kan ju bero på att jag inte tycker det är roligt heller och får panik över alla skålar och slevar som behövs användas.

 

Herregud vad bloggen blir lidande men jag har verkligen ingenting att uppdatera om och kameran ligger oanvänd i en låda här hemma. De är så himla mycket i skolan just nu och istället för att systematiskt försöka göra lite i taget så har det låst sig totalt för mig och jag gör ingenting alls och det är inte direkt det optimala.

Ska försöka sätta mig ner och börja sammanfatta lite inför kommande seminarier och tenta idag.

 

Det har regnat konstant den senaste veckan men idag skiner äntligen solen igen och det passar oss perfekt eftersom vi har barnhelg och frisk luft är ett måste med barnen. Tänkte passa på och besöka någon lekplats och pyssla i stan idag innan man med got samvete kan slå sig ner i soffan här hemma ikväll.

Dags för en stor kopp kaffe för att denna mamman ska vakna till liv, och en morgonpromenad med hundarna i solsken- önskar er en fin fredag!

 

Vaknar till att regnet smattrar mot rutorna och mörker, jag känner inte alls för att ta på mig själv kläder och gå utanför dörren inom snar framtid vill jag lova. Men idag väntas grupparbete i skolan och vi har kommit såpas långt så de nog kan bli en ganska kort dag för oss.

 

Här om dagen så skrev Hugo årets önskelista till tomten, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag inser vilka små önskningar han egentligen har. Han sa varje ord jag skulle skriva och förvisade sig många gånger om att jag skrivit rätt. Sedan tog vi oss en promenad upp till skogen för att lämna listan där vitmossan växte och dit tomtenissarna fanns så de kunde ge den till tomten. De är så fint  o se hur de tror, Ebba tror fortfarande och jag hoppas hon får göra de en tid till innan någon förstör de för henne.

 

Söndag och snart är helgen över, gäller att ta vara på den till fullo med andra ord.

Jag får dessutom hem barnen en stund idag på förmiddagen och sedan åker de tillbaka till sin pappa ännu en natt, de känns så skönt när man äntligen kan hjälpas åt och komma överens. De är svårt när man går isär på de viset som vi gjorde och när man inser man ändå måste ha kontakt med varandra i resten av livet och kunna fungera och sammarbeta för de två viktigaste små personerna i världen. Jag blir så ledsen när jag inser hur många som i separationer försöker vända barnen mot den andra föräldern. Barnen ska inte behöva lida för uppbrottet, de har rätt att älska båda sina förädrar lika mycket oavsett vad som hänt melln dom.

 

Igår hade vi en riktigt Henke-dag vill jag lova.

Jag föreslog tidigare i veckan att vi skulle gå på en fotbollsmatch eftersom jag vet han uppskattar sådant. Så vi tog tåget ner till Göteborg och jag fick bevittna min första riktiga match på gamla Ullevi och Henrik fick se sitt lag ÖIS spela. Inte det roligaste jag vet men måste säga att det var helt okej att följa matchen och när jag vet hur mycket Henrik gillar de så kan jag tänka mig gå på många matcher i framtiden bara för den sakens skull. Fotbollsandan fortsatte när vi kom hem då vi gick till planen tillsammans någon timma innan jag begav mig hemåt och lagade en sen middag. Jag hoppas han är nöjd med sin dag.

 

Barnfri helg och ändå sitter jag uppe strax efter sju med en kaffe i handen, man är väldigt inrutad i sina rutiner märker jag.

Denna helg var barnfri tid extra efterlängtad, jag har varit så fullt upp i mina egna tankar de senaste så jag känner att de går ut över min mammaroll och det vill jag egentligen inte. Tankarna gräver sig in och äter upp mig inifrån och jag vänder och vrider på varje liten detalj och är i slutändan bara livrädd att bli ensam kvar.

Ska försöka fokusera på annat nu i helgen och samla krafterna och ladda batterierna så gott det går.

Jag ser verkligen upp till människor som lärt sig släppa saker och ting och därmed slippa allt ältande som tar så mycket tid och energi och drar ner måendet.

