Ett läkarbesök senare.

Jag tog mig till ishallen för några dagar sedan med barnen och stannade i en och en halv timma. Jag gjorde ett tappert försök att stå på skriskorna men kände mig alldeles för ostadig så jag satt mycket brevid och kollade och hejade på barnen istället. Hugo var verkligen helt otrolig, han ramlade nog närmare tusen gånger men gav sig inte en sekund utan ställde sig upp igen och försökte åka ännu en gång. Ebba kunde faktiskt hålla balansen riktigt bra och aktiviteten var uppskattad hos oss alla tre.Jag är nöjd att jag orkade ta mig ut och göra saker trots mitt mående.
 
Jag fick en akut läkartid på min vårdcentral och hade turen att komma till en läkare som tog mig på allvar. Väl där inne så fick jag ångest och bröt ihop när han frågade mig vart jag ville jobba som färdig sjuksköterska. Kändes pinsamt att bryta ihop sådär, samtidigt så är det ju så min verklighet är just nu och det var kanske viktigt att han fick se det. Han tror min ångest och depression är ärftlig och vill sätta in läkemedel, jag har varit anti på grund av mitt förflutna men bestämde mig sedan för att testa. Jag kan inte ta mig ur denna svaka ensam, och jag hoppas tabletterna kan hjälpa mig lite i kombination med stresshantering på rehab. Jag är nervös över biverkningar och nervös över att behöva må sämre ett par veckor. När jag var inne hos läkaren upptäcktes även ett biljud från mitt hjärta, med största trolighet ett blåsljud jag haft hela livet som ingen tidigare uppmärksammat. Men att behöva sitta i mängder av olika ställningar samtidigt som han lyssnade, få göra ett EKG och sedan ta prover gjorde mig ännu mer ångestfylld. Effekten av medicineringen och kontroll av hjärtat ska göras igen om tre veckor, och tills dess kan jag bara hålla tummarna att jag får må någrlunda.
 
Alla tre barnen här sedan i torsdags, fullt ös med andra ord...
 
 

Kommentarer
Anonym

Jag har också varit emot att själv ta antidepressiva, men de har hjälpt mig jättemycket! Nu har jag fasar ut dem och klarar mig utan dem, men som sagt var de viktiga för mig då. Jag orkade inte annars. Jag har två nära vänner som går på antidepressiva sen några år tillbaka pga genetiska anlag för att drabbas av återkommande depressioner. Det har förändrat deras liv till det bättre. De kommer ta tabletterna hela livet. Men de är okej med det nu, även fast de båda var emot tabletter från början. Det är ju egentligen inte konstigare än att vissa måste ta insulin för sin diabetes, även om de även gör allt för att äta en bra kost. Men visst kan det vara ångestfylld att ta steget att börja med tabletter. Jag hoppas det blir bra för dig ❤️ Du har kämpat så länge nu med att må bättre. Kram

Svar: Tack snälla för att du tar dig tid o skriva några rader ❤
Emmelie

2016-12-31 10:30:22
Malin

Hej!

Bra att du tog dig till läkaren! Du är verkligen inte ensam om att må som du gör och det är så starkt att ta hjälp. Jag kände som dig tidigare i höstas. Var trött hela tiden och tyckte allt var jobbigt och tråkigt. Jag blev tillslut tvingad av mina vänner och min familj att boka en läkartid trots att jar verkligen inte ville. Jag hamnade också hos en helt fantastisk läkare som tog mig på allvar. Hon skrev ut anti-Depp som jag nu har tagit i 2 månader och jag mår så mycket bättre! Känner mig lugnare och gladare. Jag fick en del bi-effekter i början som yrsel och huvudvärk och lite dåsig men såhär i efterhand så var det värt det! Min läkare förklarade att vissa människor som är väldigt känsliga (jag)behöver en extra påfyllning av dopamin och seratonin i vissa perioder. Så kämpa på trots att det är jättejättejobbigt! Jag är så imponerad att du klarar allt du gör trots stök med exet och skola i annan stad. Du är fantastiskt!! Ha en trevlig kväll och gott nytt år

Svar: Tack snälla för att du tar dig tid och skriva dessa orden, det är verkligen betydelsefullt för mig att få läsa dessa rader <3 Kram
Emmelie

2016-12-31 19:25:49
Anonym

Bra gjort att ta hjälp! Vad är det som säger att man som sjuksköterska eller blivande sjuksköterskor inte behöver det? Vi är inga superheroes utan känslor.. Ibland kunder man ju önska att det vore så, livet skulle kanske bli lättare då. Kämpa på nu ❤

Svar: Nej visst har du rätt, psykisk ohälsa drabbar alla och jag tror det är viktigt att kunna prata om det. Kram och tack för dina ord ❤
Emmelie

2017-01-01 19:10:43
angus

I hear you sister!! så väl, ångest och oro hör till min vardag och väger oxå fördelar och nackdelar med medicin och sånt

Svar: Ja, jag har vägt de fördelarna och nackdelarna LÄNGE. Tills panikattackerna började komma mer regelbundet och jag inte såg fram emot någonting längre. Så nu börjar jag med mediciner, i kombination med lite promenader några gånger i veckan samt tid på rehab och fokus på stress tillsammans med duktiga fysioterapufter (hur fan stavas det?) Det borde väl du ha en del kunskap om? Kram
Emmelie

2017-01-06 15:18:02
URL: http://angusfoto.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0