En lördagsmorgon.
08:35:37Jag är barnfri och det är lördag, jag skulle egentligen kunna sova hur länge som helst men vaknar med en känsla av utvilad vid 07. Det är ganska skönt att sedan kunna ligga kvar i sängen en stund, gå upp och sitta vid datorn och kika bland bloggar och sedan ha möjlighet att gå och lägga sig igen och slappa efter frukosten.
Jag och min skrivarkompis har plöjt igenom en massa artiklar i veckan som gått och kikat i mängder av litteratur för att hitta något som stödjer det vi vill få fram, vi kom in i ett bra flyt igår och jag känner mig värd att vila i helgen.
Idag ska vi tydligen på en fotbollsmatch i Göteborg, jag är inte direkt intresserad och gör det mestadels för Henriks skull. Men han har tydligen bokat platserna i klacken och det känns inte roligt för fem öre och stå bland massa fulla galningar som hejar fotboll och skriker och tänder bengaler. Vad gör man inte för den man älskar?
Dags för frukost och sedan får det nog bli en promenad i skogen med hundarna och bara pausa verkligeheten en stund, finns inget mer fridfullt än det (varför gör jag det inte mer ofta?)
Får nog använda kameran lite, alla inlägg består av gamla bilder numera..
En känsla av tomhet.
Känslan när barnen åkt till sin pappa för fyra dagar är alltid så märklig, det är så himla tyst och tomt utan dom här och jag känner mig halv. Jag försöker njuta och ladda batterierna, och jag behöver det verkligen eftersom det är så intensivt med min älskade Hugo just nu. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på hur dom har det, vad dom gör nu osv. Jag är mamma 24/7 även om de är hos sin pappa fyra dagar varannan vecka. Det som tar bort känslan av återhämtning är att man oroar sig för hur dom har det, jag kan inte riktigt släppa kontrollen när de inte är hos mig.
Nu ska jag plocka undan här hemma, försöka få in lite jävlaranamma i tankarna och ta mig till Göteborg för att fortsätta artikelsökandet med min kompanjon. Det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta något vettigt som styrker det man vill säga, nästintill en omöjlighet och tidskrävande som bara den att läsa den akademiska artiklar på engelska.
Plugg, plugg och åter plugg.
Godmorgon.
En av det lyxigaste sakerna en helt vanlig vardag måste vara att inte behöva stressa på morgonen, idag ska vi inte iväg förens skolan börjar vid åtta och eftersom barnen är väldigt morgonpigga ändå så har vi haft ett par timmar och bara slappa och ta det lugnt.
Jag ska djupdyka ner i uppsatsskrivandets värld och läsa engelska artiklar dagen lång, jag insåg igår när jag började att det här kommer bli en utmaning minst sagt. Deadline för första inlämningen är dessutom idag kl 17 så vi får kämpa på jag och min kompanjon eftersom vi inte ens börjat ännu. Håll tummarna för att vi löser detta nu, nedräkningen inför "sommarlovet" har börjat på allvar. Det som grämer mig mest är resultatet på läkemedelsräkningen. klarar jag inte den med 100% rätt denna gången så har jag bara ett tillfälle till och skriva, annars blir jag spärrad och får ej gå på termin 5 förens jag klarat den. Det skulle innebära att jag inte blir klar sjuksköterska i juni-17 och att mina kamrater får fortsätta utan mig, den tanken drar och sliter i mig hela tiden för jag vill verkligen inte behöva pausa studierna en termin.
Stressen inför allt äter upp mig inifrån, sakta men säkert. Barnen åker till sin pappa i eftermiddag till söndag, kanske får jag möjlighet att tok-plugga då samt tid för återhämtning.
Önskar er en fin onsdag!
Från vårdcentral till föreläsningar.
Efter tre veckor ute i det praktiska och på vårdcentralen så var jag idag tillbaka på högskolan för föreläsningar inför kommande B-uppsats. Efter dagen så känns det minst sagt kaosartat, hur tusan ska vi reda upp detta och klara av att skriva allting akademiskt?
Vi har iallfall valt ett syfte och vi kommer rikta in oss på "beskriva hur ungdomar upplever sin delaktighet i vården som har en förälder som behandlas för cancer" Jag tror och upplever att det är en grupp som ofta blir bortprioriterade och glöms bort, därför ska det bli spännande att undersöka hur de närstående upplever sin känsla av delaktighet.
Så nu efter en heldag i skolan, matlagning och förberedelse inför morgondagen och nattning av barn så ska jag bara totaldäcka i soffan med världens huvudvärk, ibland blir jag trött på att dygnet inte har fler timmar för man hinner nästan ingenting.
Önskar er andra en fin kväll!
En av Alingsås favoritplatser för ett par veckor sedan..
Tur vi gjorde av med energi igår...
