Torsdagsbabbel.

Idag vankas kvällsjobb men barnen vaknar lik förbannat supertidigt så någon vidare sovmorgon blir det inte.
Regnet smattrar mot rutorna och jag längtar tillbaka till sommvärmen och möjligheten till strandhäng som bara den. Jag försöker mentalt ställa in mig på hur mycket jobb som vankas de närmaste två veckorna, det faktum att jag endast har två lediga osamanhängande dagar och att jag dessutom gör härliga kombinationen kväll-dag om vartannat hela tiden, det om något sliter på kroppen. Får satsa på att ta en dag i taget och göra det bästa möjliga av situationen.
 
Hur tar man vara på dagarna bäst när man börjar jobba vid 13:30? 
Jag fungerar nästan så att jag mest går hemma och skrotar och väntar ut tiden, istället för att praktiskt hitta på något när man väl har chansen.
Det är så mycket som ska hinnas med, idag skulle jag blandannat vilja städa, promenera hundarna på en långpromenad, åka ner till stan och kolla rean till barnen (eftersom dom fullkomligt tycks växt ut nästan allt nu) och sedan ska även packning och överlämning av barn hinnas med. Båda barnen ska få sova över hos morfar inatt eftersom jag ändå jobbar, på så vis slipper dom två dagar på förskola/fritids.
 
I brist på använd kamera, och en känsla av hunger konstant de senaste dagarna. Jag har kört på viktväktarna nu i tre-fyra veckor och tappat cirka tre kilo, det mest intressanta är ju cm men dum som jag var tog jag inga startmått. Känner att kläderna börjar sitta lösare, så framsteg.
Saknar dock mina mackor, haha.
 
 
 
 
 

Rastlösheten.

Långledigheten börjar ersättas av rastlöshet, mestadels för att jag är själv hemma med barnen och inte har någon direkt att umgås med. Att gå hemma och planlöst driva omkring kan göra mig tokig inombords, jag vill gärna ha ett mål med dagen och känna att man faktiskt hittat på något när dagen är slut.
Det enda som jag har planerat under denna dagen är möte nummer två med bvc psykologen,jag hoppas få lite tips och råd om hur vi kan gå vidare för att alla situationer i Hugos liv ska fungera bättre. Jag vill inte vara den mamman som gapar och tjatar, men tålamodet tar liksom slut stundtals,
Imorgon startar arbetet igen och de närmaste två veckorna blir minst sagt tuffa med endast två lediga dagar som inte ens är sammanhängande med varandra, därför känner jag extra stor press på att ta vara på dagens sista lediga timmar.
 
Dags att börja morgonröjet här hemma och sedan hoppas att man mirakulöst kommer på någon sysselsättning att göra, önskar er en trevlig tisdag.
 
 

Midsommar.

Midsommar är över och likaså det fina vädret, jag kan faktiskt inte minnas senast vi hade en så fin midsommar utan regn. Av alla högtider är nog midsommar min favorit, just för att det finns ingen köphets utan man träffas endast för att umgås och ha roligt. Vi firade denna midsommar precis som vanligt, hemma hos min pappa och åt lunch innan vi åkte lövad fyrhjuling in mot firandet. Det dansades kring stången, och Ebba tyckte minsann det var pinsamt och var inte road alls. När tusan blev hon för stor för att dansa? Min förhoppning är att det endast var en fas detta året och att det nästa år är roligt igen. Ponnyridning, dragkamp, lotter och annat kul hann vi med också innan det återigen var dags att åka hemåt igen - traditionell och idyllisk midommar helt enkelt!
 
Pappa förbereder midsommarmaten i uteköket:
Fiskarna står i dammen brevid och tigger när de ser människor:
Älskade lilla midsommar-Hugo
Ebba var inte alls på humör för kameran
 Min oroligt snygga sambo tillsammans med Hugo på flaket mot firandet
Ponnyridning x2
Dragkamp
 
 
 
 
 
 
 
 

Härliga nyheter!

Midsommar och tidig morgon, barnen är hos sin pappa och jag hade kunnat sova länge. Vaknar dock redan vid sju vilket blir en liten sovmorgon ändå med tanke på att jag får kliva upp runt fem när jag jobbar. Tänkte ta förmiddagens timmar till att storstäda några av rummen här hemma, för fy fan vad grisigt här har blivit under de senaste veckorna. Jag och Henrik har jobbat om varandra och den lilla stunden jag varit ledig har inte städning prioriterats, men nu riktigt kryper det i kroppen på mig när jag ser mig omkring så får nog dra fram dammsugare, dammvippa och ta ut och skaka mattor och tvätta alla golv.
 
