Piggare men högre krav på mig själv.

Dagarna, veckorna och månaderna flyter samman. Det blir nog lätt så när man är hemma 100% och inte har något och komma iväg till. Jag saknar jobbet, samtidigt som jag är rädd för hur det kommer påverka mig när jag väl kommer tillbaka. Jag känner mig friskare, piggare iallfall och inte längre lika glömsk som tidigare. Jag misstänker dock att jag kör på lite väl mycket nu, säger ja till att hjälpa folk och i slutändan får lida för att jag ställt upp för mycket. Därför tror jag att jag ska backa lite och försöka att inte göra för mycket smågrejer och ärenden varje dag, för mitt välmående skull.
 
Jag försöker promenera regelbundet eftersom det ger mig en känsla av lugn. Att promenera nära naturen, vid vattnet och på lummiga skogsstigar. Igår åkte jag några kilometer hemifrån där jag växte upp och inte varit på säkert 15 år och vandrade samma vägar som jag gjort som barn, och oj vilka minnen som kom upp. 
 
"Pippiträdet" där vi som små klättrade ut och satt och dinglade med benen över vattnet då vattennivån var högre.
Eller stenmuren jämte ängen där jag hittade ett rådjurskid som liten.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0