På morgonens promenad med hundarna i morse var det så tydligt att sommaren verkligen var över. Jag hade på mig fleecetröja och blev inte det minsta varm, trots att jag gick i ett högt tempo. Många gillar hösten, att det blir som en nystart med rutiner, kvällar med tända ljus och krispiga morgonar med vackra färger.

Jag känner sorg, sorg över att sommren är över. Sorg över att nu väntar många månader med ett hemskt mörker och kyla. Sorg över det man önskade av sommaren som inte hanns med.

 

Våren däremot är någon typ av pånyttfödelse. Det är då livet börjar känns det som. Bladen får ljusgröna löv, fåglarna kvittrar, blommorna tittar fram och kvällarna blir ljusare. Då känner man ett pirr i magen och ser fram emot de där sommarkvällarna och dagarna vid stranden.

 

Jag vet inte hur jag ska skaka av mig känslan av sorgsenhet, den gör nämligen dagen extra tung.