Att utreda eller inte?
07:42:17Sedan jag blev klar med skolan så har tröttheten varit enrom, det är som tre års kämpande bara slog omkull mig totalt. Detta i kombination med det faktum att jag faktiskt ska lära mig nya arbetsuppgifter som sjuksköterska. Hugo har ju en stor del i tröttheten med, han är ju energisk och har svårt att sitta still dygnet runt. Han har alltid sovit dåligt och under hans första år var jag tillochmed hos läkaren när han var runt ett för att han helt enkelt inte sov mer än cirka 15-30 minuter i sträck. Nu när han börjar skolan efter hösten så finns ju chansen att påbörja en utredning för honom, för mig är det en självklarhet att han har ADHD. Egentligen vet jag inte om jag vill ha en diagnos på honom, samtidigt som det stänger dörrar så öppnar det vägar för att få annan hjälp och förståelse. Jag funderar på detta med boll eller kedjetäcke för honom, har hört att de kan lugna vuxna och barn med problematiken att sova dåligt och oroligt. Men frågan är om de måste finnas en diagnos för att få möjligheten att prova?
Usch jag känner mig så ambivalent i valet gällande att utreda eller inte, på ett sätt är det en självklarhet för att få mer hjälp, medan en annan del av mig absolut inte vill sätta en stämpel på min son. För vem säger att ADHD är en diagnos och inte ett personlighetsdrag som vi nu blivit duktiga på att istället diagnosera?
Ett slut.
Idag slutar hon tvåan, min envisa och helt fantastiska dotter.
Första vabbdagen.
Godmorgon.
Tänka sig att solen visar sig på himlen lite idag, vi har haft mestadels regn och ingen stranddag alls ännu. Min favoritårstid är sommaren, eftersom ljuset gör mig piggare och gladare men även möjligheten att spendera mer tid hemifrån. Regnet och rusket som varit den senaste tiden har gjort mig låg, så jag hoppas innerligt att sommaren kommer och hälsar på oss snart.
Igår strax före jag slutade så hade jag missade samtal från fritids, Ebba hade fått ont i örat och behövde komma hem. Så endast en vecka in i arbetslivet och sex hela arbetsdagar så får jag ta ut min första vabbdag. Det känns alltid lite dumt och jag känner mig skyldig som behöver vara hemma, men barnen är prio ett och inte arbetet. Just för den sakens skull så har jag bestämt mig att efter sommaren utnyttja det faktum att man som förälder har rätt att gå ner i procent och behålla sin heltidstjänst. Pengar är verkligen inte allt, så därför går jag efter sommaren ner och arbetar 80% istället för 100. Jag hoppas de procenten ska kunna göra så att jag stundvis kan ha lite fler sammanhängande lediga dagar och hitta på saker med familjen. Som i helgen då vi besökte både djurpark och simhall.
En vecka som sjuksköterska.
Godmorgon.
En vecka på jobbet och igår när Henrik hade planerat myskväll med bär och glass framför tvn så somnade jag typ på direkten. Det tar på krafterna att vara ny på ett ställe, men också ny sjuksköterska med nytt ansvarsområde. Jag trivs bra iallfall, och det är huvudsaken. Jag tror att allt annat löser sig med tiden, man får ge det lite tid helt enkelt.
Det känns som om man aldrig träffar barnen,arbetar jag dagpass så springer barnen ut och leker med sina kompisar direkt efter de kommit hem. Därför ska det bli extra roligt att idag spendera en heldag på boråsdjurpark tillsammans med ett gäng andra mammor och barn, Vädret ser inte lika lovande ut dock, regnigt och höstigt som vi haft den senaste veckan, jag undrar när tusan sommaren hade tänkt att dyka upp egentligen? Jag har visserligen inte semester förens vecka 30-31 men det hade varit fint att njuta av sommaren när man väl är hemma, sedan efter semestern börjar inskolningen med Hugo som börjar skolan - hur otroligt är inte det?
Min första dag på jobbet.
