Våran årsdag.
07:52:30Vilken överasskning jag fick igår, jag som hade räknat med att inte vi skulle uppmärksamma och fira våran årsdag alls, men strax efter barnen somnat så tog han mig in i badrummet och frågade om vi skulle bada tillsammans. Jag fick mig en rejäl chock när jag såg vad han hade ordnat utan att jag märkt någonting i kvällskaoset med läggning av barnen. Tända ljus, skum, rosenblad i hela badkaret, en god cider och lite chocklad - så himla tacksam för att ha den människan i mitt liv. Jag har aldrig innan blivit uppvaktad överhuvudtaget och Henrik kan verkligen om han vill, han har vid förra årets alla hjärtans dag tex bäddat ute på taket på natten så vi kunde kolla på stjärnhimlen, lämnat blommor till mig, förberett fint fruktfat och nu detta.
Jag har tur som funnit honom!
Längre dagar.
Tänk att det börjar gå mot ljusare tider, och det märks verkligen om eftermiddagarna. Idag tog vi barnen till Nolhaga och kollade djuren och lekte på lekplatsen och vi begav oss dit efter fyra och hade ändå gott om tid tills det blev mörkt. Dagarna blir dock väldigt långa eftersom grabbarna vaknade vid fem i morses och vägrade somna om och hur mycket vi än försökte att ligga kvar i sängarna och ropa att det var natten så fick vi ge upp och kliva upp - skitungar.
Idag firar jag och Henrik ett år som ett officiellt par, tänk att tiden gått så fort? På ett vis känns det som tiden har flygit iväg och en annan del känner att han har ju alltid funnits vid min sida. Verkar dock inte bli mycket av firande, men lite gott i soffan och tända ljus till mello får väl duga gott och väl.
Önskar er en fin kväll, kram.
En ångestfylld natt och nedräkning till vår.
Mina ögon går verkligen i kors, Ebba vaknade nämligen och kräktes inatt och jag lider ju av sådan sjuk fobi inför spyor och liknande. Efter de har jag legat och vridit och vändt på mig och knappt kommit till ro överhuvudtaget, jag som skulle skriva det sista på min hemtenta idag.
Jag håller tummarna att det återigen bara var Ebbas mage som krånglade, det händer med jämna mellanrum att hon blir dålig och ingen annan, mitt psyke klarar inte en uppsjö av spyor och allt vad de innebär här hemma.
Igår hämtade vi hem Liam, han ska vara här lite längre denna gången och det är ju alltid roligt att ha dom alla samlade. Gårdagen bjöd dessutom på solsken och de tog vi till vara på och åkte iväg till en lekplats och spenderade ett par välförtjänta timmar på. Det är verkligen skönt att vi går mot ljusare tider och jag tänker ta vara på varje chans till sol och vårkänslor eftersom jag tyvärr vet att den riktiga våren är långt borta ännu, men ändå - nedräkning!
En längre paus än väntat.
Jag som egentligen älskar att blogga, älskar tanken på att allt finns samlat och dokumenterat från barnens uppväxt så man i framtiden kan kika tillbaka och se hur man tänkte och resonerade. Men den senaste tiden har jag inte haft den minsta lust eller tid att sätta mig ner och knåpa ihop ett inlägg, och kameran har legat orörd i sin låda i över två veckor. Jag ska försöka ta tag i bloggandet igen nu, för detta är egentigen något jag verkligen gillar att göra.
Jag sliter i skolan med skrivandet just nu, vi har tre olika inlämningar framöver och jag gör mitt bästa i att leta referenser, skriva med rätt språk och försöker leverea mitt bästa. Vi har också tre kommande tentor, seminarier och annat och när jag har mycket omkring mig så fungerar inte jag optimalt, jag blir otroligt stressad och känslig och bryter ihop för minsta lilla. Det är lite så min senaste tid skulle kunna beskrivas, många sammanrbott, tårar och stress.
Men snart kommer våren, solen och ljuset och tillsammans med de så hoppas jag humöret blir mer stablit och att jag återigen hittar den där lilla gnistan igen...
