Och så var söndagskvällen här och det var återigen bara jag och barnen hemma i lägenheten igen.

Jag har haft turen att få vara med en betydelsefull människa sedan i torsdags och det känns alltid lite extra tomt när man skiljs åt igen, men jag antar det är nyttigt att längta också. Jag är tacksam jag träffat denna kille, han får mig och skratta och gör att jag mår otroligt bra. Samtidigt är det läskigt att öppna sig så för någon när man tidigare blivit så otroligt sårad. Allt man egentligen kan göra är att vara sig själv och hoppas det räcker , man kan ju inte låta nya människor sona för det man gått igenom tidigare.

 

Ett av två barn sover, jag ska snart stoppa om Ebba och sedan blir det plugg resten av kvällen. Två uppgifter ska skrivas och vara klara tills imorgon och sedan kan jag klappa mig själv på axeln och säga grattis Emmelie du är klar med 1/6 av utbildningen och på tisdag börjar jag termin 2 på sjuksköterskeprogrammet!