Nyss hemmkommen från Hugos fotbollsträning, onsdagar är alltid hektiska men samtidigt härliga eftersom de går så fort. Väl hemma igen och uppkrupen i soffan så slås jag av en sån himla saknad efter min fyrbenta vän. Som jag saknar hennes bruna trogna ögon. Som jag saknar hennes tassande till köket så fort kylskåpet öppnades. Som jag saknar hennes förmåga att kunna blicka rätt in i min själ och komma och lägga sig tätt intill när jag inte mådde bra.  Som jag saknar hur hon frenetiskt skulle envisas att slicka på mina fötter. Som jag saknar min älskade vän Tilda som jag fick elva fantastiska år tillsammans med.