Igår gjorde jag min första arbetsdag som sjuksköterska. Det var mycket att ta in, mestadels rutiner och att överhuvudtaget hitta rätt på avdelningen. Jag gjorde bara mindre uppgifter eftersom prio de första är att lära sig hur avdelningen fungerar och inte de tekniska momenten. Det kändes sjukt konstigt att ha ett kort där jag utan problem kom in i läkemedelsrummet och att jag självständigt fick gå och fixa med dropp. Jag tror jag kommer vara fullmatad med information under ett tag framöver och huvudet kommer kännas tungt. Idag gör jag kvällen, vilket innebär ett par timmar hemma med bråkstakarna här hemma. Jag förstår inte hur det är möjligt att ett syskonpar kan bråka så mycket som Ebba och Hugo gör? Om precis allting, hela tiden. De är väldigt sällan de är sams och de skriker på varandra och retas större delen av dagen. Jag vet ju att en stor del till konflikterna beror på Hugos problematik, han trycker på alla knappar som finns och har känsorna utanpå kroppen. Undra om det någonsin kommer bli lugnare med honom? Om man kommer få rätt verktyg för att en hel dag ha kvar tålamodet och humöret? Nåväl, han är min lilla skatt oavsett, men en väldigt krävande sådan.
Syrenen blommar på vår lilla baksida, min favoritblomma.
Ute på vår baksida.
Godmorgon söndag.
Efter min examen så slog förkylningen till, hur är det möjligt? Jag som aldrig är förkyld och så fort jag slappnar av så slår viruset till. Jag hoppas inte jag blir nockad, för imorgon börjar arbetet som sjuksköterska på Alingsås lasarett. Igår körde vi en hemmadag, umgicks med grannar och jag fixade lite på baksidan. Jag vill verkligen använda vår uteplats iår, men då vill jag ha den mysigare och mer ombonad. Förra året byggde vi alltanen och slapp de där fula stenplattorna och detta året får vi fortsätta. Ett första försök till att få till den känslan var att köpa en utomhusmatta och det blev ju mysigare direkt. Nästa steg är att köpa en paviljong i rostfritt stål och lite lampor, det får bli när skattepengarna har kommit.
Sjuksköterska.
Äntligen kan jag titulera mig själv som sjuksköterska!!
Tack till alla som stöttat och trott på mig under dessa tre år, utan er hade det inte gått.
På måndag gör jag min första dag som sjuksköterska på Alingsås medicinavdelning.
Ett sätt att trötta ut valpen?
Vilken dag! Först besök i skolan med Hugo tillsammans med alla andra barnens föräldrar, han hade inga problem med att vi gick utanför och satt lugnt och koncentrerat under samlingen. De gånger de blir jobbigare för honom är när leken är fri och det finns för många valmöjligheter och för många barn som gör olika saker. Jag tror och hoppas det kommer bli bra för honom, och han kommer ha resurs att tillgå så de kan gå ifrån om det blir för mycket intryck. Efter skolbesöket var det dags att fotas för passerkortet på lasarettet, och VARFÖR ska dom enivsas med att fota underifrån?! Jag såg säkert tjugo kilo tyngre ut på kortet och det var verkligen en fruktansvärd bild, men jag får hålla kortet så långt borta från allmänhetens ögon som möjligt antar jag, haha.
På vägen hem gick jag förbi djuraffären och köpte mig en klicker och lånade en bok som förklarar metoden enkelt. Vår lilla valp har minst sagt energi och genom denna träning tänker jag att jag kan trötta ut honom mentalt och samtidigt lära honom ett och annat. Prövade på bägge hundarna idag och de verkar lovande ...
En nystart av bloggen kanske?
Vilken sommarhelg långledigheten bjöd på! Närmare 30 grader varmt och riktigt försommar, jag som älskar värmen har njutit i fulla drag. Vi har grillat, umgåtts med alla grannarna runt om i området och bara tagit det lugnt. Jag planerade igår ett första besök på stranden men tyvärr kom regnet och är kvar ännu. Regnet idag är ganska välkommande från min sida eftersom jag sitter och pluggar inför min första utbildning på sjukhuset senare i veckan. Jag har ju precis blivit klar med min sista inlämmningsuppgift på sjuksköterskeprogrammet och ny utbildning på jobbet känns väl kanske inte jätte lockande. Gör det bästa av situationen och kokar te, kryper upp i soffan och läser om akut omhändertagande. Kan inte förstå att jag är färdig och legitmerad sjuksköterska om fyra(!) dagar?
