Jag undrar många gånger när karusellen ska sluta snurra, när jag ska få lugn och ro. En sak kommer aldrig ensam, utan problemen fortsätter strömma in och jag önskar jag kunde trycka på en paus knapp.

Jag behöver mer tid med barnen för att dom ska må bättre på alla plan. Problemet är bara att kombinationen praktik på annan ort inte ger mig så stora marginaler att spela på. Jag har mina timmar som jag måste genomgå för att bli godkänd och nu när jag är på upploppet för min utbildning så vill jag inte ta en paus heller. Jag vill vara hemma mer och lägga alla mina resurser för att ge barnen mer tid och bättre resurser för en lugnare vardag, men jag vill även bara göra klart min utbildning som jag kämpat röven av för att klara såhär långt.

Att ha ett barn med lite andra behov innebär konstant uppsyn och ett väldigt tålamod och lugn för att göra vardagen mer hållbar. Problemet är bara det att detta resulterar att jag knappt får tid till Ebba som ibland tycker att jag endast bryr mig om Hugo.
Hur tusan får man ordning på en situation som denna utan att ha ett trollspö och kunna klona sig själv?
Jag känner nästan snart att jag är på väg in i den berömda väggen...