Vart tog hon vägen?
Vart tog den där Emmelie vägen med all energi i världen?
Hon som orkade fixa och dona hemma, gladeligen hittade på flera olika aktiviteter om dagen och ändå hade energi kvar om kvällarna.
Nu förtiden är jag fortfarande lika rastlös som innan, skillnaden är bara att jag liksom inte riktigt orkar eller har lust och göra så mycket. Eller verkligheten är snaraare att en del av mig vill göra tusen grejer medan en annan del inte orkar eller har lust med någonting. Vardagen börjar bli lite trist och grå, och egentligen är det kanske inte så konstigt att man börjar tröttna när man pluggat i 4-5 år (pluggade upp alla betyg innan jag började läsa på högskolan) Samtidigt vill jag nästan ge mig själv ett slag i ansiktet, jag har såå mycket att vara tacksam och glad över och jag har en fantastiskt sambo, två helt underbara och friska barn och en fin familj. Inte ska väl jag då gå och känna mig nere?
Jag tror det handlar om att börja tilllåta sig själv känna och försöka vara mer 100% här och nu, lättare sagt än gjort visserligen.
Ska plocka ording här hemma, gå upp för trappan och kolla på de där två underbara sovande barnen och sedan bara lägga mig och slappa i soffan.
Utanför vår ytterdörr :
Kommentarer
Marie
Så fint ni har utanför dörren och snart hittar du tillbaka till självkänslan
kramar
Svar:
Emmelie
angus
Du har ändå yrkats med att få till en blomma utanför dörren! det va mer än va jag orkar
jag pratade med min student idag om det där, hon är extremt tröt och då kom jag ihåg hur det va! jag somna hela tiden under studietiden! somna med näsan i boken, på friläsningar och tom på praktiken när vi satt på en vårdplanering! det är ju inte klokt,
Svar:
Emmelie
ensekundtusentankar.blogg.se
Blommor gör mycket. Tyvärr är mycket relativt...
Malena
Vilka fina planteringar!☺ Vi som har följt din blogg en tid vet hur du kämpar och du förtjänar en klapp på axeln. Du är så duktig! Det kan inte vara så mycket kvar av denna termin nu!? Hoppas du kan ladda batterierna mycket i sommar trots att du ska jobba. Styrkekramar!
Svar:
Emmelie
Trackback