Sjukskrivningen fortsätter, jag blir rastlös inombords samtidigt som jag faktiskt känner lite fysiska förbättringar. Jag är inte dagligen längre lika trött som tidigare, innan var kroppen helt matt och benen kändes som spaghetti. Nu känns det bättre på den fronten men minnet är fortfarande påverkat, likaså hur jag reagerar på stress.

Jag spenderar mina dagar hemma med att umgås med grannen och hennes barn, det är skönt att ha någon att vara med. Igår tog vi oss en snabbtur ner till stranden och doppade oss, helt otroligt vilken sommar vi har.

 

Just nu kämpar jag med egna känslor, känslor av skam och ånger som bara den. Jag har svikit den människa som står mig närmast och det gör mig så jäkla ont. Jag kommer göra allt i min makt för att vinna tillbaka tilliten och för att visa hur ångerfull jag är. Men känslan äter upp mig innifrån och jag har insett att jag har mycket jag behöver arbeta med med mig själv. En dag i taget.