Är lite i chock denna 24 april eftersom vi vaknar till vinterlandskap återigen, jag trodde faktiskt att risken för snö var över och det var åratal sedan de fanns snö den här årstiden i Alingsås. Våren är visserligen bra mycket senare än vanligt känns det som, bladen har fortfarande inte slått ut helt på alla träden och värmen ligger bara runt 8-10 grader varmt. Nu hoppas vi att det här bakslaget är det sista och att vi sedan får hit den riktiga vårvärmen igen!
Tur barnen fick göra av med ordentligt med energi igår eftersom vi spenderade vår eftermiddag/kväll med att promenera i ett naturreservat ett par mil hemifrån. I tre timmar var vi ute och gick och stannade och grillade intill en strand vid ån. Det var verkligen fint med alla miljoners vitstippor och ån som forsade alldeles intill stigen.
Får försöka underhålla oss med inomhus aktiviteter idag, och sedan varva med lite kalasfirande för min systerdotter och en lång biltur för att köra hem Liam igen (hur tusan det nu ska gå med kombinationen sommardäck och snö?)
En välbehövlig hemma-dag.
Vilken dag, har vart himla skönt att spendera den hemifrån och pyssla med saker som var tvunga att ordnas på hemmaplan. Jag har dammsugit på båda vångarna , tvättat alla golv, duschat blommor och även röjt upp och slängt massa grejer från vår uteplats på baksidan. Efter jag gjort nytta här hemma så tog jag och Hugo en 5km lång promenad hem till mamma för att hälsa på en snabbis, är imponerad över hur de där fyraåriga benen knatar på och springer utan att bli trötta. Behöver jag säga att jag körde slut på mig ganska ordentligt?
Imorgon kan jag med andra ord fokusera på att skriva uppgift istället för att gå och småplocka här hemma när barnen är iväg.
Ebba fick med sig ett gäng grodägg hem från morfar i helgen som var, och redan dagen efter så kläcktes de. Nu har barnen fullt upp med att se till att de växer och har de bra innan vi återigen ska släppa tillbaka dom ut i det vilda. Minns hur kul jag tyckte det var att göra sådant som liten, kul att de uppskattar och göra det också. Ebba har även planterat tomater som växer så det knakar, Hugos rum agerar lite växthus förtillfället eftersom solen ligger på och värmer där hela dagarna. Nu får värmen komma så växterna kan flytta ut i växthuset och så vi slipper palta på oss så mycket kläder.
Vart tog hon vägen?
Vart tog den där Emmelie vägen med all energi i världen?
Hon som orkade fixa och dona hemma, gladeligen hittade på flera olika aktiviteter om dagen och ändå hade energi kvar om kvällarna.
Nu förtiden är jag fortfarande lika rastlös som innan, skillnaden är bara att jag liksom inte riktigt orkar eller har lust och göra så mycket. Eller verkligheten är snaraare att en del av mig vill göra tusen grejer medan en annan del inte orkar eller har lust med någonting. Vardagen börjar bli lite trist och grå, och egentligen är det kanske inte så konstigt att man börjar tröttna när man pluggat i 4-5 år (pluggade upp alla betyg innan jag började läsa på högskolan) Samtidigt vill jag nästan ge mig själv ett slag i ansiktet, jag har såå mycket att vara tacksam och glad över och jag har en fantastiskt sambo, två helt underbara och friska barn och en fin familj. Inte ska väl jag då gå och känna mig nere?
Jag tror det handlar om att börja tilllåta sig själv känna och försöka vara mer 100% här och nu, lättare sagt än gjort visserligen.
Ska plocka ording här hemma, gå upp för trappan och kolla på de där två underbara sovande barnen och sedan bara lägga mig och slappa i soffan.
Utanför vår ytterdörr :
Ett livstecken.
Mina dagar swsihar förbi förtillfället, jag är inne på tredje och sista praktikveckan på en vårdcentral och jag ger injektioner, kollar öron, tar venprov och dokumenterar. Tyvärr är inte min praktikplats som önskat och jag har pga underbemmanning missat mycket, men jag hoppas och tror att jag kommer fortsätta utvecklas massor på IVA i sommar när jag arbetar.
Man känner att man knappt hinner träffa barnen alls, åker hemifrån vid 06:30 och är med bra flyt hemma igen först 17:30, men det är en period och jag är tacksam jag har nära och kära som ställer upp och hämtar för att minska ner på timmarna hemifrån. Det dåliga samvetet tar dock lite knäcken på mig, de ber om att hitta på saker och vill göra saker tillsammans med mig men jag har helt enkelt inte tid och är helt slut efter långa dagar på praktiken med mycket intryck och mycket nytt att lära sig.
Nedräkning, två dagar kvar sedan tar vi välförtjänt helg och sadlar sedan om och satsar på B-uppsats i tre kommande veckor.