Psykiatrin är spännande!
Flera dagar sedan jag uppdaterade sist, men jag är ute på min vfu-period i skolan och tillbringar största delen av dagen på en psykosavdelning och resten av dagen på tåget känns det som.
Till en början var jag ganska nervös inför min placering på en psykosavdelning men blir mer och mer intresserad. Det är farsinerande hur vår hjärna kan ställa till med sådana problem för människor, hitta på en alldeles egen verklighet och göra människor nästintill skogstokiga. Jag har redan fått uppleva mycket och funderar faktiskt på om jag skulle vara intresserad av att arbeta inom psykiatrin något år innan jag läser vidare till barnmorska. Extra intressant blir det nog till stor del av att jag har ett förflutet med psykisk ohälsa själv och det är spännande och givande att vara på andra sidan. framtiden får utvisa hur det bilr helt enkelt.
Nu ska jag göra ett kvällsröj här hemma, och sedan täda ljus och bara krypa upp i soffan och njuta av att sova lite längre imorgon innan jag gör mitt sista kvällspass på psykosenheten.
Önskar er en fin kväll!
Söndagen innan praktikvecka.
Alla hjärtans dag, som vilken dag som helst i det här hushållet. Fast nog försökte vi ta tillfället i akt att göra lite extra för barnens skull i morse. Jag gjorde allting som gick hjärtformat, men när man tänkt storhandla samma dag så fanns inte mycket att hurra för i kylen att använda sig av, fast barnen var dock nöjda över alla hjärtan dagen till ära.
Imorgon drar allvaret igång, jag har en veckas praktik på psykosavdelningen i Falköping. Delar av mig tycker att de ska bli spännande, andra delar kan känna att det känns lite mastigt att påbörja sin praktik inom psykiatrin på ett sånt tungt ställe. Hoppas gå därifrån med massor av nya lärdomar och att man kanske inte känner sig riktigt lika anti psykiatrin efter att ha sett de från andra sidan. Man hör ständigt så mycket negativt om den sektionen, det hade varit kul och blivit positivt överasskad.
Dags för tända ljus, farmen och naturgodis och sedan blir det tidigt i säng eftersom klockan ringer innan fem imorgon..
En jobbig dag.
En sån dag, jag är helt slut och önskar nästan jag bara kunde dra täcket över huvudet och sova ikapp all förlorad sömn och vakna på strålande humör imorgon.
Natten var tuff, Hugo vaknade 22, 00, 02, 05 och sedan gjorde hela trion morgon 05:30 och startade dagen med bråk. Jag är så beroende av hur morgonen blir, börjar dagen kass så är det lätt att resten av dagen fortlöper så och så blev det tyvärr idag.
Stundtals känner jag mig verkligen som världens sämsta mamma, jag hoppas morgondagen blir bättre och det blir mindre intriger och tjaffs här hemma.
En paus av bråk blev det iallfall under den timman jag och grabbarna spenderade i pulkabacken - lätt dagens höjdpunkt för oss alla tre skulle jag tro.
Tappat gnistan.
Godmorgon fredag.
Jag som skulle sitta och skriva hela min lediga tid denna veckan, för att försöka få klart hemtentan och gruppuppgiften så snart som möjligt. Jag kan väl ärligt säga att jag inte skrivit allt för mycket, jag har börjat och kommit en bit men min plan i huvudet var att jag skulle ha ett utkast färdigt och sedan bara sitta och finjustera allting lite. Får passa på att skriva intensiv efter lämningen av Hugo och innan vi åker milen för att hämta hem Liam för att påbörja barnhelgen.
För ett par veckor sedan , när vintern var på besök:
Jag har tappat gnistan lite de senaste dagarna, det känns som allting går på rutin och man inte riktigt lever för varje dag. Dagarna ser likadana ut och det man egentligen gör är att stressa med skolarbeten, hämta/lämna barn och laga mat och äta, är det så det ska vara?
