En liten grej för andra.
18:41:26
Det kan se litet ut för omvärlden, att barnen kreativt får klippa och leka med en gammal kartong för att skapa. En självklarhet för många. Men för mig är detta ett stort steg framåt. Jag får panik inombords när jag tänker på alla små kartongbitar som kommer behöva städas och allt tjat jag kommer få göra för att ens få barnen att plocka upp efter sig. Men idag var jag i nuet och stressade inte händelserna iförväg, vilket för barnen innebar en tid av lek tillsammans. Att en sån liten sak kan kännas så stor, även om det bara handlade om en kortare tid så var det ett steg framåt för mig.
Dags för kvällens aktiviteter med att natta barn, sedan premiären av Bonde söker fru!
Första frosten.
24 september kom första frosten till Alingsås. Vi är inte rustade för hösten ännu så promenaden till skolan blev kall eftersom Hugo vägrade sin ordentliga jacka (eftersom den enligt honom hade fel färg) samt ratade mössa. Som mamma till barn med adhd så får man välja sina strider, därför fick han sin vilja igenom och endast ha på sig en fleecetröja.
Det är något speciellt med den friska luften som hösten kommer med och jag försöker ta vara på de dagar då solen visar sig. Att bara andas in och vara här och nu, öppna alla sinnen. För mig är det jättessvårt, men med övning så hoppas jag att yogan och meditationen kan lära mig.
Dagens morgonpromenad gav mig iallfall möjlighet att se nyponrosorna som precis värmts upp av frosten.
Bra för fyrbenta och själ.
Så himla härligt för både själen och för de fyrbenta att starta morgonen i skogen. Det är något speciellt med att vandra ensam, att se solstrålarna komma igenom trädtopparna. Nu börjar äntligen trattkantarellerna komma med, och det ger ju en kick att finna sådant på promenaden med. Synd att jag inte direkt gillar svamp längre, men kan ju ge bort till nära och kära.
Barnen har varit hos sin pappa i helgen och jag hämtade hem en febrig Ebba. De är oförskämt friska sedan jag valde att operera bort deras halsmandlar, så lite sjukdom antar jag att man inte får klaga på. De blir väldigt ynkligt här hemma,så får ta fram min sjuksköteskeproffesion och börja vårda.
Kursstart.
Denna veckan har jag startat två olika kurser ihopp om att bli friskare i min utmattning. En av kurserna syftar till att jag som person ska kartlägga mitt liv och hur jag fördelar energin. Den kursen hoppas och tror jag kan komma med praktiska lösningar på hur man kan tänka i vardagen. Den andra kursen jag startade är en medicinsk yoga kurs, något som är helt nytt för mig. Det kändes lite löjligt att hålla på med mantran och djupandas men det tror jag beror på min ovana. Yoga är ju något som faktiskt forskning visar kan hjälpa, nu handlar det bara om min inställning och min förmåga att ta till mig den stilen.
Hösten förväntas komma snart med risk för orkanvindar, tur vi plockade in våra utemöbler och sådant förra veckan. Katten är mindre nöjd över detta, för utemöblerna innebar för honom mjuk plats under tak att sova. Nu måste ju stackarn komma in för sina tupplurar , haha.
Söndag.
En helg då barnen blev hos mig, trots att det egentligen var pappahelg. Vi har promenerat i naturreservat och kollat på jättegrytor från istiden, sett fina utsikter över sjön och gått i mängder med trappor uppför. Idag tog jag och barnen bilen hem till min kusin för att grilla lite korv på deras uteplats, uppskattad utflykt för stora och små.
Hösten gör mig så mycket mer deppig. Mörkret, regnet och det faktum att man inte har något direkt planerat att se fram emot. Jag hade behövt några smågrejer inplanerat att planera för och se fram emot, frågan är bara vad?
Nu börjar vardagen ännu mer för mig i veckan som kommer, jag har två olika kurser relaterat till utmattningen som börjar i veckan. En av kurserna är medicinsk yoga och den andra handlar om hur man ska tänka och prioritera för att vara mer i nuet i alla aktiviteter man gör. Säkert lärorikt men känns i nuläget lite betungande och stressigt.
Önskar er en fin söndagskväll.
Vecka trettiosju.
Ny vecka och mitten av september redan. Helgen har bestått av kalas och barnmarknad med hoppnorgar och möjlighet att prova på olika gratisaktiviteter. Barnen är nöjda och nu väntar ännu en skolvecka med mer rutiner igen. Jag startar veckan med en stund i stallet och uteritt i skogen. Det finns ingen bättre start på veckan än på hästryggen, att bli tvingad att vara i nuet och att få ett ett stort djur att lyssna på dina hjälper. Det är rätt mäktigt när man tänker på det. Himelen fullständigt öppnade sig när vi var ute i skogen, så det blev trav och gallop hela vägen hem för att försöka undvika vattnet (vilket inte lyckades alls, blöt ända in på underkläderna)
Dags att hämta hem barnen, sedan lura med sig dom ut på en promenad med hundarna trots att regnet fortsätter falla.
Promenaden förra veckan var betydligt mer lockande ;)
Piggare men högre krav på mig själv.
Dagarna, veckorna och månaderna flyter samman. Det blir nog lätt så när man är hemma 100% och inte har något och komma iväg till. Jag saknar jobbet, samtidigt som jag är rädd för hur det kommer påverka mig när jag väl kommer tillbaka. Jag känner mig friskare, piggare iallfall och inte längre lika glömsk som tidigare. Jag misstänker dock att jag kör på lite väl mycket nu, säger ja till att hjälpa folk och i slutändan får lida för att jag ställt upp för mycket. Därför tror jag att jag ska backa lite och försöka att inte göra för mycket smågrejer och ärenden varje dag, för mitt välmående skull.
Jag försöker promenera regelbundet eftersom det ger mig en känsla av lugn. Att promenera nära naturen, vid vattnet och på lummiga skogsstigar. Igår åkte jag några kilometer hemifrån där jag växte upp och inte varit på säkert 15 år och vandrade samma vägar som jag gjort som barn, och oj vilka minnen som kom upp.
"Pippiträdet" där vi som små klättrade ut och satt och dinglade med benen över vattnet då vattennivån var högre.
Eller stenmuren jämte ängen där jag hittade ett rådjurskid som liten.
Det där med kreativitet..
Barnfri helg, Ebba och Hugo är hos sin pappa varannan helg. Jag och Henrik åkte in till Göteborg för att strosa runt, men Henkes ADHD och min utmattning gjorde att vi inte klarade intrycken av alla människor och ljud. Han fick ett par nya skor på rean och jag fick mig en pralin och en cappuccino. Den där psykiska ohälsan sätter käppar i hjulet för mycket, varesig man vill eller inte.
Igår innan barnen åkte tog vi oss en sväng till biblioteket och lånade lite böcker, Hugo lånade självklart böcker om fotbollsstjärnor medan Ebba lånade en DIY-bok med blandannat recept i. Hon är så kreativ den ungen, otrolig på att skapa det mesta. Både med tyg, träd och när hon bakar. Dom där generna finns på min sida i släkten, men jag fick då inte en uns av varken tålamod eller kreativitet, så den måste hoppat över en generation till Ebba, haha.