 

Vi har egentligen inga direkta planer denna helgen, men de är en frihet bara att veta att man kan sova länge. Eller som jag gå upp i tid men sedan gå och lägga sig igen och läsa en bok. Känslan att man båda två kan ge sig ut senare på kvällen om man känner för det. Men jag hoppas vi hittar på någut ut över det vanliga iallfall.

 

Önskar er alla en fin helg.

 

 

Åh herregud, klockan är snart fem och det stormar  och regnar utanför fönstret och jag är så trött att jag mår illa. De är fruktansvärt tufft att kliva upp såhär tidigt och regnet och mörkret gör de ännu svårare att orka med, men denna dagen bara och sedan tar jag välförtjänt helg.

 

Barnen är inne i en period nu då de känns som om man tjatar halft ihjäl sig och de ändå inte lyssnar. Vad man än gör är ingenting bra och helt ärligt så känner jag mig som världens sämsta mamma många dagar. Jag vet att alla lite till mans känner så ibland men det är en så jobbig känsla att känna sig otillräcklig. Jag tror saker och ting blir bättre om jag lär mig vara mer i nuet och fokusera mer hundraprocentigt på en sak i taget, men jag finner det väldigt svårt och göra så eftersom de är så mycket i huvudet just nu. Man får fråga sig själv vad som egentligen är viktigt och jag hade ju svarat barnen och Henrik alla gånger i veckan, men varför är de då så svårt att i praktiken bara tänka bort allt annat och vara här och nu? Får försöka under dagen, ett litet steg i taget åt rätt riktning.

 

Som jag älskar dig.

Godmorgon regniga höstdag.

 

Jag är inne i en period av nedstämdhet, jag tror att hösten har en hel del med det och göra eftersom jag nästan alltid blir mer deppig när mörkret närmar sig. Sedan ska man inte glömma att det är en extrem jobbig termin i skolan just nu, det är mycket vi förväntas kunna och klara  av och de är lite tid utsatt för sakerna på schemat. Det betyder att vi måste skapa oss egen tid vilket som tvåbarnsmamma kan vara väldigt, väldigt svårt.

Känslan jag känner är att jag aldrig räcker riktigt ända fram för någon. Som om jag anstränger mig som bara den men att det jag faktiskt gör inte en uppmärksammas eller riktigt uppskattas heller. Barnen är dessutom inne i en period då de bara bråkar och bråkar med varandra och det tär ännu mer på måendet och många gånger känns det som om min inre bägare bara rinner över.

Bit ihop eller bryt ihop , inte sant?

 

 

De kan bli lite fel ibland och jag önskar verkligen jag hade skrivit ner alla sånna roligheter i en bok, så man kan minnas när barnen blivit stora. Har för mig de skulle finnas något sånt och beställa, något att samla minnen i?

 

Igår kom min första Glossybox på posten, riktigt lyxigt att öppna boxen och mötas av innehållet. Jag som iprincip aldrig köper skönhetsprudukter mer än när mascaran tar slut och därför är det extra roligt atta samla på sig lite grann.

 

Idag väntar Liseberg, vi har tänkt att åka under hela sommaren men jag jobbade iprincip varje helg och tanken var ju att alla tre barnen skulle vara med och att det skulle matcha med Henriks mamma som ska med. Det ska bli roligt att få ge barnen den upplevelsen, de har bara varit på Liseberg en gång när Ebba var tre och Hugo sex månader så de har inget direkt minne av de alls utan tror de är som de där lokala tivolit som kommer till stan en gång per år. De kommer nog bli en dag fylld av skratt tillsammans med hela familjen och det ser jag verkligen fram emot.

