Långledigheten börjar ersättas av rastlöshet, mestadels för att jag är själv hemma med barnen och inte har någon direkt att umgås med. Att gå hemma och planlöst driva omkring kan göra mig tokig inombords, jag vill gärna ha ett mål med dagen och känna att man faktiskt hittat på något när dagen är slut.

Det enda som jag har planerat under denna dagen är möte nummer två med bvc psykologen,jag hoppas få lite tips och råd om hur vi kan gå vidare för att alla situationer i Hugos liv ska fungera bättre. Jag vill inte vara den mamman som gapar och tjatar, men tålamodet tar liksom slut stundtals,

Imorgon startar arbetet igen och de närmaste två veckorna blir minst sagt tuffa med endast två lediga dagar som inte ens är sammanhängande med varandra, därför känner jag extra stor press på att ta vara på dagens sista lediga timmar.

 

Dags att börja morgonröjet här hemma och sedan hoppas att man mirakulöst kommer på någon sysselsättning att göra, önskar er en trevlig tisdag.