Vart är känslan av att njuta av nuet, ta vara på varje minut och verkligen känna sig levande?
Jag har tappat bort känslan och lever lite på slentrian, jag vil bli levande igen och känna mer lust inför saker och ting.
Ett dygn hemifrån.
Återigen hemma efter ett dygn i Falkenberg på strandbaden som har blivit utsatt till ett av Sveriges lyxigsate hotell. Nog var det mysigt alltid, stället låg iprincip på stranden och rummen var mysiga.
Vi spenderade gårdagen med att tillsammans ligga i en stor säng i morgonrock och äta frukt och nötter samtidigt som vi kollade på den stora eldstaden som värmde så varmt och skönt. Efter vi legat där i någon timma så gick vi vidare till en annan del , där möttes vi av bås med varsina sängar och en pool med varmt och skönt vatten, under kvällen var allt upplyst med mängder av ljus och under dagtid kunde man ligga i poolen och kolla rätt ut över havet - underbart.
Att ta med en sambo som är otroligt hemmakär och har spring i benen som bara den är inte alltid det enklaste, men jag fick mig några goa skratt åt honom där inne, som jag älskar den spralliga och unika människan <3
Förmiddagen avslutades med en spa-upplevelse där vi fick uppleva fotbad, olika sorters bastu, isskrubb, lerinpackning osv - är jättenöjd med min lilla minisemester.
Tänk att man redan är tillbaka till vardagen, med fortfarande liten sjuk Hugo och fullt ös. Dock möttes jag av gosa och helt otroliga nyheter - jag klarade de senaste tentorna och de hade jag inga som helst förhoppningar att göra.
Kameran låg dessvärre nerpackad hela tiden där, är man på spa så är man.
Stafett upp för trapporna inatt.
Regnet riktigt smattrar mot rutorna och det är alldeles kolsvart ute, herregud som jag längtar efter ljusare tider och vår. Tänk om ett par månader när man kan ta första lunchen utomhus? Eller när man får börja vårfixa, så massa fröer och ordna på vår lilla baksida för att förhoppningsvis denna sommaren få det så mysigt som vi önskar? Eller tänk första gången man ser att träden knoppas och man är sådär löjligt förväntansfull?
Våren är nog en av de bästa årstider, då har man hela den mörka tiden bakom sig och ser fram emot sommaren med bad och sena kvällar - nedräkningen har börjat.
Hugo är fortfarande sjuk och jag har sprungit stafett upp för trapporna inatt för att trösta honom när han hostat och varit varm. Jag och Henrik som ska iväg på SPA idag till Falkenberg, en resa jag sett fram emot länge. Vi åker visserligen ändå men det känns aldrig riktigt bra att lämna iväg Hugo när han inte är helt kry. Jag som blivande sjuksköterska har lite lätt kontrollbehov över barnen när de är sjuka, och den enda jag egengligen litar på att kan ta hand dom som jag är mamma och hon kan nog inte ha dom sovandes hos sig en vardag i veckan, mina barn har dessutom knappt sovit borta alls, Hugo har inte gjort det en endaste gång.
Med huvudet i böckerna.
Ny vecka och jag fick hem barnen igår efter de varit hos sin pappa. Tyvärr har Hugo drabbats av något av alla de virus som cirkulerar runt och har rejäl hosta och lite feber från och till, därför fick de bli en dag hemifrån förskolan för honom idag. Jag som bestämt mig för att starta dagen med att skriva ordentligt på min hemtenta, inte de lättaste med en pojke som är för sjuk för dagis men för pigg för att bara ta det lugnt hemma. Henrik tog därför med sig Hugo på ett besök hos sin pappa och jag fick en välförtjänt tid för mig själv framför böckerna för att fördjupa mig om allt som rör sjukdomen Parkinson. Så innan jag tappar fokus helt och hållet så tar jag mig en välförtjänt paus, sedan blir det att fortsätta skrivandet en stund till.
Önskar er alla en fin start på veckan!
TIPS.
