Jag saknar bloggen, jag saknar att kunna titta tillbaka på hur livet var och hur det naturligt ger mig möjligheten att använda kameran mer. Men det senaste året har varit hektiskt på så många plan att det är helt otroligt.

Tillslut sa kroppen ifrån, det var ett kvällspass på jobbet och jag föll nästan ihop i läkemedelsrummet. Jag blev yr, kallsvettig och svimmade nästan. Arbetspasset avslutades med att vår läkare kikade på mig och att en kollega satte nål och dropp innan jag fick gå hem. Efter den dagen är jag sjukskriven. Jag kan inte hålla en tanke, tappar ord och är så otroligt trött. Domen blev utmattningssyndrom. Det drabbar ju inte mig? Hon som kan ha tusen bollar i luften samtidigt utan att det påverkar mig, men jag antar att kroppen sa stopp.

 

Mitt mål är att börja uppdatera här igen, för att få struktur på tankar och ett naturligt sätt att ta fler bilder och skapa minnen att kika tillbaka till. Jag hoppas några av er finns kvar, eller att några nya kikar in.

 

Kram på er!