Igår möttes jag av paket när jag vaknade, Ebba och Hugo hade för en gångs skull hållit sams och tillverkat mig en liten morsdagspresent i form av teckningar, någon ihoplimmad tuss som skulle föreställa en kanin, haha och Hugo hade gett bort en av sina favoritpokemonfigurer till mig (det är storsint av honom vill jag lova)
Dags att fortsätta läsa, och kanske starta upp bloggen på nytt efter de senaste halvårets tystnad? Lämna gärna lite kommentarer så blir det roligare att blogga mer regelbundet, för som jag saknar det egentligen.
En tidig morgon.
"Mamma imorgon är vi lediga och då tar vi sovmorgon" sa barnen igår och slog upp ögonen klockan sex i morse. Jag har aldrig haft turen att ha barn som sover länge, det hade varit skönt om de kunde kliva upp halvåtta iallafall. Hugos energiska sida visade ju sig redan i spädbarnsåldern när vi var hos läkaren för att han sov så oroligt nattetid.
Han kunde sova i trettio minuter i sträck för att sedan vakna och behöva somna om. Nu sover han tack och lov bättre men vaknar oftast typ 1-2 gånger per natt ändå.
Förra veckan hade vi ett möte med förskolans pedagoger och specialpedagog och även specialpedagog och lärare från klassen där han ska börja i höst. Han kommer få fortsätta med egen resurs även i förskoleklass men ska få möjlighet att vara med på allt. Det ska finnas en plan B om de märker att han blir stressad och ännu mer ofokuserad. Tänk att han ska bli skolpojke? Det känns stort, spännande men nervöst. Jag är rädd att hans problematik ska skapa svårigheter för honom att få vänner och göra att han blir ännu mer stressad i skolmiljön.
Nu ska vi fortsätta med kaffet och plocka fram frukosten här hemma.
Nya familjemedlemmen.
Nemo har anlänt till familjen, och vilken social liten varelse han är. Vill ständigt vara nära, busar som bara den och är sådär äckligt söt som bara valpar kan vara.
Chezter, vår andra hund tycker stundtals valpen är jobbig men man märker hur han äntligen börjar bli sig lik igen efter Tildas bortgång i höstas.
Vår nya familjemedlem har dessutom fattat starkt tycke för Hugo, det är så fint och se vilket band dom redan fått till varandra.
Jag klarade det!
Allt jag kämpat för i tre års tid är snart färdigt.
Igår fick jag det sista av mina slutprov inraporterat och den 2/6 tar jag examen och står som färdig sjuksköterska!
Hur otroligt är inte det? Att jag med mitt förflutna, min psykiska ohälsa och allt kaos med andra saker jag inte kunnat påverka har klarat tre år på högskola?
High five till mig själv!
Livet och kaoset kommer i mellan.
Bloggen har betytt så mycket för mig och gör än idag, men livet, utbildningen och mitt kaos gör att jag varken hinner eller har lust att använda kameran eller sätta mig framför datorn. Jag är öppen i bloggen och har alltid varit, men vissa saker kan jag inte skriva om även om jag gärna hade velat eftersom det hade varit bra att få skriva ner sina tankar.
Mitt praktiska slutprov är över och godkänt, likaså det teoretiska. Men mitt delen med läkemedelsberäkning blev underkänd vilket innebär att jag endast har en sista chans kvar innan examen att klara mig. Jag ska överklaga mitt resultat eftersom jag och andra anser att det är beskrivningen av uppgiften som gjort att jag räknat fel med en droppe. Så håll tummarna för att överklagan går igenom.
Jag har en rolig nyhet att berätta också. På lördag flyttar en ny familjemedlem in hos oss - Nemo.
Han är en blandningen mellan papillon (den rasen vi har nu) och bischon frise.
Låt tiden tills lördag gå fort!
Påsken 2017.
Påsken är på väg mot sitt slut och vi har i vanlig ordning samlats hos min pappa för påskmat och äggjakt. Barnen tycker det är lika spännande varje år att följa ledtrådarna och slutligen nå fram till målet.
Påskägg i mängder har det blivit och vi har umgåtts med både min och Henriks familj, så påsken kan sammanfattas som bra.