 

Klockan är inte ens sex och jag sitter uppe och vaken även fast än jag inte behöver. Igår morse möttes jag av att någon hade eftersökigt ägaren till en katt som dom hade kört på, och jag insåg ganska snart att de var min katt som ej hade kommit hem igår som blivit drabbad. Katten hade blivit påkörd och sedan sprungit upp i skogen och de som körde på henne hade letat utan att hitta henne. Henrik sprang ut och letade och ropade så fort jag berättade de för honom klockan sju igår morses och sedan har massor av människor varit här och letat och ropat utan att finna henne. De gör så ont i mig att veta att hon förmodligen ligger svårt skadad och lider eller redan är död, de är ju en av våra fyrbenta familjemedlemmar och barnen frågar vart hon tagit vägen. Jag antar att det är de som håller mig vaken, alla andra i familjen sover fortfarande gott.

 

Blir nog en dag med hemstudier idag, jag har egentligen två föreläsningar som jag hade velat gå på men jag känner mig helt slut efter en tuff vecka och de här med katten har fått bägaren att rinna över lite.

Jag önskar er ialfall en fin fredag och fin start på helgen <3

 

När klockan ringer innan fem och det enda man vill är att bara få lite mer sömn. När mina föreläsningar börjar vid 8:15 så krävs det att jag åker hemifrån 05:30 för att komma i tid till Skövde. Jag tycker nästan de är en av de tuffaste grejerna med hela utbildningen, att skolan ligger en så bra bit hemifrån och allt pendlande som tar så himla mycket tid. Ibland undrar jag om jag verkligen kommer klara mig hela vägen fram för att bli klar sjuksköterska, men detta är ju den tuffaste terminen och efter denna är gjord så är faktiskt hälften klart vilket känns ganska otroligt.

 

Jag räknar redan ner till helg, vi är stor familj igen med Liam här och på lördag ska vi hela familjen tillsammans med Henriks mamma besöka Liseberg. Jag har inte varit där mer en en gång med barnen och då var Ebba tre och Hugo ett halvår, så de är två taggade barn som inte riktigt förstår innebörden över hur stort det faktiskt är där.

Ser fram emot att ge dom detta minne, så de kan prata och minnas alla tre och ser fram emot en ledig dag tillsammans med de jag älskar. Men innan dess, pendling, medicinisk teknik i form av isättning av PVK och sond - Godmorgon.

 

Hugo har vaknat två gånger sedan jag klev upp ur sängen, jag hoppas inerligt han somnar om ett par timmar till.

Godmorgon tisdag.

 

Det har varit sjukstuga här ifrån någon av familjemedlemmarna i 1,5 veckas tid nu och jag hoppas snart det är på övergång och att jag slipper bli sjuk. Det är ju typiskt när alla förskolor och skolor varit igång en tid att varannan unge blir risig och mina två hjärtan är ju dessvärre inte sena med att dra på sig något, jag hoppas att allt de där blir bättre efter de har opererat bort deras halsmandlar.

 

Igår kväll låg jag på soffan med två par filtar och kände mig ganska hängig och när Henrik kom hem från affären så hade han ett litet paket med sig till mig. Han sa att han tyckte jag skulle ha det och tackade för att jag tog hand om honom när han var ynklig och sjuk. Så himla glad jag blev, jag har nog aldrig fått något sådant förut och de värmde så att få veta att det man gör är uppskattat.

Söndag och snacka om en slö sådan, jag har gått i pyamasbyxor och tjocktröja mest hela dagen och inte gjort någon direkt nytta alls här hemma. Jag har iofs agerat sjuksköterska i hemmet åt min sjuka sambo, han har över 39 graders feber och är ynkligast i världen så jag har gjort mitt bästa för att underlätta för honom och även  passat på och tillagat två middagar inför kommande vecka.

 

Jag ska upp sådär okristligt tidigt imorgon, det känns alltid lite extra tungt när man vet med sig att klockan ringer innan fem. Hela kommande vecka ser rätt tuff ut med tidiga morgnar och mycket plugg när man väl är hemma igen. Det sägs att detta är den tuffaste terminen på hela utbildningen och jag börjar förstå vad dom menar. Dels är det massor av praktiska saker som vi ska lära oss, sedan väntar tentor om läkemedelsberäkning, farmakologi, sjukdomar och omvårdnad vid dessa sjukdomar.