Korta stunder kommer de överens, och det njuter man av att se som mamma. Tänk att Ebba blivit så stor så hon faktiskt kan läsa för sin lillebror <3
Om dygnet ändå hade fler timmar.
Vilka intensiva dagar det är när man försöker få pratik på annan ort, vardag och studier att gå ihop, den ekvationen fungerar inte helt bra tyvärr. Har suttit tre timmar och koncetrerat mig och försökt klara läkemedelsberäkningstentan idag, men jag är inte hoppfull alls. Jag har inte haft tiden att plugga så mycket som jag borde, det går helt enkelt inte att trolla till fler timmar på dygnet. Matte har alltid varit min svaga punkt och därför känns det jättejobbigt att veta att denna tentan krävs 100% rätta svar, och klarar jag inte tentan denna eller nästa gång så blir jag spärrad till att läsa nästa termin. Det skulle betyda att min dröm om att bli sjuksköterska bli förskjuten och jag blir inte färdig i juni-17.
Ska lägga mig ner i sängen och bara slappa en liten stund nu, barnen är hos sin pappa och alla måsten som finns får helt enkelt vänta en stund, dom försvinner ju inte ifrån mig.
Önskar er alla en fin start på helgen!
Skör för tillfället.
Dagarna bara försvinner ifrån mig, hela dagarna är jag iväg på min praktikplats på en vårdcentral och under kvällarna ordnar jag med middagar och förbereder inför att morgonen ska gå så smidigt som möjligt. Praktikplatsen är tyvärr inte vad jag önskat, det är underbemannade och har helt enkelt inte tid att ha en student och för mig blir det mycket tid att endast sitta jämte och titta på medan sköterskorna stressar igenom alla måsten, tråkigt för mig att förlora viktiga lärotimmar.
Hugo, min älskade lilla fyraåring har det tufft just nu. Han har det jobbigare på förskolan när barngrupperna blir för stora och får mer utbrott än tidigare. Nu är nästa steg att de på förskolan har tagit in en extra resurs i barngruppen, så en av de ordinare personalen alltid kan vara nära honom och stötta och fånga upp när allt känns tufft. Man känner sig så himla maktlös som mamma, jag vill han allt gott i livet men vet inte riktgt hur man ska arbeta för att nå det vi eftersträvar. Nästa steg är specialpedagogen ytterligare en gång och kanske att psykologen från BVC kan stötta upp och komma med bra tips på hur jag som förälder kan hantera allting. Han är världens finaste och mest empatiska lilla pojke när man är ensam med honom och intrycken runt om inte är för stora. Han har energi till tusen och känslorna utanpå kroppen, och stundttals när det blir för mycket runt omkring så kan han inte styra varken känslor eller impulser och då blir det problematiskt.
Just nu känner jag mig nog som världens sämsta mamma, även om jag inerst inne vet att jag gör allt jag kan. Men när allt jag kan inte riktigt är tillräckligt nog så är man rätt skör som förälder.
En fruktansvärd händelse. när
Imorses på den lilla promenaden kring huset med hundarna så fick jag syn på ett ordentligt tecken på att våren äntligen är här - vitsipporna har börjat dyka upp. Nu kan man alltså säkerställa våren och bara vänta tills det blir ännu varmare grader och man slipper palta på sig som bara den för all regn och blåst.
Jag var med om en så obehaglig händelse i fredags, vi var en meter från att åka ner i ett djupt dike i 80 km/h! Åkte min taxi till praktiken och uppmärksammade konstig andning hos chaffören, rätt som det är bara svängde bilen över till andra körfältet och jag skrek till och han vaknade till igen. Sa till han att stanna bilen o köra intill kanten och han förklarade att allt bara hade svartnat för honom, jag var alldeles skakig och ville verkligen inte åka mer med honom i bilen. Jag hade dock en medpassagerare i bilen som var läkare (därför frågade jag inte från första början om hur han mådde när jag uppmärksammade den onaturliga andningen) och läkaren insisterade på att han långsamt kunde köra den sista milen fram. Helt otroligt, detta var en otroligt sjuk man och med största sannolikhet var det något med cirkulationen och syresättningen som gjort att han fick blackout och vi höll på och råka ut för en bilolycka på kuppen. Får flaschbacks flera gånger om dagen, bland de värsta jag någonsin varit med om!
Dags för middag och ordna alla förberedelser inför ännu en ny vecka!
Vilken start på helgen...
Alltså vilken start på denna helgen, jag märkte redan igår morses att Chezter inte mådde bra. Eftersom jag hade praktik så var jag tvungen och åka iväg och fick skicka Henke till veterinären som slutade tidigare. Han blev sövd och grejad med ordentligt och har jätteont efter sin inflamation, och jag är tusentals kronor fattigare trots att han är försäkrad.
