Arbetat lördag, söndag och måndag och såg fram emot ordentligt med sömn inatt och la mig därför tidigt igår kväll. Dock blev det ingen vidare sömn alls eftersom Ebba vaknade runt elva och mådde illa, och även om hon inte kräkts så har hon vaknat ett ex antal gånger under natten och Hugo har drömt mardrömmar. Jag fick alltså inte någon bra sömn alls och fick ringa och säga att jag får vabba idag. Jag får så himla dåligt samvete när man ringer jobbet och säger att man behöver bara hemma, men samtidigt är det så när man har barn och sådant man får räkna med händer ibland.

 

Timmarna går långsamt framåt och det känns som om tiden borde vara sent på eftermiddagen och inte bara tio på förmiddagen, jag antar att denna dagen kommer kännas som flera dagar eftersom vi är rätt isolerade att vara hemma.

Tvättmaskinen går varm, och vi passar på att städa i barnens rum en dag som denna. Sedan kryper vi ner framför en film allihopa och jag håller tummarna hårt för att jag kan få slumra några välförtjänta minuter på soffan. Ångesten har hållt sig borta nu igår och det är jag tacksam för, jag känner mig dock väldigt skör och som om minsta lilla grej kan få mig att falla.