Jag har påbörjat min praktik i hemsjukvården, fyra av sex veckor kvar och jag kan tycka att denna placeringen kunde kortats ner avsevärt. Slutprovet på hela sjuksköterskeutbildningen är på fredag, jag har knappt öppnat böckerna eftersom jag tror det är lönlöst att läsa sig till allt vi gjort under tre år. Nervositeten inför slutprovet är stor men jag hoppas mina grundkunskaper är tillräckliga för att klara mig. Sista utmaningen sker sedan i början av maj då ett praktiskt slutprov väntas!
Önska mig lycka till, cirka 1,5 månad kvar till färdig sjuksköterska!
En annorlunda fredag.
{"editor":"mobile_publishme","post":[{"type":"text","attrs":{"value":"Barnen är tillbaka från sin lilla minisemester med sin pappa i Borlänge, det känns knappt som om dom var borta för jag hade under tiden fullt upp med skola, plugg och livet i sig. Sedan september har de varit här hemma på heltid, förutom kortare besök hos sin pappa. Jag älskar att ha dom hemma, men när man är van vid att varannan helg få möjlighet att andas och bara vara så blir det intensivt att ha dom 24/7. Hade jag vetat att det ständigt skulle ha dom så hade det varit annorlunda, nu blir det svårt att förhålla sig och planera. Mitt kaosliv alltså, om man bara kunde öppna sig och förklara hur det är. jag och lillasyster planerade spontant att ta oss till Göteborg för att gå på dags-spa. Vi besökte Hagabadet och badade, bastade och slappnade av. Haha eller vi försökte slappna av, det blev inte så mycket av det faktiskt. Tyvärr var Hagabadet inget för oss, det kändes passa bättre för den äldre generationen. Artitekturen i byggnaden var rätt häpnasväckande trots allt, stora valv och väggmålningar som var hundra år gamla - en skön fredag som såg helt annorlunda ut än de brukar göra.
","style":"text-align:center;font-size:17px;"}},{"type":"text","attrs":{"value":"
","style":""}},{"type":"images","attrs":{"arrangement":1,"images":[{"large":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872.jpg","small":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872_thumb.jpg","oid":"58e09833ddf2b329a8ecb872","mobile":false},{"large":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a.jpg","small":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a_thumb.jpg","oid":"58e09831e087c37b5e13307a","mobile":false}]}}]}
","style":""}},{"type":"images","attrs":{"arrangement":1,"images":[{"large":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872.jpg","small":"https://cdn2.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09833ddf2b329a8ecb872_thumb.jpg","oid":"58e09833ddf2b329a8ecb872","mobile":false},{"large":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a.jpg","small":"https://cdn1.cdnme.se/252374/8-3/image_58e09831e087c37b5e13307a_thumb.jpg","oid":"58e09831e087c37b5e13307a","mobile":false}]}}]}
Rotaviruset.
Den där magsjukan som kom på besök visade sig förmodligen vara rotaviruset. Det innebär att båda barnen blev extremt sjuka i kräkningar, diarré och hög feber. Vi besökte sjukhuset ett x-antal gånger med bägge eftersom de var uppenbart uttorkade och jag inte kunde få i dom någon vätska. Tyvärr ger inte sjukvården dropp till barn om dom inte är medvetslösa, något som för mig som snart färdig sjuksköterska låter helt galet. Lite vätska hade gjort dom så mycket piggare och gjort att de fått mer energi. Nu är det över och jag hoppas innerligt att det är över med sjukdomar för oss nu. Jag påbörjar min sista praktik och Henrik har väldigt olägligt fått ett heltidsjobb långt hemifrån. Det kommer innebära långa dagar för oss alla framöver.
Ett försök till att ladda batterierna och förbereda inför kommande vecka här hemma idag.
Önskar er alla en fin helg.
Längesedan.
När jag väl får tummen ur att logga in på bloggen som funnits sedan 2007 så är det under sjukdomstider. Hugo vaknade vid fyra inatt och kräktes och har hållt på sedan dess. Jag lider ju av extrem fobi och rädsla för att drabbas av magsjuka och att ta hand om och vårda min lilla sjuka femåring är inte helt enkelt. Så sedan fyra i morses så har vi legat placerade på soffan, kollat Netflix och sprungit marathon till toaletten. Jag hoppas det är över snart och att ingen mer blir sjuk, men den turen har vi nog inte denna gången.