För ett par dagar sedan fick jag reda på att jag och min kära vän fick VG på vår uppsats som vi kämpade på nu innan sommaruppehållet, det känns riktigt roligt. Jag har dock väntat på svaret från läkemedelsberäkningen eftersom risken med ett litet fel på den hade genererat till att jag inte fick påbörja nästa termin. I onsdags fick jag resultatet : JAG ÄR GODKÄND! 
Helt otroligt, äntligen har jag klarat 100% rätta svar på uträkningarna och jag kan därmed utan problem gå vidare till nästa termin - två terminer kvar till färdig sjuksköterska!
 
 

Ett sommartecken.

 
Även om den där sommarvärmen inte direkt finns just nu så fann vi i helgen årets första bär att trä på strå, och det är ju ett säkert tecken på att sommaren faktiskt är här.
Jag får dock lite panik när jag inser att vi redan snart är i mitten av juni och att efter midsommar går vi återigen mot mörkare tider, bara tanken på det ger mig en klump i magen. Sen vet jag att det tar lång tid innan man själv reflekterar över att det blivit mörkare, men det är själva vetskapen om att det är på väg åt fel håll igen...
 
Kan säga att jag är helt slut efter att ha gjort en kväll och en dag på uppvaket, stundtals är det lite väl lugnt men sedan kommer en rusch och man hinner knappt stanna upp mellan alla kontroller. Sedan märker jag att jag inte har vanan inne att arbeta, jag blir trött i både huvud och kropp eftersom man ständigt går omkring och inte har tid att sitta. Ett kvällspass och ett dagpass kvar, sedan går jag på långledigt och barnen åker till sin pappa. Tur att jag får låna barnen på midsommar, för vad vore väl en midsommar att fira utan mina två guldklimpar?
 
 

Helgen är över.

Godmorgon vardag.
Denna helgen har varit himla intensiv, barnen har varit på varandra och bråkat varannan minut och jag är minst sagt trött och inte direkt redo för min första dag som vikare på IVA. Förut har jag ju gått brevid en ordinarie, och även om jag varit självständig så har det alltid funnits någon nära att fråga. 
Jag gör kvällen idag, något som känns tufft eftersom min kära son slog upp ögonen vid halvsex i morses, lär somna som en stock ikväll.
 
Helgen har bestått av potatisfestival, bakning och en himla massa regn. Igår åkte vi till Liseberg för att se barnens idoler Marcus och Martinus och jag hade inte i min vildaste fantasti kunnat förstå hur mycket människor dessa småkillarna drog. Det var 25 000 människor som ville se dom och entren till Liseberg fick stänga. Det var kaos med människor och vi kunde inte gå ett enda steg, vi stod säkert 400 meter ifrån scenen och såg inte ett smack. Barnen var dock nöjda ändå, de sjöng och hoppade till musiken och det är väl huvudsaken. Vi var dumma nog och köpa åkpass denna dagen med, inte smart alls.Eftersom det var så mycket människor så spenderade vi mestadels av tiden med att köa och hann bara åka fyra åk, det blev som att kasta pengarna i sjön typ.
 
 
 
 
 

Äntligen helg.

Herregud vad välbehövligt med helg! Jag har sedan skolan slutade jobbat heltid och det tar verkligen på krafterna, dels för att man inte är riktigt van vid att arbeta när man annars studerar men mestadels för att det är så himla mycket att lära sig och ta in. Nu är min brevidgång över och på måndag går jag på mitt schema, jag hoppas och tror på en lärorik sommar!
 
Barnhelg för oss, jag är egentligen inte mentalt riktigt förberedd men det är bara och köra på så gott det går. Tre barn sitter nu framför tvn och inväntar snart läggdags, jag känner att ikväll får de lägga sig någurlunda i tid eftersom jag är så trött. Det är festival i Alingsås och imorgon väntas en sväng in på stan för att fördriva tiden ett par timmar.
Nu ska jag fortsätta matkoman efter fredagens tacos, jag önskar er en fin fredagskväll!
 
 
 
 

En slapp förmiddag.

Godmorgon, idag väntas kvällsjobb mellan 1330-2130 och jag som i vanliga fall inte tycker om kvällspass är faktiskt tacksam att slippa ställa klockan och stressa iväg denna morgonen. Misstänker dock att det inte kommer kännas lika härligt med kvällsjobb när man möter kollegorna på sjukhuset som får gå hem igen. Idag ska jag vara på postoperativa avdelningen på IVA, det blir en ny erfarenhet och det ser jag fram emot.
Morgonen lär bestå av minsta möjliga ansträngning, barnen pärlar och kollar sommarlovsmorgon och jag smuttar på min andra kopp kaffe. En del av mig vill hitta på massor nu medan jag ändå börjar sent, medan en annan del är smart nog att ta det lugnt inför kvällens åtta timmars pass.
 