En dag i taget, men jag oroar mig för om jag har vad som krävs.

 

 

 

Lördagskväll med tända ljus och regn som smattrar mot rutorna. Det känns som världens längsta dag idag eftersom vi satte klockan på ringning innan fem i morse och tog bilen mot Ullared. Vi var där tills lunchdags och hade under de timmarna plockat på oss en hel del fint, lite till barnen inför kommande födelsedagar och lite kläder och heminrdning.

Väl hemma igen så slog barnens virus på Henrik och nu sitter han uppkrypen i soffan med mängder av kläder och har feber, han är ganska så ynklig nu vill jag lova.

Nu ska här slappas en stund till sen är det sängen som gäller, vi har lite sömn att ta igen båda två efter dagens tidiga shoppingtrip.

 

Åh äntligen en ny bloggdesign, som jag längtar och jag är så tacksam att jag fick hjälp att ordna till den. Mindre plåttrig, mer stilren och helt enkelt mycket snyggare. Vad tycker ni andra?

 

Det har varit en lång dag med föreseningar från SJ, föreläsingar som varit mastiga och förstå sig på och många timmar hemifrån. Jag har under sensommaren börjat få smärta i magen och har nu de senaste insett att det med största sannolikhet är magkatarr som spökar och största orsaken till den är väl antagligen stress. Men det är svårt att få livet som mamma, flickvän,syster, vän och student att räcka till, hur prioriterar man egentligen för att hinna med alla delarna?

Det känns nästan som om jag lever i en liten bubbla här som bara innefattar studier och vi som är boende på denna adressen, men jag hiner helt enkelt inte med mer just nu.

 

Idag fick Ebba hem sin allra första läsläxa ifrån skolan, gissa om det det var ett stort ögonblick både för henne och mig?

Tillsammans innan läggdags så fick jag, Henrik och Hugo höra på högläsning, de var ett fint ögonblick att minnas. Tänk vad stor hon blivit, mammas lilla skruttunge.

 

Herregud vad jag är trött, ögonen går i kors efter de senaste dygnen sjukdom här hemma. När barnen har feber så genererar det till mycket mindre sömn och inatt var jag nära till bristningsgränsen och kände mig som världens sämsta mamma som blev irriterad på Hugo som aldrig kom till ro och slutade vakna och skrika. Efter tre nätters minimalt med sömn så ska jag idag krypa ner i sängen tidigt och förhoppningsvis sova eftersom Hugo sover hos sin pappa inatt. Så håller vi tummarna att min arm inte värker allt för mycket, jag tog nämligen tillfället i akt och vaccinerade mig mot hepatit a och b eftersom man som sjuksköterskestudent måste ha de skyddet.

 

Jag borde verkligen sätta mig och plugga lite, detta är verkligen en hektisk termin men jag misstänker att jag inget vettigt får gjort innan vila ändå. Dags att försöka sig på att ladda batterierna och slänga sig raklång i soffan med andra ord.

Vardagen har verkligen kickat igång och efter bara en vecka i skolan så känns det som om jag aldrig riktigt varit därifrån. Det är mycket medicinsk teknik detta året och idag fick vi öva på att suga de övre luftvägarna och att ge syrgas. Det är spännande men många moment att komma ihåg och man känner sig så himla ny på allting när man övar praktiskt på alla moment.

 

Sjukstugan fortsätter här hemma med förkylning för Ebba och feber hos Hugo. Jag håller tummarna att det är ett virus som orsakat sjukstugan och mest troligtvis är det ju så, och då slipper vi förhoppningsvis bli sådär fasligt sjuka och behöva få pencillin ännu en gång.

Jag tror jag ska plocka undan lite här hemma nu och sedan tända ljus och lägga mig och försöka slappa lite, jag blir så grymt påverkad av människors energier runt om mig och är andra stressade/sura osv så speglar de mitt humör och mående direkt.

 

Imorgon är en ny dag med förhoppningsvis nya krafter, önskar er alla en fin kväll.