Så fort sjukdomen är över så ska jag försöka att börja använda min kamera mer flitigt och kika in här mer regelbundet igen. Blogga är ju egentligen något jag gillar att göra, ett fint sätt att memorera vardagarna i livet helt enkelt.
Det händer grejer.
Vilken höst och vinter jag haft alltså. Ena kaoset efter det andra anlände och jag har verkligen inte haft tid att andas och läka. Strax innan jul blev ju allting ohållbart och innan nyår bröt jag ihop inne hos läkaren som sa att jag förmodligen under större delar av mitt liv haft generell ångest. Väl där inne hos läkaren upptäcktes ett blåsljud på hjärtat. Nu är det bara två veckor kvar tills jag ska till hjärtspecialisten i Göteborg för att göra ultraljud och kolla upp hjärtat ytterligare. Medicinerna jag äter mot min ångest kan ju även ge viss påverkan på hjärtat och det tillsammans med att man nu vet om ett blåsljud gör att jag många gånger i veckan oroar mig för att det ska vara något konstigt. Medicinen funkar iallfall, ångesten finns fortfarande men mycket mer hanterbar och trots att kaoset i mitt liv fortsätter så kan jag hantera det runt omkring mig någurlunda.
Jag har blivit stabil nog i mitt måande så att jag kan tänka framåt, så för ett par veckor sedan sökte jag jobb som sjuksköterska. Samma dag som jag skickade in ansökan så ringde chefen upp mig och ville ses för intervju. Valet vart jag ska arbeta har varit svårt att ta, men jag intresserar mig i nuläget mest för medicin och tänker att det kan vara en bra start och börja på en sådan avdelning som nyexaminerad sjuksköterska.
Så i slutet av veckan blev det bestämt att jag i juni påbörjar min fastanställning som sjuksköterska på medicinavdelningen! ( Jag stressar inbombords ihjäl mig över de sista momenten som kvarstår innan jag är färdig, tänkt om jag inte klarar mig?)
Helgen som gick.
Barnhelg med alla tre barn i helgen och för en gång skull så hade vi saker inplanerade. Vi hade planerat in lekdate under lördagen och skulle hälsa på min pappa under söndagen, en helg full av roligheter med andra ord. Alla planer gick i stöpet när jag fick hem en Hugo med ont i magen i fredags. Han hade så ont i magen att han inte ville ha någon fredagsfika och somnade på soffan mitt på dagen. Hugo har ju sin problematik och sitta stilla och bara slappna av är ju en av hans största svårighet och därför förstod jag ganska direkt att han verkligen inte mådde bra i fredags. Ett par timmar senare så kräktes han ner hela soffan, och spydde sedan en gång till under kvällen. Alla som känner mig vet ju om att magsjuka är min största fobi här i livet. Jag får fullständig panik och vill bara springa tusen mil därifrån och lägga mig i fosterställning i ångest. Det låter skitlöjligt men för mig är hela vinterhalvåret en ständig rädsla för magsjukor. Hugo var pigg dagen efter men alla planer gick självklart åt skogen, vi försökte dock göra det bästa av situationer och åkte till öde platser där inga andra människor vistades. Så trots spyor och extrem ångest så blev helgen helt okej ändå, och ingen mer är sjuk trots 48 timmar. Jag vet med mig att vissa jäkla virus hittar ju fram långt senare, men håller tummarna kräkningarna berodde på något han ätit och att resterande familjen klarar sig.
Underbart väder ett par timmar i lördags förmiddag.
En sån saknad.
Nyss hemmkommen från Hugos fotbollsträning, onsdagar är alltid hektiska men samtidigt härliga eftersom de går så fort. Väl hemma igen och uppkrupen i soffan så slås jag av en sån himla saknad efter min fyrbenta vän. Som jag saknar hennes bruna trogna ögon. Som jag saknar hennes tassande till köket så fort kylskåpet öppnades. Som jag saknar hennes förmåga att kunna blicka rätt in i min själ och komma och lägga sig tätt intill när jag inte mådde bra. Som jag saknar hur hon frenetiskt skulle envisas att slicka på mina fötter. Som jag saknar min älskade vän Tilda som jag fick elva fantastiska år tillsammans med.