Stafett upp för trapporna inatt.

Regnet riktigt smattrar mot rutorna och det är alldeles kolsvart ute, herregud som jag längtar efter ljusare tider och vår. Tänk om ett par månader när man kan ta första lunchen utomhus? Eller när man får börja vårfixa, så massa fröer och ordna på vår lilla baksida för att förhoppningsvis denna sommaren få det så mysigt som vi önskar? Eller tänk första gången man ser att träden knoppas och man är sådär löjligt förväntansfull?
Våren är nog en av de bästa årstider, då har man hela den mörka tiden bakom sig och ser fram emot sommaren med bad och sena kvällar - nedräkningen har börjat.
 
 
Hugo är fortfarande sjuk och jag har sprungit stafett upp för trapporna inatt för att trösta honom när han hostat och varit varm. Jag och Henrik som ska iväg på SPA idag till Falkenberg, en resa jag sett fram emot länge. Vi åker visserligen ändå men det känns aldrig riktigt bra att  lämna iväg Hugo när han inte är helt kry. Jag som blivande sjuksköterska har lite lätt kontrollbehov över barnen när de är sjuka, och den enda jag egengligen litar på att kan ta hand dom som jag är mamma och hon kan nog inte ha dom sovandes hos sig en vardag i veckan, mina barn har dessutom knappt sovit borta alls, Hugo har inte gjort det en endaste gång.

Kommentarer
joanna- 8 självmordsförsök senare- Livet med Asperger och Bipolär sjukdom

krya på er

michaela- mamma till tre 💗

längtar också helt otroligt mycket efter vår nu.
krya på hugo, vi kör också sjukstuga..zzzz..

Svar: Vabbruari i ett nötskal inte sant? :(
Emmelie

2016-02-10 07:16:24
URL: http://minahjartanochjag.webblogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0