När livet kommer emellan.
07:36:00Godmorgon.
Jag som tänkte mig tätare uppdateringar får erkänna mig besegrad av vardagslivet. Det är jobb, det är skola och en del aktiviteter som startat för både mig och barnen.
Min lilla minsting har börjat skolan, när tusan hände det? Han är ju min yngsta och kommer ju alltid förbli min lilla bebis fram tills den dagen han i framtiden eventuellt skulle få ett syskon. Hugo har sin resurs med sig i skolan och starten har gått väldigt bra, han kan fokusera på arbetspassen. Det som hitills har varit lite stressande för honom är under rasterna när det är många barn och många energinivåer, men inga utbrott utan endast stress hitills. Under rätt förutsättningar är han en klippa, så smart och så empatisk. När stressen styr och när vi vuxna får svårt att hålla tålamodet, det är då det kan bli problem.
Jag har även tagit upp ett gammalt intresse, nämligen ridningen. Jag är uppvuxen i stallet och hade under flera år egen häst. Men livet kom emellan och när barnen varit små och utbildningen varit tuff så har ridningen legat på hyllan. Nu investerade jag i mig själv och har börjat rida lektioner en gång i veckan på ridskolan. Jag är ringrosting i sadeln men märker efter varje gång att mer och mer kommer tillbaka till mig, och det där jävlarannama och oräddheten kommer också tillbaka. När jag är i sadeln är enda gången jag kan koppla bort allt annat och vara i nuet, och det är något som jag tror är väldigt viktigt för mig.
Dags att fortsätta morgonkaoset här hemma, och tack till er alla som fortfarande flitigt tittar in trots att det inte uppdateras. Lämna gärna lite fler kommentarer med, så kanske lusten att blogga blir ännu större.
En försmak av hösten.
Söndag och två semester veckor har passerat alldeles för fort och på tisdag kväll börjar jag jobba igen. Det startar visserligen med en lugn vecka på endast tre dagar, en mjukstart passar mig perfekt.
De senaste dagarna känns det som om hösten har varit här på försmak, det har regnat, blåst och där emellan har solen lyst. Idag mellan skurarna så tog jag med mig hundarna och pojkarna upp i skogen på en promenad och lyckades hitta lite blåbär att ta med hem och toppa yogurthen med iallfall. Jag har fått dille på grekisk yogurth och honung som jag köpt närproducerat häromkrgin, synd bara att tanken är att jag ska påbörja viktväktarna imorgon igen och att yogurth, nötter och honung inte är direkt räknas som nyttigt..
Nu ska vi påbörja nattningen i tid, vardagen börjar ju även för barnen nu i veckan och inksolning på fritids för Hugo med sin nya stödperson. Blir ett spännande möte, jag var så himla nöjd med honom från förskolan och det kommer bli svårt att få någon lika bra och lugn som den vi hade där. Får ge det en chans och hoppas på att det är rätt person på rätt ställe helt enkelt, allra helst hade jag velat vara med dygnet runt för att ha koll på hur barnen har det när inte jag är där, kontrollbehov?
Utsikt över Göteborg.
Godmorgon onsdag.
Regnet har smattrat ordentligt mot rutorna inatt, jag vet att alla tycker det är fridfullt att höra men jag blir helt tokig och kan inte somna pga ljudet. Det ljudet i kombination med att Hugo i vanlig ordning vaknat två gånger under natten gör att sömnen blivit negativt påverkad. När jag väl somnat så vaknar jag av att några arbetare trimmar gräset utanför fönstret. Kaffe i mängder och jag tror att det ska bli ordning på mig också, frågan är bara vad man ska hitta på under dagen? Allt det där "inomhusmys med pyssel och film" som alla skriver så fint om på sociala medier funkar INTE här hemma, det bråkas och slåss och Hugo har inte tålamod att koncetrera sig.
Häromdagen när vi var vid havet så tog vi vägen förbi utkiksplatsen Ramberget i Göteborg. Där såg vi hela stan och det var riktigt vackert, och hade säkert kunnat vara fridfullt med om inte Hugo hade velat ut och balansera på klipporna.
Havsluft och utsikt över Göteborg.
Vi försöker ta vara på vår semester så mycket det bara går med små utflykter, igår tog vi bilen till Öckerö-Hönö-Fotö och satt och fikade och promenerade runt. Det är verkligen idylliskt vackert vid hamnen, massa båtar som lägger till, små butiker intill havet och en brygga att promenera på. Svåraste med utflykten var ju i vanlig ordning Hugo som har sina känslor utanpå kroppen och tyckte allt var så himla häftigt och var 100% i allt han gjorde. Han skulle hoppa över kanter precis intill havskanten, balansera utan att någon höll honom, springa vidare till nästa plats. Han vill ju se och göra allting på en gång och hör inte alls när man säger till honom att ta det försiktigt och förstår inte alls att han kanske kan skada sig eller ramla i vattnet. Jag har lärt mig hur han fungerar, men man får ha ögon i nacken och släppa lite på sina gränser för annars får man säga till honom konstant (vilket man visserligen gör ändå men) Det gäller att lita lite på hans förmåga helt enkelt. Jag tror han kommer få det lite lugnare inombords när vardagen kommer igång och han har tydliga rutiner att följa - mitt lilla underbarn.