Jag kan få lite dåligt samvete gentimot barnen när jag har ett par timmar när tvn går på, de får pyssla och underhålla sig själva en del, samtidigt försöker jag tänka realistiskt och inse att barn inte behöver bli underhållna hela tiden. Men det är ju sådant som visas utåt, hur föräldrar hittar på mängder med aktiviteter, leker med barnen hela dagarna osv. Jag kan villigt erkänna att jag är ingen lek-mamma, jag är mer än gärna med ute på utflykter och sådant, men det händer väldigt sällan att jag sitter ner och aktivt leker med barnen.
Nåväl, denna dagen blir lugn innan fritids och förskola, och förhoppningsvis överlever barnen det också, haha.
 
 

När alla dagar flyter samman.

Visst är det jobbigt när man mentalt sett redan har tagit helg och sedan slås av det faktum av att man har en kväll och ett dagpass kvar och arbeta? Jag känner också en liten stress över att min brevidgång är över på måndag, att jag då förväntas stå på egna ben och vara mer självgående på en IVA avdelning. Det är så himla lärorikt och även varierande eftersom det är olika skador/sjukdomstillstånd samt åldrar på de som kommer dit, sedan tar vi även hand om de nyopererade patienterna.
 
Annars känner jag mig rätt pressad för tillfället, jag väntar fortfarande på resultatet på läkemedelsberäkningstentan och dagarna liksom bara rullar på med massa måsten som man stressar igenom för att uppnå, man hinner aldrig stanna upp och bara känna efter och leva ordentligt.
Det känns som om jag hamnat i lite av ett ekkorshjul och att alla dagarna ser likadana ut och inget sticker direkt ut och ger den där extra livsglädjen, dagarna är lite gråa och det känns som om mina känslor alltid kommer i sista hand.
 
Ska tappa upp ett bad nu, bara lägga mig och försöka koppla bort alla andra måsten denna kvällen.
Önskar er en fin onsdagskväll.
 
Skulle behöva lite sånt här framöver..
 
 

Helgen gick i rasande fart.

Svosh så var helgen över och vardagen återigen här, visst är det underligt att helgerna kan gå så himla fort?
Jag och Henrik har varit ute och ätit och bowlat med ett par kompisar i lördags och gårdagen låg jag vågrätt i soffan hela dagen eftersom jag råkade få i mig lite för mycket vin kvällen innan. Jag som aldrig dricker, helt plötsligt minns jag varför och det lär dröja lääänge innan det sker igen. Jag är tacksam att jag gör kvällen idag och att jag vaknar upp och mår som vanligt igen. Nu får jag möjligheten att ta igen lite förlorad tid med barnen under förmiddagen och kvällen på sjukhuset.
 
I torsdags var det avslutning för min sjuåring, och det är helt galet att hon redan gått ut förstaklass och ska börja tvåan till hösten. Ebba hade dessutom blivit lottad att få möjlighet att läsa sin egenskrivna sommardikt inför hela skolan och dess anhöriga, och det gjorde hon utan att staka sig och utan att visa minsta lilla nervositet, modigt!
 
 

Kvällsjobb.

Jag jobbar kväll idag, det förstår inte mina barn som båda vaknade 05:30 och inte ville somna om, jag låg desperat kvar och försökte vila lite men efter en timma så gav jag upp och klev upp för att brygga en stor kopp kaffe. Idag är min första dag på IVA då jag har brevidgång och därmed första gången då jag i praktiken får testa på alla uppgifter som medföljer och få patientkontakt. Jag är nervös inför allting, det kommer bli en utmaning bara att hitta rätt från omklädningsrummet i källaren och upp till avdelningen eftersom lokalsinne inte är min starka sida, misstänker jag kommer virra runt där nere under jorden och dra i ett ex antal dörrar innan jag hittar rätt. 
 
Ska ta min lediga förmiddag till att plocka lite här hemma, förbereda inför barnens pappa-dagar och sedan ta en promenad med hundarna, förhoppningsvis kanske vi hinner med att träffa någon för en kopp kaffe också.
Sommarvärmen är visst puts väck idag, konstigt när man vant sig med det varma.
Önskar er alla en fin onsdag!
 
 
 

En helg med solsken.

