Augusti är här och jag känner en känsla av vemod inombords. Det blev så tydligt i morse på min tidiga morgonpromenad med hundarna genom skogen. Löven har gulnat (jag vet att det är till största del pga torkan), blåbären har börjat torka och sommaren är snart över. Inombords får jag panik. Vart har hela sommaren tagit vägen? Varför har jag inte upplevt och njutit av den mer? Utmattningen har begränsat mig ordentligt och idag kände jag återigen hur den fortfarande har ett starkt grepp om mig. Träningslägret jag varit på har varit underbart, men tagit alla mina energidepåer. Nu är jag bara trött och oroar mig inför den kommande hösten.