För en tid sedan kom jag över en länk på facebook där jag såg hur folk hade fryst in citroner för att riva dom och sedan ha de förvaradei frysen.
Idag testade vi detta och vilken grej!
Köpte hem ett gäng citroner och lime (vad säger man, en lime flera limes?) och tvättade dom noga innan jag frös in dom och lät dom bli helt genomfrysta innan jag plockade ut dom och började riva dom på rivgärnet.
Man missar ju så mycket av nyttigheterna i skalet och slänger stor del av frukten i vanliga fall, men genom att göra såhär så blir det inget spill och alla nyttigheter bevaras!
Perfekt att ha i frysen och ta fram och strö i exempelvis bordsvattnet, i någon kycklingrätt eller i en kopp te.
Testa ni också!
Vardagspusslet.
De senaste halvåret har varit tufft, jag tror det har varit en kombination med att hamna lite efter med studierna, det faktum att man faktiskt pendlar 12 mil för att ens komma till föreläsningarna och helt enkelt försöka få ihop hela livet som student, mamma, sambo och vän - hur tusan är man allt på en och samma gång?
Jag vill så gärna prestera och göra mitt bästa, gå på alla föreläsningar, klara alla moment direkt och absolut inte ha något efter mig. Samtidigt vill jag vara en närvarande mamma och sambo och ha tid för de som faktiskt betyder mest här i livet, men kombinationen är svår att få att gå ihop. Så de senaste har jag medvetet börjat gå på lite mindre föreläsningar, läst mer hemifrån och försökt börja träffa vänner igen. Men vad drabbas jag av då? De extremt dåliga samvetet gentimot de jag missar i skolan, för även om det inte är obligatorisk närvaro så känner jag mig mentalt tvingad att gå dit.
Jag kämpar just nu med att hitta en kobimation som inte ger mig dåligt samvete åt något håll, men det är svårare än vad man kan tro och just nu är det tufft.
Dela gärna med er av tips och råd om hur ni får vardagspusslet att gå ihop.
Ta hand om er.
De kan vara rätt fina tillsammans.
De där två killarna är så fina tillsammans, antingen ligger de tätt och gosar och leker fina lekar tillsammans. Eller så är de som hund och katt och bråkar om precis allting. Fast de får ju lite av en syskonrelation, även om de dessvärre bara är ungefär varannan helg för tillfället.
Jag blev inbokad på jobb de två kommande dagarna, eftersom skolan tar mycket tid har jag ju inte jobbat någonting sedan i somras. Som student måste man nästan ta sig tid att arbeta lite innan sommarschemat går på för att inte vara helt pank tills dess. Det är så himla dumt med en månad innestående lön i sådanna tillfällen.
Så nu laddar jag upp med kaffe för att orka med all ny information på nya avdelningen, sedan blir de två korta dagar på förskola och frtids för barnen och då får vi passa på och njuta tillsammans, för snart väntar några dagar hos deras pappa.
En intensiv helg.
Och så var det ny vecka och ny månad, herregud som jag längtar till våren med knoppar på träden, lite värmande sol och ljusare dagar.
Jag började känna av en förkylning igår innan jag la mig och idag är den värre, jag som har värsta super immunförsvaret och aldrig drar på mig förkylningar, influensor eller någon typ av feber. Jag antar det är bättre den kommer nu än när vi ska iväg på SPA nästa vecka, eller under min kommande praktik.
Barnhelgen är dessutom över igen. Liam har åkt hem till sin mamma och vi är bara två barn här hemma. Helgen har hunnit bjuda på en hel del med besök, middag hos min pappa och igår hade vi äntligen Ebbas på tok försenade prinsesskalas här hemma. Hon fyller ju år i december men pga sjukdomar och jul och andra röda dagar då folk ofta är bortresa så har de ej blivit av alls. Men nu fick hon iallfall bjuda hem en liten skara tjejer igår för ett prinsesskalas. Vi körde danstopp, gömma nyckeln, kurragömma och skattjakt och Ebba var nöjd och det är huvudsaken.
