- Emmelie enligt det här testet så lider du av måttlig depression, vad tänker du kring det?

 

Hade jag varit arbetande sjuksköterska så hade symtomen varit självklara, men när man ska se till sig själv så är det svårare att ta till sig faktan. Jag vet att denna hösten har varit otroligt tuff för mig, mestadels för privata omständigheter som i sin tur påverkat min förmåga att studera och vara en bra mamma och sambo.

Jag vet att enigt statistik så löper man 50% större risk att drabbas av depression om man haft en tidigare i livet, vilket bara där gör att mina risker ökar markant.

Jag vet att jag känner att allting känns grått, jag ser inte längre fram emot någonting.

Jag vet att handla mat i mataffären kan bli ett rent helvete eftersom jag omöjligtvis kan bestämma vad jag ska kunna tänka mig äta i en vecka framöver. Jag vandrar planlöst omkring mellan hyllorna, oförmögen att välja och väl hemma igen så finns ingen mat som lockar.

Jag vet att jag tidigare var en tjej som tog varje tillfälle till att hitta på saker, små utflykter och träffar med vänner gav mig energi. Under hösten kan jag inte komma på en endaste aktivitet att underhålla mig och barnen med , trots att jag gör tappra försök och verkligen VILL göra något.

Hela kroppen har liksom satts på standby och helt ärligt har jag svårt att se hur jag ska komma ur denna svacka.

Rent teoretiskt så VET jag vad för åtgärder man rekomenderar för depressiva patienter, men nu handlar det om MIG och helt plötsligt är ingenting lika självklart längre.

 

Därav knappt några inlägg denna hösten, kameran har nämligen legat i sin väska orörd de senaste månaderna.