Såg fram emot en ledig helg med barnen och ladda batterierna men i morses spydde Liam här hemma och jag drabbades av fullkomlig panik. Jag lider ju som sagt av extrem fobi för kräkningar (egentligen är fobin mest kopplad till rädsla att drabbas själv) och hela denna morgonen har jag gråtit och skrikit om vartannat. Jag håller mina tummar stenhårt att detta inte var något smittsamt, så vi andra kan få vara friska.
Dag två på praktiken.
Två dagar på vårdcentralen är gjorda, och jag trivs men stället jag hamnat på är så underbemmanat att det är sjukt och då är det kanske egentligen inte optimat att ha dit studenter som de ska ha tid att handleda och undervisa. Men idag har jag fått ta ett gäng blodtryck, kollat in öron, öronspolning och vaccination. Ja vaccinationen var väl lite nervös eftersom vi inte ens testat det på dockor i skolan, men det gick nog vägen ändå och tanten verkade överleva utan större men av en student som stack henne i armen.
Nu ska jag se till att barnen sover, sedan förbereda lite inför morgondagen och sedan försöka räkna några tal för att försöka lära mig läkemedelsberäkningen, sedan blir det hopp i säng. Det där med nya intryck och hög koncentration kan ta slut på vem som helst, haha!
Nya "vänner"
Idag kan man verkligen säga att våren har kommit till Alingsås, termometern visade nämligen 17 grader varmt under eftermiddagen. Helt otroligt och jag har verkligen längtat efter denna årstiden, nu är vi på rätt väg och innan vi vet ordet av är träden fyllda av löv igen och sommaren är på ingång.
När värmen ändå var här så passade jag på att göra lite nytta på vår baksida, jag klippte ner lite granar och krattade ihop allt skräp sedan, Hugo hittade då sina nya bästa vänner - två sniglar. Han satt länge och pratade och lekta med sina nya "vänner", haha så himla söt!
Nu ska jag släcka alla lampor här hemma, Henrik har rakat av sig håret och det ser helt fruktansvärt förjävligt ut. Jag har sagt till han i över ett års tid att behålla lite längd på håret, för det skulle se illa ut annars. Nu rakar han av allting och han ser ut som en farbror, lika bra och släcka ner.
Överaskad.
Helgen har gått i ett rasande tempo och jag har inte hunnit med någon återhämtning direkt, men jag är tacksam över helgen som var. Jag fyller 30 (!) år imorgon och igår gick jag iväg på vad trodde var ett försenat kalas för min lillasyster och när jag klev in i lokalen så möttes jag av mina nära och kära som alla var där för och träffa mig. Så himla fint gjort av Henrik, mamma och Olivia som tillsammans ordnat allting och hållt det hemligt för mig.
Jag fick en hel samling glas av Carolina Gynning som jag blivit lite betuttad i, ett armband av Henrik, bidrag till att få sätta mig och bli ompysslad i frisörstolen, massor av blommor och annat fint - så tack snälla ni som firade mig igår, det värmer <3
Nu är barnen hemma igen och det är alltid minst sagt kaosartat när dom kommer hem, de har helt andra rutiner hos sin pappa än här. Hugo tycker det är jobbigt med omställningen mellan mamma och pappa och blir alltid extra känslig och lättretlig ett par dagar efteråt. De gör ont i mammahjärtat när man inser hur känslig han är och hur ofta det blir fel även fast han egentligen inte menar illa, han kan helt enkelt inte riktigt styra sina känslor och beteenden alltid.
- Dags att lägga barnen, tända lite ljus och varva ner inför kommande VFU-vecka.
Fredag och morgon-matte.
Fredags morgon och jag är uppe tidigt, vaknade av Henriks alarm och jag är omöjlig gällande det där med att somna om efter jag väl ha blivit väckt. Ska bli minst sagt spännande och se hur jag ska klara mina få nattpass på IVA i sommar, jag som inte kan sova på dagarna och som är så trött om kvällarna att jag somnar i soffan runt nio tiden.
Det blev ingen begravning igår, jag gick på mitt obligatoriska pass i skolan. Det känns himla trist men jag vet att om Gia varit vid liv så hade hon nog med största sannolikhet skickat mig till skolan och tyckt det varit en självklarhet för mig att inte komma efter. Jag och barnen ska om en tid gå upp till graven och ha med oss blommor och få ta farväl då istället.
Dags för frukost och lite räkning på morgonen, jag har återigen börjat traggla med läkemedelsräkningen som jag har omtenta på om två veckor. Det är den som stressar mig mest för tillfället, just vetskapen om att den kan spärra mig inför att börja nästa kurs om jag inte får 100% rätta svar, och det där med matte har liksom aldrig varit min starka sida heller.
- Önskar er alla en fin fredag!