Det där sommarlovet jag beskrev varade i en helg, igår drog jag igång min sommar på intensivvårdsavdelningen här på Alingsås lasarett. Jag kommer jobba 80% hela sommaren, så någon ledighet blir det inte men jag behöver inte ta min hemmatid till studier iallfall, alltid något (om jag nu inte återigen får U på tentan jag skrev, då kommer kvällarna gå åt till att räkna på läkemedel)
Vilken start vi fick igår då, massor av information och man blir lite orolig när man tänker på hur mycket man ska kunna på IVA, nu inser jag att alla är nya i början och jag är egentligen inte alls rädd för att fråga, men det är ett stort ansvar att arbeta med så himla sjuka människor och man lär nog få möta många tragedier som man har svårt att släppa sedan. Ser ändå fram emot en lärorik sommar.
 
Barnhelgen är över, idag åkte Liam hem till sin mamma igen och förhoppningsvis blir situationen lite lugnare igen här hemma. Hugo blir nämligen uppjagad när han är här, trots att dom såklart gillar varandra så innebär det nog en liten prövning för Hugo och det är alltid lite skönt med lugn och ro igen efteråt.
Vi fick iallfall njuta av fint väder i helgen, och i båda lördags och söndags så var jag på stranden med alla ungarna, så nu får vi väl räkna oss redo för vardagen igen och sedan ta vara på de fina sommarkvällarna istället.
 
 
 
 

Sommarlov!

Äntligen är det sommarlov!
Tentan är skriven och tyvärr var det den svåraste hittills och en rent ut sagt dåligt upplagd tentor med mycket tolkningsfrågor på vad han egentligen ville vi skulle räkna på. Jag har inte jättestort hopp om att klara den med 100% rätta svar, men jag gjorde mitt allra bästa och mer än så kan jag ju faktiskt inte göra. Nu innebär det iallfall att jag slipper att pendla 12 mil för att komma till skolan under de tre kommande månaderna, även om jag börjar jobba redan på måndag så är jag iallfall i min hemstad.
 
Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida nu i juni och idag har jag planer på att ta med barnen ner till stranden och tillrbringa ett par välförtjänta timmar där. I eftermiddag så väntas det lite examensfirande för min fina barndomskompis som efter tre år på högskolan tar examen.
Dags att plocka fram frukosten, som vi kanske kan äta på vår uteplats eftersom det redan visar 15 grader i skuggan.
 
 

Tar vara på det fina vädret.

 
 
Sommaren har verkligen kommit hit på riktigt nu, passande att inleda juni månad med över 25 grader varmt. Jag tar tillfället i akt att sitta på bakisdan och räkna idag innan solen kommer och gassar helt otroligt. Idag är ju min sista plugg-dag inför morgondagens tenta och jag är så himla nervös! Alla påtalar att jag ska ta det lugnt och läsa noga och inte göra något förhastat, men det är lättare sagt än gjort när man har pressen på sig att man måste ha 100% rätta svar.
 
Ska passa på att njuta av dagen mellan alla måsten idag, efter hämtning och barnen och innan ett besök på vårdcentralen så tänkte vi kila hem till min syster och hänga ilte vid deras pool, ett väldigt bra tidsfördriv för både mig och barnen en dag som denna. 
Önskar er alla en fin torsdag (jag var helt mentalt inställd på att vi hade tisdag idag?)

Intensiv period.

Nu är det verkligen nedräkning , mina studiekamrater har redan tagit välförtjänt sommarlov medan jag som har omtenta har en dag kvar att pendla upp till Skövde innan denna terminen kan räknas som över. Jag har försökt att sitta ner och räkna med jämna mellanrum och jag tror egentligen jag kan räkningen, problemet är bara att man vet aldrig hur läraren väljer och lägga upp tentan och de senaste gångerna har han gjort riktigt kluriga frågor för att sätta dit oss. Så ska sitta och räkna några tal idag och imorgon och sedan bara hoppas på att det räcker hela vägen fram, men nervositeten inför den tentan är extrem eftersom den är så himla viktig att få alla rätt på.
 
Annars försöker vi ta vara på dagarna här, även om dom bokstavligt talat springer förbi oss förtillfället och en intesvid period med start på IVA väntar för mig.  Det känns verkligen nervöst och pirrigt att ska få arbeta på en sådan avdelning, när allt är kritiskt och stort ansvar finns på oss vårdpersonal. Jag tror och hoppas detta kommer bli en rejäl utmaning för mig, samtidigt som jag är övertygad att jag efter sommaren har utvecklats massor.
 
Igår var värmen ordentlig, så vi tog tillfället i akt att vila oss lite efter vår (läs min) cykeltur hem upp för alla backarna från stan.