Strax innan jag fyllde 13 år så fick jag den bästa möjliga födelsedagspresent man kan önska sig av min pappa - en valp.
Ljusbrun, alldeles bar mage, ett par alldeles för stora öron.
Tänk er lyckan! Jag hade henne i cykelkorgen när hon var som minst, övade och byggde upp hinder som hon glatt hoppade när hon blev större.
När jag blev äldre och flyttade till stan så fick hon bo kvar hos pappa, men jag har alltid träffat henne ganska ofta.

Idag 13,5 år senare så fick hon somna in. Hon hade blivit gammal och skruttig och mådde inte bra sista tiden.
Vetrinären hade dom ordnat så de kom hem och gjorde det på plats. Tydligen fick hon först en spruta lugnande, fick en skinkbit och gick bara ett par minuter senare och la sig på sin madrass och somnade. Därefter fick hon sprutan som gjorde hon inte skulle vakna igen.
Det känns tungt, riktigt tungt. Men detta var det bästa sättet för henne att avsluta livet och ett helt rätt beslut.

Nu finns bara minnerna och dom ska jag bevara väl<3